När den åldrande kroppen börjar svika en

Jag har tidigare flera gånger skrivit om Birgittas hjärtproblem, läckage från båda klaffarna, och om hur operationen gång på gång har skjutits upp, nu senast över sommaren, eftersom hon har en liten blödning i huvudet och den måste läka först.

Själv har jag redan en liten hjälpmotor inopererad för att få hjärtat att gå regelbundet, dessutom – efter att ha fått smärtor i bröster – stent. Numera går jag alltid med dundermedicin i kavajfickan, och det är klart att jag också är försiktig med arbete, som påtagligt anstränger hjärtat. Det här leder förstås också till att den fysiska konditionen gradvis blir sämre. Att bära hem en kasse varor från Konsum tar numera på krafterna.

Jag har en konstant domning ytterst i vänster pek- och långfinger och hade också redan tidigare en svagare domning i båda fötterna. Jag har varit hos min husläkare och av henne fått remiss till Akademiska, detta utan att få någon riktig förklaring, ej heller någon bot. Och vad värre är: benmusklerna orkar inte som förr, så jag måste använda armkraft och stöd för att komma upp från sittande eller knäböjande ställning på golvet eller på marken.

Att kräla omkring i en rabatt och rensa går bra, men när man sen ska resa sig upp med rensbyttan för att bära bort renset blir det svårigheter.

Till det jag brukar göra varje vecka är att städa badrummet i sommarhuset i Öregrund. Det är litet, har ett lite felvinklat golv och har utanpåliggande rör, så trots att där finns ventil skulle det lätt kunna bli kvar smuts och även bildas mögel i det här lilla badutrymmet. Det senare gör att jag, i enlighet med ett gammalt husmorsknep, skurar fogarna i kaklet med 24-procentig ättika och i övrigt använder bland annat Änglamark WC-rent, avloppsrenare samt, oftast, grönsåpa.

Jag brukar göra det här innan jag har duschat, eftersom jag av fysiska skäl är tvungen att göra en stor del av det här arbetet på knä och följaktligen, även om badrummet nu är skinande rent, själv behöver rengöras. Inför det måste jag dock ta mig upp från golvet: Eftersom knäna och benmusklerna inte riktigt bär, häver jag mig upp med hjälp av de fortfarande starkare armarna och använder då först toalettstolen och sen tvättstället som hävstänger.

Att bli gammal är verkligen ingen fröjd. Tack och lov funkar hjärnan fortfarande som den ska.