Kulturell odling & trädgården uppochnervänd

6 maj 2009 15:16 | Barnkultur, Film, Musik, Politik, Teater, Trädgård, Ur dagboken | 2 kommentarer

Som ledamot i kulturnämnden i Uppsala får jag inbjudan till de kulturfrukostar kulturförvaltningen anordnar. Vitsen med kulturfrukostarna är att för deltagarna presentera kommande kulturevenemang och en del permanenta inslag i stans kulturliv i vid mening. Kulturfrukostarna äger rum 08.00-09.00, och eftersom det är fråga om just frukostarrangemang, serveras en halv fralla plus kaffe eller te för 35 kronor, vilket vi deltagare själva betalar. Eftersom jag för att hinna vara med var tvungen att ta 05.55-bussen från Öregrund till Uppsala och således var tvungen att stiga upp 04.30, var det välkommet med en extra kopp kaffe. Till det fick vi jazz, exekverad av Trio Sandberg från Musikskolan.

Dagens kulturfrukost arrangerades på Grand på Trädgårdsgatan, förr biograf, nu aktivitetshus för ungdomar. Programmet hade som huvudtema kultur producerad av människor, framför allt ungdomar, med olika typer av handikapp.

Teater Blanca presenterades av sin konstnärlige ledare, Magnus Dahlerus, och vi fick med ett sång- och musiknummer prov på föreställningen ”Herr A:s penningar”: Filip Backström sjöng och spelade luftgitarr, assisterad av Chatarina Oldermark på klaviatur och Magnus Dahlerus, munspel. Bra, i rent professionell mening.

Därefter presenterade Annika Isaksson Labanskolan, en frisärskola med inriktning på drama, teater, musik och bild, och ett par elever gav smakprov på en moderniserad variant av ”Ronja Rövardotter”: ett sång- och dansnummer till arabisk musik.

Med ungdomar med funktionsnedsättning arbetar också Fyrisgården, vars verksamhet presenterades av Ulla Bergqvist, föreståndare, plus Ulrika Backlund, som visade en bit av en musikfilm, som lär komma i TV.

Besläktad med dessa inslag var också Karin Hedvalls presentation av kultur i vården, en verksamhet som vi i kulturnämnden på olika sätt stöder.

Där utöver fick vi veta lite om innehållet i årets version av Kulturnatten – kom gärna till Uppsala kvällen och natten den 12 september – och om sommarprogrammet i Parksnäckan. Också Hågaspelet, som tar sin avstamp i nordisk mytologi, presenterades, liksom en ny barnbok som utmanar de sexuella stereotyperna.

Sen blev det buss 811 tillbaka till Öregrund; jag var där lagom till lunch.

Min morgonutflykt till Uppsala råkade sammanfalla med att de beställda markarbetena på vår tomt påbörjades.

Det handlar om två tunga insatser. Det mindre av dem innebär att jag behöver hjälp med att restaurera ett stenparti, som jag anlade alldeles i början av vår närvaro här i Öregrund. Med ett beställt lass jord fick jag sedan in en hart när outrotlig klocka där, och min fysiska inaktivitet dels på grund av hjärtproblem, dels på grund av långvarig ischias har sen lett till att stenpartiet har vuxit igen.

Eva-Lotta Hasselqvist från Eds trädgård, som bland annat har räddat rosorna, hade redan gett sig av, när jag kom tillbaka, men Bosse Andersson, som med hjälp av några andra mannar hade skalat jorden av stenpartiet, var kvar och höll nu på med grävarbeten bort mot det relativt nya grannhuset: Han har tidigare spolat ur det jättelånga dräneringsrör jag en gång i världen grävde ner och bäddade in i singel, och nu höll han och de andra på med att gräva en ny vattengrav, som ska fyllas med sten, i ändan på röret.

Sen ska lågt liggande delar av gräsmattan, där det under senare år har bildats jättelika vattenpölar, också få ett nytt lager jord, som höjer nivån. Gräsmattan var redan tidigare fördärvad på vägen till trädgårdsboden, som vi har fått låta nyuppföra efter mordbranden i höstas, och nu har grävmaskinen gjort nya sår i gräsmattan.

Skifferplattegången från grinden upp till huset har Bosse dock täckt över med skivor; han har själv tidigare anlagt den, och vi har nu bett honom byta en del trasiga plattor plus dessutom förlänga gången en smula.

Just nu ser delar av tomten ut som en byggarbetsplats.

Men det blir nog fint, när alla arbetena så småningom är klara.

Grönstedts cognac ägs fortfarande av staten – nu finska staten

6 maj 2009 5:39 | Mat & dryck | 6 kommentarer

Många av oss gillade att Vin & Sprit, ett av världens snabbast växande dryckesföretag, ägdes av svenska staten. Den borgerliga regeringen såg just detta som en styggelse: Det fick inte lov att finnas ett statligt företag, som genom sina framgångar motbevisade borgerlighetens tes att alla statliga företag är dömda att misslyckas – alltså måste företaget snarast möjligt privatiseras.

Därför såldes guldägget V & S ut till franska Pernod Ricard. Kronbrännvin, som Kalle Schewen blandade med sitt kaffe till angenäm styrka och smak, är sålunda inte längre svenskt, ej heller Absolut vodka.

Pernod Ricard var stort redan dess förinnan, så EUs konkurrensmyndigheter tvingade företaget att sälja av några av de inköpta märkena, eftersom den nya ägaren annars inom några segment hade blivit alltför dominerande dels i Polen, dels här i Norden. Alltså såldes polska Lubuski Gin till Vinpol och Star Gin, Red Port och Dry Anis till Arcus Gruppen, ursprungligen den norska motsvarigheten till Vin & Sprit, numera ägd av svenska Ratos. Och redan dess förinnan hade Pernod Ricard, för att komma ur ett distributionsavtal i USA med Fortune Brands (Jim Beam International), i vilket V & S ägde 10 procent och hade ett hälftenägt säljbolag, Future Brands, ihop med, till detta företag tvingats sälja aktierna i det snabbt växande rommärket Cruzan Rum.

Tanken var att man först skulle sälja även Grönstedts Cognac till Arcus Gruppen, men detta stöp på EU-kommissionens invändningar: Arcus Gruppen äger redan det i Norge stora märket Braastad Cognac, som numera finns också på det svenska Systembolaget. Alltså såldes Grönstedts Cognac i stället till finska Altia Corporation.

Här blir det intressant: Grönstedts Cognac blir, från att ha varit ägd av svenska staten nu i stället ägd av finska staten. Altia Corporation är nämligen den finska motsvarigheten till det V & S var i Sverige: ett statligt företag i alkoholbranschen, till och med ett växande sådant.

Altia har steg för steg, ungefär som V & S gjorde på sin tid, växt sig stark inte bara i Finland utan också i Sverige och Norge och Estland; även i Danmark finns man närvarande. Det här har delvis skett genom uppköp av lokala företag i branschen. Bland dem kan nämnas Philipson & Söderberg samt Bibendum, men min gissning är att Altia så småningom kommer att etablera en mer enhetlig struktur av dotterbolag, kanske under Altias namn, i samtliga nämnda länder.

Som väntat är finsk vodka, Koskenkorva, rammen i erövringståget in i grannländerna, och jag köper själv gärna till exempel Koskenkorva Cranberry, alltså vodka med tranbärssmak.

Men Altias utbud av olika vin- och sprit- och även ölsorter är rikhaltigt, rymmer många kända märken, som man har i agentur.

Bland vinerna hittar man till exempel sydafrikanska Drosty-Hof och spanska Faustino, numera också huset Codorníus viner, som tidigare låg hos svenska Vin & Sprit.

Bland ölsorterna hittar man DAB, Grolsch, Pilsner Urquell, Erdinger och Bishop’s Finger.

Bland whiskysorterna hittar man Auchentoshan och Morrison’s Bowmore, som tidigare båda fanns i Vin & Sprits sortiment, vidare också Jack Daniel’s.

Bland de av Altia sålda likörerna finns Marie Brizard (bland annat Amaretto), Molinari Sambuca och Southern Comfort.

Altia saluför också Systemets största calvadosmärke, Boulard.

Än så länge har Altia inte V & S’ – för att inte säga Pernod Ricards – bredd och styrka, men det kan ju vara fler av Vin & Sprits gamla samarbetspartners som inte vill vara i Pernod Ricards stall, och dessutom kan ju Altia, liksom Vin & Sprit lyckades med, bygga fler egna starka varumärken än Koskenkorva och Grönstedts cognac. Kanske finns det i Finland redan embryon till en sådan expansion – finsk lagstiftning tillåter inte att spritmärken exponeras på nätet, så jag vet inte.