Min frånvaro på s-bloggar väcker debatt

27 april 2008 15:50 | Media, Politik | 14 kommentarer

För ett tag sen publicerade jag, i anslutning till en melodikrysslösning, följande:

”Det är inte lätt att vara alla till lags – om man nu över huvud taget vill det. (Det vill inte jag.)

Jag har, som ni väl har sett, fått på huvudet av en läsare, som ogillar att jag någon gång då och då också uttrycker en och annan politisk åsikt, när jag kåserar om mitt melodikrysslösande. Men ingen tvingar ju någon att läsa just min blogg. Dessutom går det att lämna kommentarer, där man ger uttryck för andra åsikter än mina.

Det lustiga är att jag samtidigt fick mejl från den som ansvarar för nätverket s-bloggar. Han är störd över att jag pingar in (publicerar) mina texter i opolitiska ämnen på www.s-bloggar.se. Framför allt gäller det kåserierna om Melodikrysset, som är så populära att de åker upp i listan “Mest lästa inlägg” (och därmed blockerar för mer politiska men mycket mindre lästa inlägg av andra skribenter, som också pingar till s-bloggar).

Jag är med i listan över s-bloggare för att jag är en sådan men också för att andra socialdemokrater, både gamla bekanta från fordom och nytillkomna, den vägen ska hitta min blogg, inte för att jag för ut någon centralt utsänd propaganda; mina läsare vet, att jag för fram mina egna åsikter. Att jag började pinga där berodde på att jag uppmanades att göra detta.

Men jag kan mycket väl avstå från att synas på s-bloggars “Mest lästa inlägg”, så jag meddelade redaktionen, att de, om jag måste börja selektera inläggen, då lika gärna kunde plocka bort mig därifrån. Så ni partivänner till mig, som inte hittar mig där längre, ska inte dra slutsatsen att jag numera har tappat alla mina många läsare.

Jag har nämligen nått min mycket stora dagliga läsekrets utan att annars någonsin pinga (alltså med en kort tids undantag för s-bloggar). Och den gamle chefredaktören i mig säger mig, att en av förklaringarna till att jag når så många läsare just är, att min blogg inte kan kategoriseras som bara en politisk blogg. Min blogg speglar – i likhet med den tidning jag en gång i världen var framgångsrik chefredaktör för – mycket mer än politik, sådant som både sossar och andra också är intresserade av: teater, resor, skönlitteratur (prosa så väl som lyrik), media, serier, mat och dryck, film, konst, deckare, barnkultur och vad det kan vara, inte minst då musik av alla de slag (inklusive Melodikrysset). Och jag konstaterar åter igen, att personliga kåserier om mitt och hustruns och barnbarnens liv verkar ha ett oförändrat högt läsvärde – när jag var chefredaktör för partiorganet (s) Aktuellt i politiken, ett socialdemokratiskt familjemagasin mycket olikt dagens nyhetsmagasin med samma namn och med många gånger så hög upplaga som dagens namne, var mitt personligt hållna ledarsideskåseri ’Det händer’ – en blogg före bloggarnas tid, hävdar min dotter – den i särklass mest lästa avdelningen i tidningen.”

Det visade sig sen att man själv måste ta bort det automatiska pingandet – min webmaster Bo Strömberg visste att det var så och gjorde sen det jag ville. Jag har alltså själv klivit av – men naturligtvis har detta att göra med att jag inte vill göra den selektion, som s-bloggar ville att jag skulle göra.

Jag har för egen del inte märkt av, att det här avhoppet på något märkbart sätt har förändrat antalet läsare av min blogg. Flertalet av de stadigvarande läsarna kan adressen till bloggen: http://enn.kokk.se; en del av dem har länk hit från sin egen blogg. Och det breda urvalet av ämnen här på bloggen, bland dem kåserierna om Melodikrysset, lockar ständigt, via Google, nya läsare till bloggen, besökare som i många fall sen blir stadigvarande läsare, också av de mer politiska inläggen.

Men naturligtvis finns det de som har gått hit just via ”Mest lästa inlägg” på s-bloggar. Tydligen har några av dem undrat, vart jag tog vägen. Här om dagen kom till exempel Eva Hillén Ahlström (genom att råka hitta mitt inlägg om Sören Wibes avhopp) på att jag oförtrutet skrev på, även om jag inte syntes till på s-bloggar. När hon sen hade fått klart för sig, vad min frånvaro berodde på, skrev hon en kritisk kommentar om s-bloggars ping-policy. Sen hakade flera andra s-bloggare på: Catti Ullström, Peter Karlberg och Erik Laakso. Det gemensamma för dessa kommentarer är att de alla ifrågasätter den ping-policy som tvingade bort mig från den här gemensamma arenan. De förstår också allihop att mitt sätt att redigera den här bloggen kanske rent av har något att lära ut om hur man fångar många läsares intresse.

Ni kan själva gå till s-bloggar och där läsa de nämnda inläggen plus andra som eventuellt följer.

* * *

Och där fortsätter debatten med nya inlägg av Erik Laakso, Simone Olofsson, Bengt Silfverstrand, Christina Meltin Westerlund, redaktören för s-bloggar, Karl-Oskar Lundin, med flera.

Själv har jag i dag, hittills, haft 495 besökare här på bloggen. Dygnsgenomsnittet ligger som vanligt på mellan sju och åttahundra besök. Så jag klarar mig nog, även om jag inte pingar till s-bloggar.