Elsa Beskows sagoskatt: TRIPP

Bonnier Carlsen har gett ut delar av Elsa Beskows sagor och verser för barn, men även hennes illustrationer till visor skrivna av andra, som ”Elsa Beskows sagoskatt” i tre delar, ”Tripp, trapp, trull”. Första delen, som följaktligen kallas ”Tripp”, utkom 2009 (redaktörer Sara Hedenberg och Annika Lundberg).

Beskow levde 1873-1953 och fanns alltså fortfarande vid liv, när jag efter min ankomst till Sverige hösten 1944 så småningom började skolan. Visserligen hade jag då redan för länge sen lärt mig läsa, men Elsa Beskows och Herman Siegvalds underbara läsebok, ”Vill du läsa?”, I-II, kom att bli en av mina inkörsportar in i det svenska språket. En del av Beskows texter kom att bli något av det första jag läste på svenska, och vi sjöng förstås också många av de sånger, bland annat av Alice Tegnér, som Beskow illustrerade i den här läseboken. Men framför allt präglades min bildvärld för evigt av Beskows sätt att teckna lantliga miljöer, ibland också hämtade från småstäder och mindre tätorter, samt av barn, djur och natur. Också mer sagobetonade motiv, som bilderna ur ”Tomtebobarnen” (som första gången utkom redan 1919) eller ”Sagan om den lilla gumman” (som är ännu äldre, från 1897!), har för evigt etsats fast någonstans i hjärnans skrymslen. ”Blåsippor” (”Blåsippan ute i backarna står”) med text av Anna Maria Roos och musik av Alice Tegnér kan jag inte höra utan att framför mig se Elsa Beskows illustration (1916).

Visst var Elsa Beskow i sina bilder ibland en idylliker, men den nämnda ”Tomtebobarnen” rymmer också vedermödor, som Sveriges på Beskows tid mer lantliga befolkning konfronterades med, och sagan om den lilla gumman slutar med att katten sprangs till skogs och aldrig kom hem igen. (”Men kanske ändå att han kom hem till slut”, tröstar Beskow barnen i ett tillägg.) Från småskoletidens läsebok minns jag också ”Ogräsets sång” (ur ”Blomsterfesten i täppan”, 1914), faktiskt en hyllning till oönskade men uppkäftiga och glada uppstickare i rabatterna.

Elsa Beskow hade, långt före ”Vill du läsa?”, ett pedagogiskt drag, men ur min barndoms första läsebok minns jag förstås både alfabetsramsan om råttmor och hennes barn och bilderna ur ”Elsas alfabet”. Riktigt lika fantasifulla är inte hennes ”Siffergubbar”.

Den svenska småstadsverkligheten blev aldrig min – kanske är det därför Beskows böcker om Petter och Lotta gick mig förbi under de aktuella åren. Som en av de längre berättelserna i den här aktuella sagoskattsboken ingår ”Petters och Lottas jul” från 1947, och den är faktiskt ett intressant vittnesbörd om att det har funnits tider i Sverige, då barn som råkade ut för att föräldrar inte kunde ta hand om dem fortfarande kunde få förlita sig på hjälpande insatser av mer privat slag.

Och jag har faktiskt också hittat en illustrerad saga, som jag veterligen aldrig har kommit i kontakt med tidigare, ”Sessalätts äventyr” från 1934. Däremot måste jag rimligen ha läst – detta utan att komma i håg det nu – ”Minsta prinsessans äppelträd”, eftersom jag under min första skoltid i Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun söder om Sundsvall läste Beskows sagosamling ”Bubbelemuck” (1944) – jag lånade den i skolbiblioteket. Men just den här sagan minns jag inte.

Men sinnet fylls, inte minst så här års, åter igen av nostalgi, när jag ser Elsa Beskows illustrationer till Alice Tegnérs ”Goder afton” och ”Tre pepparkaksgubbar”.