Grönstedts cognac ägs fortfarande av staten – nu finska staten

6 maj 2009 5:39 | Mat & dryck | 6 kommentarer

Många av oss gillade att Vin & Sprit, ett av världens snabbast växande dryckesföretag, ägdes av svenska staten. Den borgerliga regeringen såg just detta som en styggelse: Det fick inte lov att finnas ett statligt företag, som genom sina framgångar motbevisade borgerlighetens tes att alla statliga företag är dömda att misslyckas – alltså måste företaget snarast möjligt privatiseras.

Därför såldes guldägget V & S ut till franska Pernod Ricard. Kronbrännvin, som Kalle Schewen blandade med sitt kaffe till angenäm styrka och smak, är sålunda inte längre svenskt, ej heller Absolut vodka.

Pernod Ricard var stort redan dess förinnan, så EUs konkurrensmyndigheter tvingade företaget att sälja av några av de inköpta märkena, eftersom den nya ägaren annars inom några segment hade blivit alltför dominerande dels i Polen, dels här i Norden. Alltså såldes polska Lubuski Gin till Vinpol och Star Gin, Red Port och Dry Anis till Arcus Gruppen, ursprungligen den norska motsvarigheten till Vin & Sprit, numera ägd av svenska Ratos. Och redan dess förinnan hade Pernod Ricard, för att komma ur ett distributionsavtal i USA med Fortune Brands (Jim Beam International), i vilket V & S ägde 10 procent och hade ett hälftenägt säljbolag, Future Brands, ihop med, till detta företag tvingats sälja aktierna i det snabbt växande rommärket Cruzan Rum.

Tanken var att man först skulle sälja även Grönstedts Cognac till Arcus Gruppen, men detta stöp på EU-kommissionens invändningar: Arcus Gruppen äger redan det i Norge stora märket Braastad Cognac, som numera finns också på det svenska Systembolaget. Alltså såldes Grönstedts Cognac i stället till finska Altia Corporation.

Här blir det intressant: Grönstedts Cognac blir, från att ha varit ägd av svenska staten nu i stället ägd av finska staten. Altia Corporation är nämligen den finska motsvarigheten till det V & S var i Sverige: ett statligt företag i alkoholbranschen, till och med ett växande sådant.

Altia har steg för steg, ungefär som V & S gjorde på sin tid, växt sig stark inte bara i Finland utan också i Sverige och Norge och Estland; även i Danmark finns man närvarande. Det här har delvis skett genom uppköp av lokala företag i branschen. Bland dem kan nämnas Philipson & Söderberg samt Bibendum, men min gissning är att Altia så småningom kommer att etablera en mer enhetlig struktur av dotterbolag, kanske under Altias namn, i samtliga nämnda länder.

Som väntat är finsk vodka, Koskenkorva, rammen i erövringståget in i grannländerna, och jag köper själv gärna till exempel Koskenkorva Cranberry, alltså vodka med tranbärssmak.

Men Altias utbud av olika vin- och sprit- och även ölsorter är rikhaltigt, rymmer många kända märken, som man har i agentur.

Bland vinerna hittar man till exempel sydafrikanska Drosty-Hof och spanska Faustino, numera också huset Codorníus viner, som tidigare låg hos svenska Vin & Sprit.

Bland ölsorterna hittar man DAB, Grolsch, Pilsner Urquell, Erdinger och Bishop’s Finger.

Bland whiskysorterna hittar man Auchentoshan och Morrison’s Bowmore, som tidigare båda fanns i Vin & Sprits sortiment, vidare också Jack Daniel’s.

Bland de av Altia sålda likörerna finns Marie Brizard (bland annat Amaretto), Molinari Sambuca och Southern Comfort.

Altia saluför också Systemets största calvadosmärke, Boulard.

Än så länge har Altia inte V & S’ – för att inte säga Pernod Ricards – bredd och styrka, men det kan ju vara fler av Vin & Sprits gamla samarbetspartners som inte vill vara i Pernod Ricards stall, och dessutom kan ju Altia, liksom Vin & Sprit lyckades med, bygga fler egna starka varumärken än Koskenkorva och Grönstedts cognac. Kanske finns det i Finland redan embryon till en sådan expansion – finsk lagstiftning tillåter inte att spritmärken exponeras på nätet, så jag vet inte.