18 kommentarer

1. Vådligt många talar om att det är en nackdel för en partiledare att inte sitta i riksdagen. Är det så säkert? Bortsett från två(?) partiledardebatter per halvår är det nog slöseri med resurser att ha partiledaren i riksdagen. Speciellt nu borde det vara en fördel för det sargade S att ha en partiledare som kan åka land och rike runt för att höja medlemmarna/sympatisörernas stridsmoral.

   Den nye partiledaren kommer garanterat att toppa varenda förstasida på de lokala/regionala tidningar som kommer ut på hans besöksorter. Och artiklarna kommer att handla om det politiska budskap han har, inte om svajiga uttalanden med tveksam sanningshalt.

   Comment by jean — 2012 01 26 16:52 #

2. Ja, Löfvén är ju ingen talare av klass, men han har mer praktisk erfarenhet än Håkan Juholt. Är man kärnkraftsmotståndare är det naturligtvis svårt att tycka om Stefan Löfvén, men för mig är det en annan sak som gör mig tveksam. Han har som sagt praktisk erfarenhet av en oerhört svår fråga: SAAB. Där kan jag inte se att han visat prov på det ledarskap som hade behövts.
   När storskojaren Victor Muller, känd från andra mindre lyckade affärer tog hand om SAAB låg IF Metall lågt. Varje gång det sedan stod klart att det var ute med företaget låg Metall också lågt. Med sin stillsamma röst sa Löfvén att förbundet inte kunde låta det gå hur långt som helst. När man ser hur långt et gick med Metalls goda minne undrar man hur långt Löfvén var beredd att gå.
   Muller hade inte bara gjort slut på SAAB:s och många underleverantörers pengar, han hade satt sprätt på alla andra miljoner som han hade lurat andra att satsa. Den enda som inte fick sätta in några pengar var den andra storskojaren, Andropov, men det var inte Mullers förtjänst utan ekonomerna i EU som för en gångs skull visade lite förnuft. Löfvén beklagade. Den här gången hade Metall behövt en fast ledning som hade sagt ifrån att det fick vara slut på skojet och bedrägeriet mot de anställda. Men i stället försökte förbundet och dess ledning hålla medlemmarna på gott humör. Det var pinsamt och oförsvarbart. Anställda och friställda hade det tillräckligt svårt ändå utan att matas med sockrade lögner. Där hade Metall kunnat spela en avgörande roll genom att klargöra att det inte skulle gå, att det fick vara slut på skojet och kräva andra insatser för Trollhättan.
   Jag tror inte att det är någon lättare uppgift att leda ett socialdemokratiskt parti på dekis än att trösta förtvivlade bilarbetare med falska förhoppningar om att det skulle ordna sig. Vilken amatör som helst, till exempel jag, kunde se att det inte skulle ordna sig alls. Hur det ska kunna göra det för SAP begriper jag inte heller.
   Hans O

   Comment by Hans O Sjöström — 2012 01 26 17:55 #

3. Med detta är således SAP slut som ett reformistiskt, socialistiskt parti. Istället för en ideolog som Juholt sätter man in en man med särintressen. Han och Reinfeldt kommer säkert bra överens, om än med lite olika retorik. Det kommer inte att bli roligare för de överflödiga i två-tredje-dels-samhället.

   Comment by Janne Bjernfeldt — 2012 01 26 18:09 #

4. Att inte sätta i riksdagen tror jag inte behöver vara ett stort handikapp, för det är mycket politiskt och organisatoriskt som en partiledare för S behöver ägna sig åt som inte finns i riksdagen. Däremot är det möjligen en nackdel att aldrig ha suttit i varken riksdag eller regering. Helt enkelt en kunskapsbrist.

   Sen undrar jag hur Enn ser på det första stora beslutet med Löfven som ordförande:
   S stödjer europakten och därmed att smyginföra euron bakvägen.

   Comment by Niklas — 2012 01 26 18:47 #

5. Blodet från kniven i Juholts rygg hann inte ens torka förrän S blev ett stödparti åt högern.

   http://svt.se/svttext/web/pages/111.html

   nu vet vi varför det var så bråttom att och varför det användes så fula metoder när Juholt skulle sänkas.

   Comment by Christer Eriksson — 2012 01 26 19:02 #

6. Skall man skratta eller gråta över beslutet att utse Stefan Löfvén till ny socialdemokratisk partiordförande?

   Jag är övertygad om att partiet har nåtts väg ände med valet av honom. Jag tror inte att han kan lyfta partiet. Partiet kommer aldrig mer att uppnå de röstetal man hade exempelvis under Olof Palmes tid.

   Partiet har dessutom helt tappat sin ideologiska världsbild. Olof Palme hade, i likhet med Ingvar Carlsson en klar världsbild som ledde dem i det praktiska vardagspolitiken.

   Såväl Göran Persson som Mona Sahlin saknade helt ideologisk förankring och lät den viktiga idédebatten ligga i träda. Persson var nog mest intresserad av den bild han kunde se i spegeln. Är det någon som hört Sahlin säga en hel och fullständig mening? Enn Kokk har beskrivit henne som en person med ytliga kunskaper, vilket man kan hålla med om. (Ett är för mig en gåta hur Sveriges regering kan nominera henne till uppdraget som generaldirektör för ILO).

   Den partiet hade behövt, och jag har skrivit det tidigare, är Thomas Bodström. Visst han har tackat nej till uppdraget, men det skulle ha startats en massiv övertalningskampanj och partiet skulle ha inrättat en vice partiledare, som hade avlastat ordföranden. Jag är helt övertygad om att Bodström skulle ha kunnat lyfta partiet i valet 2014.

   Och sedan detta med den i rörelsen så omhuldade Margot Wallström. Det passar henne att, genom sin olika socialdemokratiska förtroendeuppdrag, ta emot, självfallet mycket välavlönade, internationella uppdrag. Uppdrag som hon ALDRIG skulle ha fått om hon inte hade kommit in i politiken. När sedan det finns en önskan från partiet att hon skulle bli partiledare så tackar hon nej! Det är inget annat än ynkligt och partiet borde helt avfärda henne och inte längre låta henne representera rörelsen. Ty det brukar ju heta att när rörelsen kallar ställer man upp.

   Så det återstår bara att gå till Stadsteatern i Stockholm och se pjäsen ”Olof Palme” (som för övrigt går upp idag) och drömma sig tillbaka till gamla tider då socialdemokratin var ett statsbärande parti.

   Comment by Bengt Eliasson — 2012 01 26 19:11 #

7. Ledsen Enn Kokk,
   för min del var det som hänt idag droppen. Nu kommer jag i fortsättningen att kalla mig vänsterpartist. Lövdens ställningstagande i flera viktiga frågor går rakt emot allt jag anser viktigt inför framtiden. Att S plötsligt sagt ja till stabilitetspakten, som bakvägen tar in oss i Euro-samarbetet, som är att ta död på de sista resterna av den svenska demokratin gör mig inte mildare stämd.
   Det är bara att se sanningen i vitögat. Det var längesen socialdemokraterna satte det svenska folket i centrum. Bara att titta på vart de tar vägen allihop när de avgår från sina politiska uppdrag så inser man vad S har blivit.

   Comment by Kerstin — 2012 01 26 22:57 #

8. […] Media: Ex, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Svd, Svd2, Svd3, Svd4, Svd5, Svd6, HD, Dagen, Skånskan, Lt, Folket, VbF, Ekot, Ekot2, Ekot3, Ekot4, Ekot5, Ekot6, Blogg: Mattias, Gullvi, Stefan, Leif, Adam, Heléne, JämlikhetsAnde, Bo, Bror, Peter, Marta, Johan, Parkstugan, Högberg, Annika, Enn, Carola, Göran, Ann-Sofie […]

   Pingback by Slaget om kollektivet kan börja « LEINESBLOGG.com — 2012 01 27 7:20 #

9. Enn, du känner inte Löfven närmare, skriver du. Inte jag heller, jag har inte ens sett honom på nära håll, vad jag minns.
   Vilken tur då att det finns tyckmyckiga statsvetare som känner honom närmare, till exempel Jenny Madestam. Hon känner alla, kantro, och har åsikter om allt.
   Själv uttalar jag mej inte om nånting numera utan att först ha inhämtat vad Jenny Madestam
   tycker. Det brukar gå snabbt.
   Om Löfven fäller hon följande vetenskapligt grundade omdöme: ”En lugn och stabil person som står med båda fötterna på jorden”.
   Även Löfvens mamma i Undrom, som rimligen också känner honom en aningens aning, har vågat sig på ett uttalande: ”Det är ju roligt om han klarar upp det hela”.
   Så talar en ångermanlänning.

   Comment by HO — 2012 01 27 10:42 #

10. Så vitt jag har förstått är socialdemokratins anslutning till europakten – onödig även enligt min mening – förenad med att Sverige därmed inte förbinder sig att införa euron.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 27 11:28 #

11. Enn Kokk:
    Före den kuppartade och odemokratisk tillsättningen av en anpasslig partiledare inom S, hette det att Sverige skulle få vara med och påverka om vi gick med i europakten. Redan idag hör vi på nyheterna att Sverige får sitta med vid bordet en gång om året, eller så.
    För högern handlar det här om att knyta upp svensk politik ännu mer och att skaffa garantier för att man aldrig mer ska kunna föra en traditionell socialdemokratisk politik, för ökad jämlikhet och social och ekonomisk trygghet – för alla svenskar. Och idag är det bara att återigen konstatera att så tycker S också numer. Övermåttan ledsamt.

    Comment by Kerstin — 2012 01 27 13:10 #

12. Aftonbladet hade idag (27 jan) en mycket bra kommentar kring förhållandet Löfvén och Reinfeldt:

    ”För Fredrik Reinfeldt är näringslivet ett sär-
    intresse och den svenska modellen en slogan som Per Schlingman en gång läste en intressant bok om.

    Välkammade moderata pr-människor i randiga MQ-tröjor bör sätta igång och klia sig i huvudet”

    Det är nog en riktiga iaktagelse från ABs sida. Det kan bli så att det är Löfvén med sitt tämligen lågmälda men bestämda sätt som sätter punkt för Alliansens år i Sverige. Ty aldrig mer kan hr Reinfeldt ta ordet ”verkligheten” i sin mun.

    Efter att ha tagit del av Stefan Löfvéns egen livsberättelse är jag övertygad om att han kommer att klara av Reinfeldt.

    Comment by Bengt Eliasson — 2012 01 27 22:29 #

13. Det har varit en omvälvande dag med Göran Persson i tårar över valet av Stefan, SSU ordföraden Gabriel Wikström i Gomorron Sverige soffan bedyrande Stefan Löfvéns förträfflighet i att få alla utbildade och kompetenta personerna inom partiet att arbeta åt samma håll(efter frågan om Stefans relativt låga utbildningsnivå och inverkan av detta), skuggregeringsplaner och litet ”med i matchen-känsla”.Man kan väl vara litet försiktigt optimistisk och hoppas, att han respekterar folkomröstningsbeslutet om kärnkraften, och om EMU och euron som valuta!!

    Comment by Tar O´ger — 2012 01 27 23:44 #

14. Samtliga svenska 8 partier kan Kiss My Ass, inkluderande LO.
    Partipolitik är skapat för nationalistiska självplågare och väljarnas kungliag defekter som Pavlovska pudlar.

    Comment by Ture Sjölander — 2012 01 28 1:16 #

15. Ulla Löfvén, fru till Stefan Löfven, är assistent till partisekreterare Carin Jämtin svågerpolitik

    Comment by Kajsa Eriksson — 2012 01 28 9:23 #

16. Till Kajsa Eriksson: Nej, det tror jag inte alls. Jag ser inget konstigt alls med att människor som lever ihop söker sig till samma sfär – det gjorde ju till exempel jag och min hustru.

    För övrigt finns det en närmare parallell. En av Stefan Löfvens föregångare som Metall-ordförande, Bert Lundin, som liksom Stefan satt i Socialdemokraternas VU, hade en hustru, Inga-Lisa, som jobbade på socialdemokratiska riksdagsgruppen. Hon var en mycket duktig sekreterare, allmänt respekterad, och fick bland annat Tage Erlanders förtroende att hjälpa honom, när han skrev sina memoarer.

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 28 11:04 #

17. Jag tror inte att vi behöver vara så oroliga för europakten. Med eurokrisen är det som med SAAB, det kommer att gå åt helvete. Svindlaren Felix Krull, alias Victor Muller är visserligen en glad amatör jämfört med Merkozy och andra storheter, men inte ens de kan plåga ur vanligt folk hur många miljarder som helst. Var lugna, det löser sig, även om det tar litet längre tid än SAAB. Att vår regering kastar in 100 miljarder i konkursboet är av exakt samma anledning som Stefan Löfven inte slog näven i bordet mot Muller och sa ifrån att nu fick det räcka. De är godtrogna och känner inte igen en storskojare när de ser en. Det är visserligen vi vanliga medborgare som får betala fiolerna, men 100 miljarder kanske blir billigt i alla fall.
    Sic transit Gloria Swanson.
    Hans O

    Comment by Hans O Sjöström — 2012 01 30 22:04 #

18. Det var skönt att se och höra att ”Kerstin” nu äntligen visat sitt rätta ansikte! Ingen socialdemokrat lär väl vara ledsen för att hon går över till kommunisterna?
    Jag brukar fråga i mina inlägg sedan många år: är det någon som sett eller träffat en GLAD och MUNTER kommunist sedan 1930-talet? (Se Sven Anderssons memoarer: På Per Albins tid).
    Alla kommunister som jag har mött både i Sverige och utomlands (själv är jag född 1937 och arbetat hela livet inom det svenska och internationella näringslivet både som fackligt aktiv arbetare och industriledare) under alla år sedan slutet av 40-talet har varit arga, nej-sägare till allt, frustrerade, vrånga, negativa och pessimister. ”Allt är åt helvete” lär vara deras mantra fortfarande! Lycka till ”Kerstin”!
    Dessutom har de flesta kommunister jag har mött alltid arbetat subversivt mot de lokala fackens socialdemokratiska ledare.
    Och det partiet vill så många sossar samarbeta med!?

    Comment by Lars Rudström — 2012 02 02 21:54 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.