Egensinnigt och hörvärt med Tore Berger

Gamle Blå Tåget-medlemmen Tore Berger är en egensinnig och hörvärd låtskrivare. En gång räddade han proggbolaget MNW genom att låna ut ärvda pengar; sin senaste CD, ”I huset långt på landet”, ger han ut på ett bolag som heter Brus och knaster (BRUS 004, 2009).

När jag lyssnar på Tore Berger, känner jag en själens sympati för honom. Vi är båda samhällsengagerade men dras båda till det lantliga och privata liv som speglas i titellåten; ”I huset långt på landet” bildar, bland annat med hjälp av Martin Hederos’ drillande pianospel och en text och en melodi som smakar Dan Andersson, en mycket fin inledning till skivan. Också flera av låtarna på slutet – ”I flykten över Kolketorp” med sina inlån från Elsa Beskows ”Olles skidfärd” och den avslutande ”Höstlåten” – skulle mycket väl ha kunnat skrivas av en annan gammal radikal, som för sin del numera hålls i ett hus i Öregrund.

Berger gör här också en gammal Blå Tåget-låt – den fanns med på debutalbumet ”Brustna hjärtans hotell” 1972 – som heter ”En sommarbild”, där det lilla livet stångas med det stora, i det här fallet ålandsfrågan.

I den nämns som sig bör även Rickard Sandler, och nu har Tore Berger, som uppenbarligen är fascinerad av personen Sandler, skrivit CDns längsta låt (8:38), ”Balladen om Rickard Sandler”, om den här mannen, hans politiska gärning och liv: studier, folkhögskola, översättningen av Marx’ ”Das Kapital”, arbetet i riksdag och regering och i Nationernas Förbund.

Över huvud taget har Berger skrivit låtar om flera historiska personer. Uppenbarligen har han fascinerats också av Verner von Heidenstam: Han figurerade redan i ”Solnedgång vid Fagertärn”, som fanns med på Blå Tågets CD från 1990, och Berger har med den även på sin nya solo-CD. På den återkommer han dessutom till Heidenastam i ”På Övralid”.

Bästa spår: den lite gåtfulla och jazziga (bland annat med hjälp av Jonas Kullhammars tenorsax) ”En Mr. Walker”.

Pingstafton och så Mors dag

Vädret här i Öregrund är som i övriga landet helt underbart. Solen skiner över en grönska som ännu är försommarfrisk.

Dess värre växer även gräset. I går var det min tur att klippa det, vilket tog en rejäl del av pingstaftonen: Det finns många träd och buskar att ta sig runt, och dessutom är tomten kuperad.

Före middagen satt vi en stund i kvällssolen med var sin drink – gin och tonic – och beskådade härligheten.

Efter middagen tog tröttheten över, och jag somnade djupt, och tidigt, framför TVn. Så kan det vara i hänryckningens tid.

Det bidrog å andra sidan till att jag, pigg och utsövd, vaknade halv sju i morse, och eftersom det var Mors dag, gick jag upp, rakade mig och duschade samt klädde på mig, därmed färdig att ta itu med dagens kära plikter.

I enlighet med vår familjetradition fixade jag till en smörgåstårta, stor som ett berg – den brukar efter morgonuppvaktningen av mor i huset också räcka till en rejäl lunch.

Sen gick jag ut i sommarmorgonen och plockade en morsdagsbukett i trädgården. Det blev en skapelse i blått och vitt: liljekonvaljer, förgätmigej, pärlhyacinter och några få trädgårdsklint.

Slutligen slog jag in presenterna, lite läsning för sommarens lata dagar: några deckare, Ola Larsmo, Jaan Kaplinski och Käbi Laretei.

Och sen in i sovrummet för sänguppvaktning. Där låg mor i huset fortfarande djupt försänkt i sömn.

Under förmiddagens lopp ringde också alla tre barnen.

Det var inte mig de vill prata med i dag.