Fler vinterdikter

14 december 2010 17:43 | Prosa & lyrik | 4 kommentarer

av Ingrid Arvidsson

Vinterläsning

Orgelbrus
ur svarta djup.
Fängelse. Förgängelse.
Själens trängtan bortom världen.
Sävens sus i sorgens rike.
Mjältsjuk leda genom mänskolivet.

Blanksliten trygghet
i de nötta banden.
Välbekanta
vintergator av verksrader.
Musikens ordning.
Det stora tungsinnets
stjärnljus över snön.

Snöskymning på Östermalm

Det snöar mot tjocka murar
kring gammalt skört porslin.
Det snöar glömska och tystnad.
Pendylen snöar tid.

Det snöar på Strindbergs axlar
aska ur världarnas eld.
Det snöar tätt som en slöja.
Det växer en vägg.

Staden försvinner som livet.
Lyktorna bleknar och dör.
Spikarna lossnar och faller
sakta mot jordens hus.

Jag ser ingen längre därute.
Inga murar och galler och torn.
Det snöar mot innerstadens sista försvar.

Båda dikterna är hämtade ur Ingrid Arvidssons ”Under ytan”, 1986

Ingrid Arvidsson, född 1919, har varit redaktionssekreterare för Idun 1942-1944, litteraturkritiker i LOs Aftontidningen 1945-1947 och i Dagens Nyheter
 1949-1966, kulturattaché i Wahington 1966-1972 och därefter programchef vid Sveriges Radio. Hon har gett ut böckerna ”Vårens ruiner”, 1949, ”Danser”, 1951″, ”Solfeber”, 1952, ”Leendet”, 1975, ”Under ytan”, 1986, ”Öden i vår tid”, 1987, ”En glimmande vägg”, 1992, ”Rummet innanför”, 1999, och ”Det röda”, 2005″ samt dessutom för gamla Folket i Bilds förlag redigerat antologin ”Berömda berättare om kvinnor och kärlek”, 1955.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^