Törst, en Ingmar Bergman-film med och efter Birgit Tengroth

1957 utkom Birgit Tengroths ”Törst” i serien FiBs folkböcker. Jag var FiB-ombud då och sålde och läste boken. Den finns förstås kvar i min boksamling.

Birgit Tengroth (1915-1983) var en person med bred begåvning: dansade balett, var skådespelerska verksam inom både teater och film, skrev artiklar för Veckojournalen och alltså även skönlitteratur.

Hon var omskriven, inte bara i sina yrkesroller. 1944-1950 var hon gift med den lysande kulturjournalisten Stig Ahlgren, som från att ha varit kulturchef på LO-ägda Afton-Tidningen gick till Veckojournalen. 1950-1952 var hon gift med den danske socialdemokratiske politikern Jens Otto Krag, då handelsminister, därefter även statsminister. Senare levde hon åter samman med Stig Ahlgren. På 1950-talet blev hon också känd för att ha konverterat till katolicismen.

”Törst” utkom i original redan 1948, och man kan förstå att den här nerviga novellsamlingen med fokus på äktenskap i kris utövade en lockelse på Ingmar Bergman. Hans film med samma namn, ”Törst”, fick premiär året därpå, 1949. Det är dock Herbert Grevenius som har skrivit manus. Eftersom ”Törst” är en novellsamling, har han då utgått från en av novellerna, ”Resa med Arethusa”, men också fogat in element hämtade ur andra noveller i samlingen.

Till det som väckte uppmärksamhet när filmen hade premiär var inte bara att det krisande äkta paret, Bertil och Rut, spelades av ett par av tidens mycket uppburna skådespelare, Birger Malmsten och Eva Henning, utan också att rollen som Bertils före detta älskarinna Viola gick till bokens författare, Birgit Tengroth. Mer på temat trassel och prassel: Bengt Eklund spelar rollen som kapten Raoul, Ruts älskare. Även Raoul har en fru, Astrid, som spelas av Gaby Stenberg. I övrigt minns man gärna Hasse Ekman i nidporträttet av en psykiater, den unge Sven-Eric Gamble som glasmästare och Naima Wifstrand som balettlärare.

Det här är en sevärd och välspelad historia – den invändning jag har är att dess handling med sina tillbakablickar, kanske betingade just av det faktum att manus är skrivet på basis av en novellsamling, ibland kan vara svår att direkt greppa. Jag vet inte hur den här filmen slog i utlandet, men jag kan tänka mig att dess inslag av svensk natur och midsommar kan ha lockat hit en del turister. Till det riktigt intressanta med den hör att handlingen med sitt könskrig i så hög grad utgår från kvinnornas perspektiv.