Sommar i P1 med Trita Parsi
29 juni 2012 18:13 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarerTrita Parsi är född i Iran men kom redan som barn till Sverige – hans far var nämligen ingen anhängare till det prästvälde som etablerades i hemlandet. Det finns människor, dess bättre en krympande andel, här i Sverige som inte gärna ser att familjer av typen Parsi får fristad här, medan de har lättare att acceptera den flyktinggrupp jag själv som barn tillhörde, esterna. Det intressanta är att persiskan, fârsi, är en gren av de indoeuropeiska språken och således avlägset släkt med till exempel svenska, medan mitt eget modersmål, estniskan, tillhör en helt annan språkfamilj, de finskugriska språken. Men Trita Parsi är ju mörkhårig, medan jag är blond och blåögd…
Trita Parsi växte upp i Uppsala, i den invandrartäta stadsdelen Gottsunda, och han berättade vältaligt om ghettoiseringen där, påtvingad men delvis – som en motreaktion – också självvald. Den här mannen, i dag bosatt i USA, talar perfekt, idiomatisk svenska och tycks ha utvecklat en svensk identitet (vid sidan av sin iranska) främst efter det att han har bosatt sig i Washington. Hans doktorsgrad i USA och ställning som rådgivare i iranfrågor åt obamaadministrationen, bland annat åt Hillary Clinton, vittnar om hans begåvning och kapacitet – märk att han inte förordar någon hökpolitik mot sitt ursprungliga hemland.
I hans låtlista förekom Uno Svenningsson en gång, medan Laleh Pourkarim, också hon med ursprung i Iran, förekom fyra gånger, men både hon och Timbuktu, som också spelades, hör ju i dag till den stora skaran inom dagens svenska musik som har sina rötter utanför Sverige. Vidare: många rappare blev det, men också Bob Marley fick komma med på ett hörn.
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det var mycket intressast att lyssna på Trita Parsi. Hans familj hamnade först i Flogsta i Uppsala. Han anlände till Sverige 1978 som fyraåring, kanske gick han på studentkårens förnäma kvartersdagis tillsammans med mina barn där. Min familj bodde i en studentlägenhet i Flogsta. Där bodde också många chilenska familjer, som flytt militärjuntan och statskuppen. Jag minns att det var 14 (!) språk som talades av barnen på dagis. Men grannsämjan var god, jag lärde mig mycket om livet, och jag har bara ljusa minnen från det bostadsområdet, trots att det föraktfullt kallades för getto.
Comment by anita l — 2012 06 29 18:28 #
Det intressanta med hierarkier, av vilket slag det än vara månde, är att de inte är konstanta. Tidigare grupper flyttar upp, när nya tillkommer som ”vi” kan tycka till om ”de andra”. Folk från närområdet är ju numera accepterade i hög grad, liksom alla vita från västvärlden, särskilt om de har utbildning. Just nu är den somaliska gruppen mest utsatt, tror jag. Men xenofobin är global. Vi har precis lika mycket fördomar mellan olika invandrargrupper, liksom mot svenskar bland våra invandrade vänner. Jag har tyckt mig märka att rasister oftast är fientlige mot många människor, av olika slag. De är sällan särskilt socialt kompetenta, eller insiktsfulla. Rädslan att inte duga själv ligger i botten.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 06 30 9:19 #
Min nu döde bror Matti bodde i ett område med många invandrare, och bland dem man ofta träffazde hemma hos honom fanns en iranier. När han efter en fisketur i härjedalsfjällen inte kom hem som han skulle – han hade dött i en hjärtinfarkt – var det en oroad invandrarfamilj tvärs över gården som slog larm: ringde till mig och undrade vad det hade blivit av Matti.
Comment by Enn Kokk — 2012 06 30 12:56 #