Finn Kalvik sjunger Inger Hagerup och André Bjerke

5 maj 2008 18:21 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | 4 kommentarer

Den norske sångaren Finn Kalvik (född 1947) är inte helt okänd heller här. Han har i omgångar samarbetat med till exempel Fred Åkerström, Björn Ulvaeus och Benny Andersson samt Freds dotter Cajsa-Stina Åkerström. För egen del kom jag i kontakt med hans musik främst genom norska partivänner, på den tiden då jag var de svenska socialdemokraternas nordiske sekreterare.

Nu har jag inte hört honom på länge; det är ju inte så att han finns i staplar i svenska skivaffärer. Men när jag nyligen var inne på Musikörat i Uppsala för att beställa lite skivor, fick jag tips om att de hade CDn ”Bjerke / Hagerup / Kalvik” (daWorks DACD 540, 2007) inne, och jag köpte den förstås bums – killarna på Musikörat känner min musiksmak vid det här laget.

Som skivtiteln antyder, rör det sig om tonsatt poesi. Sådant blir verkligen inte alltid lyckat – alltför ofta blir musiken där en ljudkuliss till sång-likt deklamerad poesi. Men jag ska genast lugna er: Det här är en lysande skiva! Tonsättningarna är utmärkta, fångar tonen i poesin. Och den beledsagande musiken är njutbar och uppfinningsrik, ibland rent av fräck. En viktig del av jobbet gör (utöver Finn Kalvik, som är en skicklig gitarrist) främst Kjell Harald Litangen på olika stränginstrument som banjo, high strings, mandolin, akustisk gitarr, dobro och slide guitar. Men till den musikaliska mångfalden bidrar också akustisk bas, trummor och percussion, fiol, cello, orgel, flöjter med mera.

Inger Hagerup, född 1905, får nog, trots att hon dog 1985, fortfarande räknas till Norges största nutidslyriker. Hon har drag gemensamma med både Arnulf Øverland och Nordahl Grieg, var kommunist och ateist och tog under krigsåren då Norge var ockuperat av tyskarna sin tillflykt till Stockholm.

André Bjerke (1918-1985), lyriker, prosaförfattare, essäist och dramatiker plus översättare (bland annat av dramatik) men också barnboksförfattare och deckarförfattare (!), var även han en av efterkrigstidens stora i norsk litteratur. Nämnas bör också hans starka intresse för psykoanalys.

Finn Kalvik öppnar CDn med ett mycket starkt stycke, Inger Hagerups ”Den ene dagen”. När jag skriver så, syftar jag på både Hagerups dikt, ett sinnligt, konkret och levande barndomsminne, och på Kalviks tonsättning, som inte står dikten efter i sinnlighet och levnadslycka.

Men annars är det ännu oftare kombinationerna av André Bjerkes lyrik och Finn Kalviks musik jag har fäst mig vid på den här skivan: ”Oslohøst” får mig att längta tillbaka till den där byen. ”Minuttene” får mig att inse vilka korta stunder i ens liv som gör detta liv värt att ändå leva: ”Riker går under, / og sekler tar slutt. / Ett blir tillbake: / ett levet minutt.” ”Veslefrikk med fela” med sitt intressanta komp, en blandning av rock och spelmansmusik, är värd att nämna främst för musikens skull.

Och så kan jag väl få avsluta med en fräck sak, också den skriven av André Bjerke:

I ren distraksjon

”Du tror det er deg jeg er glad i?
Da tar du nok skammelig feil!”
Og inn i hans handflate stakk hun
en flammende langfingernegl.

”Du tror at jeg gjerne vil se deg?
Nei, deg vil jeg slett ikke se!”
Det sa hun – og presset tilfeldig
et knitrende kne mot hans kne.

”Så glem at jeg har en adresse!
Og glem at jeg har telefon!”
Det sa hun – og bet ham i øret
i absolut ren distraksjon.

”Jeg liker deg ikke”, sa hun,
og kysset hans munn en passant.
”Kan simpelthen ikke fordra deg.”
Hun satte seg opp på hans fang.

”Jeg elsker deg ikke det minste.
Jeg er ikke engang din venn!”
erklærte hun fast – idet hun
i ren distraksjon gav seg hen.