Maria Wine

6 mars 2008 12:36 | Prosa & lyrik | Inga kommentarer

Maria Wine (1912-2003) har jag minnen av från några av Svenska Akademiens offentliga högtidssammankomster, dit hon fortsatte att komma också efter makens, akademiledamoten Artur Lundkvists (1906-1991), död: spröd som en fågel, i behov av stöd när hon gick.

Maria Wine, född Karla Petersen, var danska men gifte sig 1936 med Artur Lundkvist och började skriva på svenska.

Jag, liksom många andra, blev främst bekant med hennes författarskap genom den självbiografiska boken ”Man har skjutit ett lejon”. Den utkom redan 1951, men det exemplar jag läste var Folket i Bild-upplagan från 1958. Jag letar förgäves i bokhyllan efter den. Den verkar ha lånats av någon som sen inte har lämnat tillbaka den.

Att jag just i dag kollade i bokhyllan beror på att jag med posten fick en packe gamla Folket i Bild från 1940-talet.

I nummer 6 1947 (9 februari) hittar jag en dikt av henne:

Förvandling

en dag är jag en söndertrampad celluloiddocka
min panna en låda
full av hoprafsade spik
min stämma är gäll
och river luften blodig
mina ögon är huggormssvarta
och rör någon vid mig
slår jag ut i en blomma
av skrik

en annan dag är min stämma full av skratt
likt hoppande fåglar
mina ögon är blå strandstenar
med soliga armhålor
och kommer någon på min väg
fångar jag in honom
i ett rep av skrattande murgröna

men i dag är min stämma mörk
en brygga av svarta nätter
ögonen är tunga och blinda
skuggan av min sittande kropp
är mer levande än jag själv
och rör någon vid mig
är det skuggan som darrar

Då, i början av 1947, var Maria Wine knappast ännu etablerad som författare. Hon hade bara hunnit ge ut ”Vinden ur mörkret” (1943) och ”Naken som ljuset” (1945). Dikten ”Förvandling” publicerades i den samling som kom ut senare under 1947, ”Feberfötter”.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^