Pressgrodor

Hittat via Journalisten nummer 1 2012:

”Allemansrätten medger inte
våldtäkt på annans mark”

ATL.NU

Förstärkt facklig-politisk samverkan

Allt pekar mot att ordföranden i IF Metall Stefan Löfven blir ny socialdemokratisk partiledare.

Löfven, född 1957, är så pass ny i VU-kretsen, att jag inte kännder honom närmare – företrädare som Bert Lundin och Göran Jonsson hörde till de fackliga ledare jag hade ett mycket gott förhållande till, men Löfvens inträde i VU skedde alltså efter det att jag hade lämnat uppdraget som dess protokollsekreterare.

Löfven har på ett par punkter – kärnkraften och jämställdhetspotten – agerat på ett sätt som inte stämmer överen med mina värderingar, men jag vågar gissa att han, om han väljs, kommer att agera klokt, det vill säga mer se till partiets bästa än med hänsyn främst till sina förbundsmedlemmars förmenta intressen.

Å andra sidan är det ett väldigt lyft för socialdemokratin att dess karaktär av arbetareparti med valet av Löfven får ny tyngd. Och hans gedigna fackliga förankring kommer nog att räknas honom till godo också i breda tjänstemannakretsar. Med Löfven som ordförande för Socialdemokraterna kommer partiet rimligen att hårt driva frågor som jobb, arbetslöshetsersättning och arbetsrätt.

Därmed täpper ett val av just Löfven ganska effektivt till det läckage till Vänsterpartiet, som vi nyss såg tecken på i en opinionsmätning. Om motsvarande sker gent emot Miljöpartiet är mer svårprognostiserat. Men om Löfven lyckas dämpa sin dragning till känkraften, ska nog även det gå.

För att socialdemokratin ska gå mot en nystart krävs också att partiet, nu under Löfvens ledning, fullföljer den omorientering i inställningen till vinstdriven verksamhet inom vård, skola och omsorg, som påbörjades under Håkan Juholts ledning.

Här vågar jag hoppas att Löfven, fostrad i Ångermanland, ska knyta an till den mer trditionella socialdemokratiska synen på gemensam sektor, som det finns mer av i skogslänen än i den huvudstadsregion, där IF Metall har sitt huvudkontor.

Ett handikapp har Löfven onekligen: han sitter inte i Riksdagen.

I avvaktan på att oppositionsledaren ska kunna ta plats i Riksdagen, får man väl kanske göra en del ommöbleringar även där: nu blir det ännu viktigare vilka som får föra partiets talan i till exempel partiledardebatter och ekonomiska debatter.

Och fram till dess att den nye partiledaren får möjlighet att själv föra partiets talan i Riksdagen, får han väl turnera flitigt land och rike runt och då och då utmana både statsministern och de övriga borgerliga partiledarna på offentlig debatt.