Finn Kalvik sjunger Inger Hagerup och André Bjerke
5 maj 2008 18:21 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | 4 kommentarerDen norske sångaren Finn Kalvik (född 1947) är inte helt okänd heller här. Han har i omgångar samarbetat med till exempel Fred Åkerström, Björn Ulvaeus och Benny Andersson samt Freds dotter Cajsa-Stina Åkerström. För egen del kom jag i kontakt med hans musik främst genom norska partivänner, på den tiden då jag var de svenska socialdemokraternas nordiske sekreterare.
Nu har jag inte hört honom på länge; det är ju inte så att han finns i staplar i svenska skivaffärer. Men när jag nyligen var inne på Musikörat i Uppsala för att beställa lite skivor, fick jag tips om att de hade CDn ”Bjerke / Hagerup / Kalvik” (daWorks DACD 540, 2007) inne, och jag köpte den förstås bums – killarna på Musikörat känner min musiksmak vid det här laget.
Som skivtiteln antyder, rör det sig om tonsatt poesi. Sådant blir verkligen inte alltid lyckat – alltför ofta blir musiken där en ljudkuliss till sång-likt deklamerad poesi. Men jag ska genast lugna er: Det här är en lysande skiva! Tonsättningarna är utmärkta, fångar tonen i poesin. Och den beledsagande musiken är njutbar och uppfinningsrik, ibland rent av fräck. En viktig del av jobbet gör (utöver Finn Kalvik, som är en skicklig gitarrist) främst Kjell Harald Litangen på olika stränginstrument som banjo, high strings, mandolin, akustisk gitarr, dobro och slide guitar. Men till den musikaliska mångfalden bidrar också akustisk bas, trummor och percussion, fiol, cello, orgel, flöjter med mera.
Inger Hagerup, född 1905, får nog, trots att hon dog 1985, fortfarande räknas till Norges största nutidslyriker. Hon har drag gemensamma med både Arnulf Øverland och Nordahl Grieg, var kommunist och ateist och tog under krigsåren då Norge var ockuperat av tyskarna sin tillflykt till Stockholm.
André Bjerke (1918-1985), lyriker, prosaförfattare, essäist och dramatiker plus översättare (bland annat av dramatik) men också barnboksförfattare och deckarförfattare (!), var även han en av efterkrigstidens stora i norsk litteratur. Nämnas bör också hans starka intresse för psykoanalys.
Finn Kalvik öppnar CDn med ett mycket starkt stycke, Inger Hagerups ”Den ene dagen”. När jag skriver så, syftar jag på både Hagerups dikt, ett sinnligt, konkret och levande barndomsminne, och på Kalviks tonsättning, som inte står dikten efter i sinnlighet och levnadslycka.
Men annars är det ännu oftare kombinationerna av André Bjerkes lyrik och Finn Kalviks musik jag har fäst mig vid på den här skivan: ”Oslohøst” får mig att längta tillbaka till den där byen. ”Minuttene” får mig att inse vilka korta stunder i ens liv som gör detta liv värt att ändå leva: ”Riker går under, / og sekler tar slutt. / Ett blir tillbake: / ett levet minutt.” ”Veslefrikk med fela” med sitt intressanta komp, en blandning av rock och spelmansmusik, är värd att nämna främst för musikens skull.
Och så kan jag väl få avsluta med en fräck sak, också den skriven av André Bjerke:
I ren distraksjon
”Du tror det er deg jeg er glad i?
Da tar du nok skammelig feil!”
Og inn i hans handflate stakk hun
en flammende langfingernegl.
”Du tror at jeg gjerne vil se deg?
Nei, deg vil jeg slett ikke se!”
Det sa hun – og presset tilfeldig
et knitrende kne mot hans kne.
”Så glem at jeg har en adresse!
Og glem at jeg har telefon!”
Det sa hun – og bet ham i øret
i absolut ren distraksjon.
”Jeg liker deg ikke”, sa hun,
og kysset hans munn en passant.
”Kan simpelthen ikke fordra deg.”
Hun satte seg opp på hans fang.
”Jeg elsker deg ikke det minste.
Jeg er ikke engang din venn!”
erklærte hun fast – idet hun
i ren distraksjon gav seg hen.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Enn, det glädjer mig att Finn Kalvik tycks ha gjort en fin come back. Och tagit spjärn mot sådana storheter som Inger Hagerup och André Bjerke. Jag har följt Kalvik ända sedan han som mycket ung gick omkring i Donovan-dress (med den speciella mössan) En tid bodde vi intill varann i Oslo. Jag minns hans stora motorcykel, som han bökade ut på gatan när vårsolen tittade fram. Tidigt 70-tal hade Kerstin Persdotter och jag med honom i ett visprogram från visfestivalen i Arndal/Risör på norska sydkusten. Där framträdde också Fred Åkerström. Finn Kalvik kommer jag ihåg sjöng den sång som väl de flesta förknippar med honom ”I ett samfunnshus” ( I ett folkets hus) Den hade vi med som litet av en signatur i programmet, för den hade en fin tidskänsla (sent 60 -tal) Så här låter texten: (finns att lyssna till på webben)
Nå har jeg reist i mange år
Med bil og buss og fly og tog
Jeg har spilt fra Kirkenes
Hele veien ned til Lindesnes
Og jeg sitter her i et samfunnshus
Og gjør jobben min synger blues
Jeg hadde prøvd meg som volontør
Bud og vaktmester og ekspeditør
Da jeg sommeren seksti seks
Ikke orka mer og reiste vekk
Nå sitter jeg her i et samfunnshus
Og gjør jobben min synger blues
Erik og jeg hadde planlagt å dra
For å se oss om i Italia
Og gittar`n den blei god å ha
Da penga tok slutt ned`i Belgia.
Vi satt der sammen i et samfunnshus
For første gang og vi spillte blues
Folk spør meg ofte om framtida mi
Om hva jeg egentlig har tenkt på å bli
Da må jeg si det sånn som det er
Jeg vil ikke annet enn å sitte her
På scenen i et samfunnshus
For jobben min er å synge blues
Inger Hagerup hälsade för övrigt Kerstin och jag på hos i samma reportage-svep. Hon berättade bl a om flykting-åren i Stockholm. Hur hon var med och försökte göra Anglais´ källare till en stockholmsk motsvarighet till Teatercaféet i Oslo. Hon berättade också om Aksel Sandemose som hon umgicks med både i Oslo och i Stockholm. Det senare var hon ganska ensam om bland norska exillitteratörer och konstnärer i Stockholm under krigsåren. Sandemose ville man inte ha med att göra, sedan han bl a helt oprovocerat givit sig på och misshandlat Ivar-Lo Johansson på Gyldene Freden.
Comment by Anders Thunberg — 2008 05 05 18:58 #
Underbart!
Jag kom i kontakt med Finn Kalvik, 1974 tror jag det var, när jag lärde känna en studiekamrat på Socialhögskolan i Östersund. Han var norrman och sjöng och spelade ofta ur Finn Kalviks repertoar. Min första förälskelse blev En tur rundt i byen, en fri översättning av Streets of London. En annan favorit blev just den som Anders skriver om, fast jag hade för mig att den heter Samfunnshus Blues, men det var länge sedan jag hörde den. Jag har inte längre tekniken kvar för att spela LP-skivor. Trots att jag var en fattig student, prioriterade jag inköp av alla LP-skivor som han då gett ut. Ja, nu måste jag leta rätt på denna nya cd.
Tack för att du berättade om den.
Eva
Comment by Eva Hillén Ahlström — 2008 05 05 19:31 #
Till Anders Thunberg och Eva Hillén Ahlström: ”Samfunnshus Blues” heter den.
Comment by Enn Kokk — 2008 05 05 20:13 #
Hej!
Just nu på väg till ännu en vandringsvecka i Norge. Letade efter Finn Kalvik på nätet och hoppades hitta en konsert eller liknande men tyvärr inte. Har en LP från 70-talet men underbar musik och köpte en CD i Norge 2004. ”Dagdrivernotater” med många gamla godingar på. ”P 2004 Markedsfört av daWorks Records AS, Oslo”.
Sommarhälsning Britt
Comment by Britt Gustavsson — 2008 07 19 18:59 #