Det blåser friska vindar inom socialdemokratin

”Det har blivit kul igen att vara socialdemokrat. Jag tänker inte främst på opinionssiffrorna, utan på diskussionsklimatet i partiet. Plötsligt dyker det upp inbjudningar att i varierande konstellationer diskutera erfarenheter och idéer förutsättningslöst på olika politikområden.”

Den som skriver så är Lotta Fogde, som bland annat har varit statssekreterare hos Leif Pagrotsky. Hon var en av de statssekreterare som av den dåvarande regeringen (s) tvingades att lämna ledningen för Socialdemokrater mot EMU. (Observera, att det inte var hennes dåvarande chef, Leif Pagrotsky, som tvingade henne att retirera. Han stod för samma linje.)

Det citerade inleder Lotta Fogdes Krönika i senaste numret av Tiden (1 2008), Socialdemokraternas idé- och debattidskrift. Artikeln, ”När får vi föra ett samtal om Europapolitiken?”, innehåller bland annat en kritik av EU-parlamentarikern Göran Färms (s) oblyga försök att ge sig själv tolkningsföreträde i debatten om EU-fördraget och vaxholmsfallet.

Intressant i sammanhanget är också en debattartikel i samma nummer av Tiden, ”Lissabonfördraget gör ingen skillnad. Socialdemokratin bör ta strid för strejkrätten”. Den är skriven av Sören Wibe, som ledde det socialdemokratiska EMU-motståndet.

Tidskriften Tiden fyller 100 år i år och har inte på mycket länge varit så läsbar. Den nye redaktören, Bo Bernhardsson, gör ett fint jobb.

Ett jubileumsår som detta bör ju gärna användas också till historiska återblickar. Och de finns där. Karin Englund, förutvarande chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, berättar om hur Tiden blev arbetarrörelsens idétidskrift. Och Bo Näslund, tidigare bland annat redaktionschef på Arbetet, berättar om A-pressens sorgliga historia utifrån den bok som ni här på bloggen tidigare har mött genom ett inlägg av Björn Kumm, ”Arbetarpressen 100 år”.

Men jubiléer måste ju inte bara handla om historia. I det här numret inleds också den nya serien Århundradets idéer, och först ut där är Katrine Kielos med den läsvärda artikeln ”Feminismen måste utmana samhällsordningen”.

Naturligtvis finns där också artiklar, som jag har invändningar mot. Men det är bara ett friskhetstecken! Varför skulle socialdemokratin hålla sig med ett debattorgan, där alla tyckte likadant?

Det senare har vi sett praktiseras, på den förre redaktörens tid. Men nu är Tiden åter värd prenumerationsavgiften, 288 kronor för sex nummer (helår). Sätt in beloppet på plusgiro 134 74 81-2!

Mer reklam:

SSUs debattidskrift Tvärdrag var redan tidigare läsvärd, ofta mer spännande än Tiden. Och den har verkligen inte blivit sämre med en ny redaktör, Daniel Suhonen (känd från ABF-huset i Stockholm; han har också medverkat här på bloggen) vid rodret.

En stor del av innehållet i senaste numret (1 2008) handlar om klasser och klassamhälle.

I det här fallet kostar sex nummer 100 kronor, vilket betalas in på bankgiro 5676-4822.

”S måste säga nej till EU-fördraget”

Morgan Johansson och Bo Bernhardsson fanns båda, liksom jag själv, på den segrande sidan i EMU-omröstningen, nej-linjen.

I motsats till mig arbetade de däremot båda för svenskt EU-medlemskap.

I dag befinner vi oss, alla tre, på den EU-linje, som borde vara både socialdemokratins och Sveriges: ”Vi kan inte bara fortsätta i samma hjulspår. Vi måste bli mycket mer ifrågasättande, och noggrant granska alla förslag som kommer från EU för att bedöma hur de påverkar svensk välfärd. Sverige ska vara med i EU, men vi behöver ju inte vara den mest godtrogna medlemmen i den europeiska familjen.”

Citatet är hämtat från Morgan Johanssons och Bo Bernhardssons artikel på DN.debatt i måndagens Dagens Nyheter (3 mars 2008), ”S måste säga nej till EU-fördraget”. För att göra en lång och genomtänkt argumentation kort: Sverige bör vägra att ratificera EU-fördraget, till dess att vaxholmsfrågan har lösts på ett för oss acceptabelt sätt.

Du kan ta del av hela artikeln här.

Artikeln avslutas så här:

”Socialdemokratin och LO bör därför inte tveka. Vi bör ställa som villkor att vi inte tänker medverka till att ratificera fördraget i september, om inte Vaxholmsfrågan är löst. Det måste först stå alldeles klart att fackliga organisationer kan vidta konfliktåtgärder för att hindra social dumpning.”