The back out kid – och vad kommer sedan?
15 november 2010 12:38 | Politik | 29 kommentarerSå har då till slut det närmast oundvikliga beskedet kommit: Mona Sahlin avgår. Jag hör – även om jag ursprungligen inte ville ha henne vald – inte till dem som har krävt hennes avgång, men både för partiets och hennes egen skull hade det ju varit bättre om avgångsbeskedet hade offentliggjorts redan på valnatten.
Naturligtvis har Mona gjort misstag som har gått ut över det parti hon har valts att leda – till det kommer privata tillkortakommanden i det förflutna som hon aldrig riktigt har lyckats distansera sig från. Men i stället för att älta detta vill jag påminna om att hon i den här valrörelsen uppträdde kunnigt och påläst och om att hon – visserligen mycket för sent men ändå – äntligen började tala om jämlikhet.
Problemet med det senare, att hon nu stod för socialdemokratins klassiska krav på ökad jämlikhet, var dock att budskapet inte var riktigt konsistent med partiets egen politik på viktiga områden – man måste ju nämligen närmast vara döv och blind för att inte förstå att den omorientering av socialdemokratins skolpolitik i riktning mot fler privatskolor den nu avgående partiledaren själv har pushat för är en av de mest ojämlikhetsskapande faktorerna i dagens svenska samhälle.
Med det har jag också sagt att det behövs fler personoffer än det av Mona Sahlin. Ylva Johansson borde således inte heller återfinnas i nästa partiledning.
Och ganska många av de personer som nu förekommer i mediaspekulationerna borde, om partiet inte ska återupprepa sina misstag, vara uteslutna i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare liksom vilka som ska bli nya VU-ledamöter.
Det här ska inte tolkas så att jag förordar någon häftig vänstergir – även om jag själv hör hemma på socialdemokratins vänsterkant inser jag, att en så kraftig omsvängning skulle äventyra partiets funktion av bred vänster-mittenkoalition.
Vad socialdemokratin nu behöver är en ledare som kan återföra partiet till en stabil och trygg klassisk socialdemokratisk kurs – och runt om honom eller henne måste det i VU och partistyrelsen också finnas en bred grupp av likasinnade. Endast så kan socialdemokratin återvinna sitt förtroende.
Jag är ännu inte beredd att börja peka ut någon ny partiordförande.
Men i en partiledning som ska kunna föra tillbaka socialdemokratin till dess gamla position som dominerande kraft i svensk politik bör ingå namn som Sven-Erik Österberg, Lena Sommestad, Luciano Astudillo, Morgan Johansson, Peter Hultqvist, Veronica Palm, Leif Pagrotsky och Kajsa Borgnäs.
29 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Det ser väl ut att vara en slagkraftig uppställning som första ”femma” som nog skulle kunna ta sig an moderatalliansens ”broilerelit” typ Borg, Reinfeldt och Schlingmann.
Som redan Bohman sa, oppositionens primära uppgift är att störta sittande regim.
Jag tror inte sådan här poster som t.ex. partiledare bäst tillsätts med ensidigt sneglande på vem som ”gör sig bäst i media” eller attraherar den eller den gruppen av väljare. Dessutom tror jag inte det är bra med redan alltför kända som har med sig en massa förutfattade meningar hos folk. En ”dark horse” (med rätt kompetens) som kan växa med uppgiften och forma sin roll som partiledare i folks medvetande från scratch så att säga. Det är nog inte heller klokt att låsa sig vid att det måste vara någon som sitter i Riksdagen nu även om det blir ett handikapp 2014 med en partiledare som inte sitter där. Valet av partiledare/ledning bär no0g var mer långsiktigt än så.
Jag har större förtroende för den svenske väljaren än att de vill ha någon som är en typ mediesvärmorsdröm. Jag tror faktiskt att folk försöker ta till sig vad som faktiskt sägs om vilken politik som ska vara.
Förövrigt är mediedebatten nästan lite befängd, varför skulle SAP implodera för att man avsatt en ledare/ledning, sådant sker hela tiden i olika organisationer. Att S haft turen att få några ledare som varit bra nog för att sitta på ”livstid” innebär väl inte att man ska dras med ledare som inte har dessa unika egenskaper.
Comment by lasse — 2010 11 15 13:53 #
Du (Enn Kokk) skriver att en kraftig omsvängning åt väntsre ”skulle äventyra partiets funktion av bred vänster-mittenkoalition”. Men vad jag kan se av de namn du för fram som framtida ledning är det väl enbart Sven-Erik Österberg som inte tillhör partiets vänsterfalang.
Comment by jean — 2010 11 15 17:18 #
Vänsterfalang? Ett sånt obestämt begrepp utan att det defineras? Det finns ju ett parti som kallar sig ”vänster” i dag… men det är väl inte en anpassning till Ohlys parti som du efterlyser Enn? Det måste väl vara någonting annat? Så länge du inte har konkretiserat begreppet ”vänster” i en ny politik¨ger den här typen av kommentarer mig inget…Min upplevelse av den senaste tidens tubulens är att man famlar inom partiet, eftersom en förnyelse knappast är nånting som kan snickras ihop under några få månader fram till en kongress…Vi behöver en genomlysning av det svenska samhället (med dess alla problem och utmaningar) och vår roll i den globala ekonomi… Det här är en seriös uppgift där inga käcka SSU-paroller kan förvandlas till politik…. märk att det krävdes en Keynes för att lägga grunden till 30-talets krispolitik.. vad säger att en grupp oerfarna ungdomar på några få månader skall kunna gå i land med de uppgifter som partiet nu står inför.. ? de flesta av stora välfärdsreformer som varit partiets bedrifter i det förgångna föregicks av grundliga stora utredningar och breda diskussioner, men nu förväntar man sig tydligen att en socialdemokratisk framtidspolitik skall läggas fast under några få månader…Många av de unga socialdemokrater jag talat med saknar ett historiskt perspektiv på arbetarrörelsen.. Det måste finnas ett samspel mellan erfarenhet och förnyelse på partihögkvarterat… många av de unga vet inte ens vad det är för parti som de riskerar att köra i botten. Willy Brandt hade ett inflytande i SPD tills han blev 83? Här kräver man folk skall kliva av när man är 50?
Comment by Anders Thunberg — 2010 11 15 19:29 #
Vänster och höger är subjektiva begrepp och blir lätt sk kvasitranscendental som egentligen inte säger något alls om det inte definieras för det som det handlar om.
.
”Kriskommissionens uppdrag var att blicka 20 år framåt och 20 år bakåt för att se vad som gått snett, och därefter ge förslag till ny politik.”
.
Sägs det på Ekot i en intervju med Anna Johansson.
.
Det låter ambitiöst, att några personer i en Kriskommission ska klara av att ”ge förslag till ny politik” och detta på kort tid.
.
Fram till att partiledningen deklarerade allians med MP och sen V hade partiet haft mycket starka opinionssiffror ända sen första opinionsmätningen efter valet 2006. Man kan kanske tolka det som att bara det faktum att Persson deklarerat sin avgång stärktes partiets ställning hos väljarna. En ”förnyelse” och ”omprövning” som föll den svenska väljarkåren på läppen. När väl den ”nya” partiledningen kommit till skott och deklarerat allians och mer på allvar började visa vad de stod för verkar väljarkåren ha blivit allt mer skeptisk till S.
.
Toppnoteringarna för S efter dominansen under de sk rekordåren kom valet 1982, 1994.
http://img831.imageshack.us/img831/9751/som.png
Väljarna satte förmodligen stort hopp till att S skulle föra en politik som var bättre än den som de borgerliga fört.
En viss återhämtning kom 2002 efter ”katastrofvalet” 1998 när V med Schyman fick hela 12%, min gissning att de 12% mer berodde på Persson än Schyman. Om det var V som påverkade vet jag inte men under denna mandatperiod lättades åtstramningspolitiken och de två sista åren av perioden var den officiella arbetslösheten den lägsta som varit under de senaste 18 åren enligt det svenska sättet att räkna. Förvisso med hjälp av konstlade medel som storsatsning på sk kunskapslyft.
.
I början av 2000-talet var det lågkonjunktur efter 90-talets internationella högkonjunktur (som gick de flesta svenskar förbi med hjälp av svensk hård åtstramningspolitik, ungefär som på 80-talet fast värre, först på slutet ca 1990 lyckades svensken komma tillbaks till 1980 års köpkraft/reallön trots hårt motstånd från svenskens politiker) och it-bubbla men varför fortsätter arbetslösheten att stiga ända till 2006 när den internationella konjunkturen vände 2003.
.
De rekordhöga opinionssiffrorna efter valet 2006 fram till alliansdebaclet kan man kanske tolka som att S har ett urstarkt varumärke som ett bra politiskt alternativ, så som 1982 och 1994. Men många skulle nog säga att man svek dessa förhoppningar både efter 1982 och 1994. Men trots det fanns hoppet där hos den svenske väljaren efter 2006. Man kan förstås inte schabbla med ett starkt varumärke i all oändlighet så småningom falnar det.
Comment by lasse — 2010 11 15 20:42 #
Jag tror inte att någon av dem jag föreslår – många av dem med framträdande positioner i sina organisationer och i politiken – kan karaktäriseras som särskilt extremt vänsterinriktade. Snarare är de just bärare av en klassisk socialdemokratisk politik, och det är därför jag föreslåt dem.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 15 21:38 #
Sven-Erik Bucht bör synas närmare!! Han är en fantastisk ledare från Haparanda.
Comment by Maso — 2010 11 15 22:33 #
Ja Lasse, mycket kloka konstateranden från din sida. En kriskommission som på några månader anser sig kunna kunna överblicka 20 år bakåt och 20 år framåt och komma med en ny politik..? (Och som hittills på de flesta håll inte ens hunnit samlas?) Vi har en ny generation s-företrädare som uppenbarligen tror att politik är ett slags quick fix… Och att bara lita till förtroende för ett ”varumärke” det går naturligtvis inte i längden…det tror inte ens de ytligaste reklammänniskor
Comment by Anders Thunberg — 2010 11 16 10:16 #
Om Soc.demokraterna är intresserade av att återta regeringsmakten kan man inte gå åt vänster. Där finns redan v, och det blir att konkurrera med deras väljare. Man måste vinna höger-socialdemokraterna och mitten, som skrämdes bort av Lars Ohlys ekonomiska lättsinne och utrikespolitik, och inte minst fastighetsskatten+ oklarheteter om förmögenhetsskatten. Mona Sahlin visade ett svagt ledarskap i det rödgröna samarbetet, verkade inte tro på denna sammantagna politik.. Dessutom: Tobleroneaffären kastade sin skugga. Hon verkade inte trovärdig i tider av ekonomisk kris. Klarar man inte det finns ingen välfärd att fördela.
Comment by Eva Ström — 2010 11 16 13:46 #
Det är så sant som det är sagt! Sitt ner.
Det blir gärna på detta sätt när man har en köbildningsfaktor i det Socialdemokratiska systemet.
Det tar flera generationer innan begåvade men utomstående individer kan göra sitt inträde i kretsen av inbördes beundrare inom systemet.
Du kan väl gå vidare och förklara lite mer hur du skulle vilja se utvecklingen inom partiet ochi landet i helhet.
Comment by Ture Sjölander — 2010 11 16 14:03 #
Till Ture Sjölander: Bara obegåvade människor kan tro att det finns köer man kan ställa sig i som leder till ministerposter. De flesta av oss – några med livslång erfarenhet av politiskt vardagsarbete – har deltagit i det här slitet för att vi bär på ideer om hur samhället kan göras drägligare att leva i. Spårar vi intressanta tankar om detta plus förmåga hos människor som är relativt nyanlända i vår krets, brukar de verkligen inte behöva stå i någon kö för att erbjudas uppdrag.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 16 14:52 #
Till Eva Ström: Ingen föreställer sig att socialdemokratin skulle göra en häftig vänstergir. Men den klassiska – och framgångsrika – socialdemokratins politik innehöll också vänsterbetonade element, som man i årets valrörelse, helt i onödan, överlät åt Vänsterpartiet att föra fram – därmed inte sagt att det inte skulle finnas orealistiska och ogenomtänkta förslag i V:s politik. På samma sätt lämnade man fältet fritt åt Miljöpartiet att kamma hem de gröna rösterna. Socialdemokratin har förr för egen maskin framgångsrikt gått till val på en röd-grön politik, som genom att kombinera visioner och realism har attraherat väljare av den typ som nu i stället valde V eller, i årets val ännu mer, MP.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 16 15:23 #
Varför hade det varit bättre om Sahlin avgick redan på valnatten?
Jag ser inget fel i att hon valde att avvakta och analysera. Dessutom var det svårt för henne att avgå direkt eftersom Göran Persson gjorde så för 4 år sedan. Jag tyckte hennes ambition att fortsätta leda partiet var positiv, men sen kom hon väl framtill att det helt enkelt inte gick och kanske att hon inte längre ville.
För jag är imponerad att en människa kan ta så mycket skit som Mona Sahlin har gjort och ändå kämpa på.
För övrigt kanske du borde sitta med i valberedningen inför kongressen, Enn!
Comment by Niklas — 2010 11 16 15:45 #
Till Niklas: Både hon själv och hennes parti har farit illa av att hon inte avgick redan på valnatten. Den här onödigt utdragna och smärtsamma processen är en följd av hennes välkända och kanske beundransvärda vilja att aldrig ge upp, att vara the comeback kid. Men till slut förstod även hon att det inte fanns någon väg tillbaka…
Comment by Enn Kokk — 2010 11 16 16:21 #
Så farligt är det inte att det tagit lite tid efter valet innan det blev så här. Det är ändå bara knappt två månader efter valet. Betydligt värre hade det varit om det dragit ut ett eller två år. Det hade förstås sett bättre ut om partiledaren, med de närmaste, veckan efter när det var klart med det osäkra läget i valutgången hade självmant begärt extrakongress och sagt att alla korten är på bordet inkl deras egen platser. Lämnat över till partistyrelsen att utse och ge direktiv till kriskommission och även sagt till dem att överväga om ledningen ska avgå direkt och interimsledning tillsättas fram till extrakongressen.
Att ställa frågan på sittande möte, har nu förtroende för mig är inte riktigt just. Snyggare att säga att de borde överväga detta när den det gäller inte är närvarande.
Varken världen, Sverige eller SAP kommer att gå under för att partiet som inte brukar avsätta partiledare nu gör det.
Om det skulle vara så att partiet står och faller med ett tillfälligt vakuum i partiledarfrågan kan man fråga sig hur det står till i hur den demokratiska organisationen. Själv tror jag det är bäst i sådana här lägen att folk går direkt och att det tillsätts interimsledning, då behöver inte heller kongresser och valberedningar stressa fram beslut på samma sätt som det nu verkar bli. Men vissa intressen kanske tror att det gynnar dem att det är ”panik” i skeendet.
Det är trots allt precis efter ett val och det är gott om tid till nästa val. Om partiet har en svag oppositionsroll fram till sommaren eller hösten 2011 inbillar jag mig gör varken till eller från för nästa val. Det viktigast måste vara att den nya lednigen blir bästa möjliga.
Comment by lasse — 2010 11 16 17:06 #
Jag håller helt med dig Enn, att den klassiska socialdemokratin innehåller många vänsterelement, konstigt vore väl annars. I det rödgröna samarbetet försvann socialdemokraterna helt, och tappade därmed självförtroendet, och blev vilse. Men min bedömning är att man kan inte återta regeringsmakten om man inte går mot mitten i en del frågor. Det behöver dock inte vara alla. En politik är ofta en blandning av både höger och vänsterelement, en del är heller inte möjliga att karaktärisera i de termerna. Socialdemokratin borde också tryckt mer på frågor där de är starka, som kulturen och utrikespolitiken.
Jag hör till dem som anser att Mona Sahlin borde avgått valnatten. Avsättandet och kritiken av henne blev utdragen och plågsam. Nu när hon har avgått har socialdemokraterna kommit i fokus på ett sätt som de inte gjort under hela valrörelsen, där de försvann under ett rödgrönt skynke.
Comment by Eva Ström — 2010 11 16 18:25 #
Eva Ström säger ”Socialdemokratin borde också tryckt mer på frågor där de är starka, som kulturen och utrikespolitiken.”
På S-kongressen 2009 hade kulturen ett stort utrymme med frontpersonen Leif Pagrotsky. Jag har på nätet med mitt användarnamn minata arbetat för ett försvar av upphovsrätten. Men har också stridit för förändringar i detsamma.
Att nu i en valkampanj vara aktiv tillsammans med två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som attackerar upphovsrätten i riksdagsmotioner och kongressbeslut, var mycket svårt.
Mona Sahlin var tveksam i svaren från intervjuare och chattar på frågor om upphovsrätt. Självklart röstade jag på S men jag var lättad att Miljöpartister och Vänsterpartister inte fick bli statsråd.
Ty i upphovsrättens försvar finns våra bundförvanter hos M, FP och KD. Som aktiv inom kulturens arbetsvärld är politiskt ett genomförande av ett socialdemokratiskt program av stor vikt.
Aldrig mer ett rödgrönt samarbete i ett riksdagsval.
Comment by Tommy Rådberg — 2010 11 17 0:13 #
Är det ingen som funderat över det faktum att mot slutet, och då den sjuka kvinnan som skulle tvingas sälja sin lägenhet och som behandlades illa, blev mycket omskriven, då talade Mona Sahlin lite om saken och vips ökade symåpatierna för S.
Så vad är det alla pratar om som vill vinna ”medelklassen”?? Den vill faktiskt ha ett välfärdsamhälle som inte kastar ut sjuka och arbetslösa i totalt fattigdom.
Dina förslag Enn Kokk, är bra och jag envisas med att hävda att om S inte börjar föra tillbaka partiet till en mer traditionell socialdemokrati så kommer SD att krafsa in upp till mellan 15-25% av väljarna i nästa vall.
Comment by Kerstin — 2010 11 17 3:34 #
Är den socialdemokratiska ideologin verkligen mindre vänster än den kommunistiska ideologin?
De har ju samma rötter. Kommunisterna var en utbrytning ur socialdemokratin. Marx socialdemokrat. Lenin var socialdemokrat. Luxemburg var socialdemokrat.
Vad som skiljer socialdemokraterna från kommunisterna är ju inte att de senare är mer vänster. Båda är precis lika vänster i att de eftersträvar ett klasslöst samhälle byggd på social demokrati, social frihet och solidaritet.
Skillnaderna är av mer organisatoriska och strategiska slag. Socialdemokratin är reformistisk medan kommunismen är revolutionär.
Men den ”socialdemokrati” som varit dominerande de senaste decennierna har inte varit reformistisk, den har snarare varit socialliberal. Det är det som varit problemet.
Jag är inte emot att socialdemokratin influeras av liberalism, men den måste ändå utgå ifrån de socialdemokratiska idealen om ett klasslöst samhälle och sätta den sociala friheten i centrum, inte den liberala valfriheten.
Att den klassiska kommunismens väg var fel att gå är uppenbart. Men jag tycker även att vi måste inse den klassiska reformismens misslyckande. Socialdemokratin lyckades inte demokratisera produktionen utan blott genom skatter bygga upp en välfärd, det är en förgänglig väg eftersom man då fortfarande lever på kapitalets nåder och endast kan behålla sin makt genom att ha en stark och välorganiserad arbetarrörelse bakom sig som kan upprätthålla de progressiva reformerna genom att utgöra ett hot.
Löntagarfonderna var en jättebra idé, men de kom för sent. De borde kommit redan på 50-talet, då hade situationen antagligen sett bättre ut i dag.
Comment by Alex — 2010 11 17 16:35 #
Till Alex: Det var, och är, nog inte reformismen det är fel på. En del av dess natur är att samhällsomvandlingen går långsamt – jag har citerat Olof Palme och det socialdemokratiska partiprogrammet från 1975 på den punkten – men den har fördelen att åstadkomma långsiktiga och bestående förändringar med folkligt samtycke.
Fast för det senare fordras det ju förstås att socialdemokratin själv ihärdigt håller fast vid sin egen kurs och inte slår in på till exempel en socialliberal väg.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 17 16:51 #
Jag har följt Lena Sommestads bloggar sedan en tid tillbaka och imponerats över hennes bredd och djupa insikter inte minst när det gäller ekonomi. Partiet måste få en kritisk nystart när det gäller förhållandet till marknaden och återupprätta förtroendet för arbetet på bekostnad av derivathandel och snyltande i syltburken från bonushungriga bankdirektörer.
Comment by Arne Carlsson — 2010 11 18 10:05 #
Till Arne Carlsson: Jo, Lena Sommestad har en imponerande bredd och dessutom moral.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 18 10:33 #
Hur var det egentligen när Mona Sahlin tog tillbaka (v) i koalitionen? Blev hon övertalad eller tvingad, i så fall av vilka, eller tänkte hon om på egen hand? Kanske det kommer om hon skriver en bok? Finns det någon som nu tänker om i frågan som som var så angelägen när MS blev vald som partiledare, att det nödvändigtvis måste vara en kvinnlig partiledare. Har man nu tillfredsställt det jämlikhetskravet och kan luta sig bakåt och vara nöjd?
Comment by A-K Roth — 2010 11 18 15:27 #
Enn Kokk, har Lena Sommestad mer bredd och moral än andra i partiet? Exempel på hennes moral?
Comment by A-K Roth — 2010 11 18 15:39 #
Vi har haft väldigt uppslitande fraktionsbildningar i Umeå Arbetarekommun för några år sen som pågick väldigt länge. Vi löste dem så småningom efter hjälp och medling från en oerhört klok person som heter Anders Lidström.
Det handlade då om sk vänster och höger fraktioner. En viktig lärdom från våra strider är att den som ska väljas till partiledare nu inte bör ha tillhört någon av de SSU-fraktioner som härjade för fem -sex år sen. Det bör vara någon som står fritt från allt det där. Som kan ena partiet och har en god ideologisk grund att ta avstamp i.
Comment by Britta Sethson — 2010 11 18 19:54 #
Det allra bästa för socialdemokratin vore om Enn Kokk och Lena Sommestad fick dela på partiledarposten då kan det bli fart på partiet igen.
Comment by Kajsa — 2010 11 20 0:54 #
Till Kajsa: Tack, men jag är sjuttiotre år, dock ännu inte senildement.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 20 8:57 #
Till A-K Roth: Förlåt att jag inte har svarat tidigare – jag var, när du skrev, helt upptagen av en annan ångermanlänning, Birger Norman.
Som du väl som läsare av min blogg vet, var jag motståndare till valet av Mona Sahlin som partiledare. Å andra sidan har hon så småningom tagit sig i den rollen. Men till slut blev läget ändå för svårt för henne och hon tvingades alltså att avgå.
Frågan om hur V kom in i det rödgröna valsamarbetet är en komplicerad fråga. Mona Sahlin gick först ut med förslag om samarbete bara med Miljöpartiet. Så på ett sätt kan man nog säga att hon tvingades ta med också Vänsterpartiet i samarbetet. Men många som förordade det senare gjorde det ju inte för att de älskade Vänsterpartiet utan för att de tyckte att en socialdemokrati i samarbete endast med MP skulle gå för långt åt höger och att MP därför behövde balanseras upp med en motkraft på socialdemokratins vänsterkant.
Och så den andra tråd du tar upp: jag tror inte för ett ögonblick att socialdemokratin förlorade valet därför att partiet leddes av en kvinna.
Bland dem som nu nämns som tänkbara partiledarkandidater finns flera kvinnor. Själv har jag inte satt ner foten i den frågan, men bland dem jag nämner som lämpliga för en ny partiledning (s) i vidare mening finns självklart några kvinnor.
Mitt yttrande om Lena Sommestads moral i ett svar på en kommentar till min bloggtext om detta syftade på att hon inte räds att ta offentlig debatt med ledande partivänner, till exempel Thomas Östros, när hon anser att det behövs. Hon har nu senare fullföljt den linjen genom att skriva en kritisk artikel i DN om hans skatteartikel i samma tidning.
Comment by Enn Kokk — 2010 11 23 22:10 #
[…] inte pekat ut någon kandidat till just partiledarposten, men när jag för en tid sedan – här – gav förslag på vilka som borde finnas med i en partiledning, som förmådde vända vårt […]
Pingback by Enn Kokk » Lena Sommestad som partiledare (S) — 2010 12 11 16:01 #
Har du sett den här siten?
http://komigenlena.nu/
Kanonbra tycker jag!
Comment by M. E. — 2011 01 20 12:48 #