Lena Sommestad som partiledare (S)

11 december 2010 16:01 | Politik | 8 kommentarer

Jag har med intresse noterat att allt fler S-bloggare förordar Lena Sommestad som ny partiledare för Socialdemokraterna. För egen del har jag inte pekat ut någon kandidat till just partiledarposten, men när jag för en tid sedan – här – gav förslag på vilka som borde finnas med i en partiledning, som förmådde vända vårt parti på rätt köl igen, fanns Lena ganska självklart med. Från bland annat Uppsala arbetarekommuns möten känner jag henne som en orädd debattör med klassiska socialdemokratiska åsikter, numera präglade av röd-grönt tänkande.

Fler än jag i vår arbetarekommun har upptäckt Lenas förtjänster. I dagens UNT (11 december 2010) finns på debattsidan en artikel, bland vars undertecknare finns en rad kända kristna socialdemokrater, ”Lena Sommestad vår kandidat”, som pläderar för henne som nästa partiledare. Du hittar artikeln här.

Melodikrysset nummer 49 2010

11 december 2010 11:52 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Musik, Teater, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag sov ovanligt länge i morse och var därför tvungen att lyssna på och lösa Melodikrysset med morgonkaffe, hälsofil och ett par mackor på skrivbordet bredvid datorn.

Ute är det full vinter, men den enda eftergiften för den förestående julen Anders Eldeman gjorde var att spela ”Ave Maria No Morro” med Christer Sjögren. Den finns förresten tidigare inspelad med Andrea Bocelli.

Som för att balansera upp vintern lite spelade Eldeman två låtar med sommarmotiv: Dels Evert Taubes ”Vals i Gökottan”. Dels ”Grilla, grilla” med Östen med resten.

Två utmärkta svenska sångerskor fick vi också höra.

Helen Sjöholm tror jag de flesta kände igen, även om de inte tidigare hade hört henne tolka Billy Joels ”Euforia”.

Själv är jag också mycket förtjust i den tyvärr betydligt mindre kända Lisa Miskovsky, som vi i dag hörde i ”Lover”.

Och då kan vi väl passa på att redovisa ”Ring of Fire” med Johnny Cash, eftersom han där sjunger att ”love is a burning thing”.

Två she-låtar hade Eldeman lyckats få ihop också.

Dels hörde vi ”She”, i dag med Peter Jöback men annars mer känd i Charles Aznavours version.

Dels spelades ”She Wolf” med Shakira. Den låten hade jag inte hört tidigare, men däremot klarade jag Shakira.

Sist tar vi de låtar som passar gamla stötar som jag.

När jag en gång i världen gick i folkskolan, sjöng vi Felix Körlings ”Här är polisen som mitt i gatan står”. Den skulle ge oss kryssordet snut, som man nog inte fick bruka i skolan på min tid.

Lite längre fram under skolgången lyssnade jag så ofta jag kunde på Charlie Norman i radio. Jag minns faktiskt också den uppstånderlse hans boogie woogie-version av Edvard Griegs ”Anitras dans” väckte i Norge.

Errol Flynn var en mycket beundrad skådespelare under mina unga år – hans namn i en bioannons var skäl nog att gå och se filmen. I dag fick vi dock höra honom på ett udda sidospår, som sångare. Det är ju kul som kuriosa, men jag kommer nog inte att anstränga mig för att få in hans ”Lily of Laguna” i min skivsamling.

Doris Day var däremot beundrad både som sångerska och som filmskådespelerska. I dag hörde vi henne i ”Tea For Two”, en klassiker med musik av Vincent Youmans och text av Irving Caesar. Den ingick ursprungligen i musikalen ”No, No, Nanette”, 1925.