Kalju Kruusa: Mötesvis
24 november 2007 18:39 | Prosa & lyrik | 2 kommentarerKalju Kruusa heter en estnisk poet, född 1973. Han debuterade 1999, således 26 år gammal, och fick för debutsamlingen det mycket prestigefyllda Betti Alver-priset. Betti Alver (1906-1989) kom genom sin språkliga virtuositet att bli den estniska 1900-talspoesins grand old lady.
Den sverigeestniske författare Peeter Puide, själv en mycket framstående poet (fast på svenska – se Kulturspegeln, Prosa & lyrik) har till svenska tolkat Kruusas andra diktsamling ”Treffamisi” (2004): ”Mötesvis” (Ellerströms, 2007). Den utkom lagom till bokmässan i Göteborg, som ju hade Estland som huvudtema.
Kruusas poesi är fylld av detaljer – kanske är det därför han i sitt (samt mitt och Puides) hemland har kallats för poesins urmakare – och de här detaljerna är noggrant utvalda och betydelsebärande; Kruusa är utan tvekan en lyriker som mycket noga överväger varje ord han använder.
Det jag själv oavbrutet grips av i Kruusas lyrik är de verbalt visualiserade bilder han ger av situationer, årstider, stämningar, landskap, tankeassociationer. Jag ska ge några exempel:
Vid halvniotiden
under fönstret är en lönn
lövad så som förra året
den skänker tillvaron
sin egen färg
och är en västlig
guldljus sol i kronan
och skuggorna av måsarna
som cirklar i det himmelsblå
smeker stundom löven
som smeker mina ögon
i sommarnattens ljus
börjar godnattsagan för de små
det lilla barnet sjunger
att än vill det inte somna
Några minuter väg
jag dricker te.
framför mig är bara
en smal linje väg
som leder vidare.
en grind som öppnar sig
mellan lindblommen.
förande, vidare
och vidare.
det gröna teet
börjar ta slut.
om jag bara
hade en teplantage
i stället för vinbärsbuskar!
som ett sockerrörs-
fält i stället för
en potatisåker.
som på fiji,
vars huvudstad
är suva och
statsäldsten
iloilo,
på fijiska
all the same
och lots of fun.
vill jag också
till fiji?
jag blir kvar där
så länge
min tid räcker,
är mer där
än blir kvar
på min potatis-
åker och
bland
mina vinbärsbuskar.
I stan på sommaren
det var en varm dag
jag var i mustamäe
för att hämta nya
id-kort
i trådbussen var
en flicka med
slätt rakt
långt tjockt hår
det påminde om
gult och grönt
sjögräs fästat
vid en sval sten
fritt böljande
i vattnets djupströmmar
*
ödehusets tak läcker
som en brödkant läcker honung
och minnena drar mig så hårt
vid näsan att jag faller av min stol
vårt rum är fyllt av dina pauser
av ljusblå bossa nova
i rummet ryms inte längre bara jag
själv utan att göra rum åt dig
i vårt rum har du aldrig varit
inne ändå lämnade du det
ditt ansikte redan den sekund
den stund jag kände
att du själv är det vackraste av rum
Jag har inte läst Kalju Kruusa i estniskt original, bara i Peeter Puides översättning. Som estniskspråkig och med egna estniska rötter ser jag detaljer, som pursvenska läsare utan mina (och Peeter Puides) förutsättningar kanske inte missuppfattar men ändå inte får rätt associationer till.
Det är knappast troligt att en svensk läsare kan se betongförorten Mustamäe eller landskapet i Viljandi under skördemånaden framför sig på samma sätt som en estnisk läsare. Att ”Sakala” är en tidning förstår man nog av sammanhanget. Men begriper någon, som aldrig har upplevt esters oförmåga att uttala mjuka konsonanter som ”b” i början av ord den fulla komiken i den dikt där ”Baccara” (sånggruppen) blir ”Packara”?
Det här är mer en inventering av problem, som översättaren måste ha ställts inför, än anmärkningar – Puide har så vitt jag förstår gjort mycket kongeniala tolkningar av Kruusas dikter. Men borde man kanske ha haft ett kort efterord, där översättaren hade kunnat redovisa den här typen av tolkningsproblem?
Slutet för de danska EU-undantagen?
24 november 2007 15:34 | Politik | 3 kommentarerDen danske statsministern Anders Fogh Rasmussen från högerliberala Venstre gör det ena utspelet efter det andra. För säkerhets skull efter valet. Marginalskatterna ska sänkas kraftigt. Och så ska danskarna få folkomrösta om landets EU-undantag.
Efter det att en majoritet av danska folket hade röstat nej till maastrichtfördraget av år 1992, fick Danmark 1993 ett avtal i fyra punkter om undantag från fördraget:
Danmark har rätt att stå utanför eurosamarbetet.
Danmark deltar inte i EUs försvarsplanering och står utanför dess militära operationer.
Danmark har rätt att stå utanför rättsliga EU-samarbeten där beslut fattas utan vetorätt för medlemsländerna.
Danmark garanteras enligt ett uttalande att EU-medborgarskapet inte ska ersätta det danska medborgarskapet.
Vi svenska EU-skeptiker har väl haft anledning att tycka, att det hade varit tryggare att ha liknande skriftliga undantagsavtal för Sveriges vidkommande. I både den ena och den andra frågan gavs det ju, särskilt från den socialdemokratiska ja-sidan, inför folkomröstningen om svensk EU-anslutning lugnande (men, skulle det visa sig, föga förpliktigande) försäkringar om vår rätt att själva bestämma i den ena eller den andra frågan.
Å andra sidan är ju inga avtal giltiga för evigt, och man måste vara medveten om att ja-sidan bara gör taktiska reträtter och sedan bidar sin tid. I Danmark gör nu Anders Fogh Rasmussen en kalkyl: Danskarnas uppslutning bakom tre av de fyra undantagen har minskat, och det kan alltså vara läge för att genom en ny folkomröstning upphäva besluten i den gamla.
Det undantag som det fortfarande finns en tydlig uppslutning bakom i folkopinionen är undantaget från eurosamarbetet. Man kan gissa att Fogh Rasmussen nu funderar taktiskt på vilket slag av folkomröstning som kan ge mest utdelning. Han kan låta danskarna rösta ja eller nej till vart och ett av undantagen och hoppas väl då att danskarna åtminstone ska skrota tre undantag av fyra. Men han kan också satsa allt på ett kort, hoppas att en välvillig inställning från danskarnas sida till att skrota tre av undantagen ska få dem att svälja att även undantaget från eurosamarbetet skrotas.
Då ska man veta, att det danska undantaget bara gäller rätten att bibehålla kronan, myntet: Den danska kronan ingår redan i ett valutasamarbete med Europeiska centralbanken – kronan följer i praktiken eurons kursutveckling.
Här finns en skillnad gent emot Sverige. Jag ber att på den punkten få citera Johan Schück, DN Ekonomi:
”Danmark och Sverige har i folkomröstningar sagt nej till euron och bestämt sig för att behålla kronan som valuta. – – – Men där stannar likheterna mellan Danmark och Sverige, eftersom det ekonomiskt sett rör sig om två skilda situationer.
Danska kronan är sedan länge fast knuten till euron, med ett svängrum på endast 2,25 procent uppåt och nedåt som inte fullt utnyttjas. Det betyder att Nationalbanken, danska centralbanken, inte bedriver någon självständig penningpolitik. I stället låter man räntebesluten från Europeiska centalbanken, ECB, få omedelbart genomslag, även om danska räntan ligger något högre.
Svenska kronan är däremot en flytande valuta, vars värde bestäms på marknaden. Riksbanken fattar sina räntebeslut på egen hand, utifrån ett fastställt inflationsmål. Det betyder att räntenivån tidvis har skilt sig väsentligt mellan Sverige och euroområdet, även om den för tillfället råkar överensstämma.”
Schück tillägger:
”För Sverige har de 15 åren med flytande växelkurs fungerat väl, jämfört med hur det var tidigare.”
Anders Fogh Rasmussens danska initiativ har lett till att också ett antal svenska euro-entusiaster har börjat hojta; de hoppas väl på att ett danskt ja till euron ska få smittoeffekter på Sverige. Men här finns det anledning att citera mer kyliga och balanserade kommentarer från facksakkunniga. Sverige behöver inte alls byta valuta, bara för att Danmark går med i eurosamarbetet, är slutsatsen från några ledande bankekonomer TT har talat med:
– Det skapas ingen extra dramatik om vi står utanför, säger Handelsbankens chefekonom Jan Häggström.
– Ekonomiskt spelar det ingen roll, säger hans kollega på Nordea, Jörgen Appelgren.
Några effekter på kronan och räntorna tror de inte heller på om danskarna skulle rösta ja och Sverige står utanför.
Svenska politiker med sinne för realism har inte hakat på kraven om ny folkomröstning även i Sverige. Någon ny folkomröstning blir det i varje fall inte före 2010, slår Fredrik Reinfeldt fast, detta trots att både han och hans parti är europositiva. Socialdemokraternas talesman i EU-frågor, Susanne Eberstein, intar en liknande hållning.
Bakgrunden är förstås, att även de är väl medvetna om opinionsläget i den här frågan. Nej-sidan skulle vinna en omröstning om euron med 54-33 enligt den senaste opinionsundersökningen, från maj 2007. Till det Fredrik Reinfeldt måste väga in är att bland centerväljarna nej-sidan leder med 65-25 – i och för sig tror jag Maud Olofsson om vad som helst, men en så tydlig opinion kan hon inte negligera.
Susanne Eberstein vet, liksom Mona Sahlin, att den socialdemokratiska övervikten för nej är lika förkrossande: 62-27. Därför vore det politiskt självmord att inte respektera utslaget i den folkomröstning, som för Sveriges del ändade i nej till euron.
Men för den skull får nej-sidan inte slappna av. Så här uttalade sig Susanne Eberstein för Dagens Nyheter den 24 november:
– Frågan är inte aktuell för oss sedan 2003. Om sedan opinionen ser helt annorlunda ut om ett antal år tar vi naturligtvis upp den igen. Men inte under den här mandatperioden.
Det finns därför anledning att uppmana partiledningen (s) att noga studera resultatet av folketingsvalet i Danmark: Ett socialdemokratiskt parti, som inte står upp för sina klassiska värderingar, kan, bestående, komma att hamna på procentandelar, som befinner sig mycket långt ifrån den nordiska socialdemokratins historiska styrka. Många egentligen socialdemokratiska väljare kan i ett sådant läge i stället rösta på ett parti, som bättre lever upp till de klassiska idealen – åtminstone om det finns ett sådant parti utan kommunistisk barlast tillgängligt.
Melodikrysset nr 47 2007
24 november 2007 12:01 | Barnkultur, Film, Musik, Politik, Serier, Ur dagboken | 3 kommentarerI dag fanns det en konkurrent till Melodikrysset: Socialistiskt forum i ABF-huset i Stockholm. (Se förra inlägget.) Även där förekommer musik, dock av ett annat slag än i Melodikrysset. Men jag åkte aldrig till Stockholm, detta trots att min hustru medverkar som moderator på ett EU-seminarium. Förklaringen är att jag fortfarande har så svårt att gå; jag har ischias, har haft det i tolv veckor.
I dag tyckte jag inte att melodikrysset var våldsamt svårt. Men vi kan ju starta med det jag inte kunde omedelbart och som jag måste kontrollgoogla på.
Darin (Zanyar) har jag faktiskt i skivhyllan, på CDn ”Artister mot nazister”. Men jag kan inte hans röst och repertoar särskilt bra och kunde heller inte koppla ihop honom med ”Saturday Night”. I det här fallet klarade jag artistnamnet med hjälp av ledbokstäverna.
”A Little Bit of Love” har jag definitivt hört men mindes inte att det var Andreas Johnson som hade sjungit in den. Också här hade jag varannan bokstav, och det var därför inte svårt att lista ut förnamnet; sen kontrollgooglade jag.
Resten var mer eller mindre lätt.
Magnus Ugglas ”Kung för en dag”, med orden kung i baren i refrängen, kände jag till exempel omedelbart igen.
De ännu äldre exemplen på schlager- och topplistemusik kunde jag som vanligt identifiera ganska lätt.
Vi hörde Anders Glenmark i ”Sunny Girl” av Benny Andersson. Den spelades väl ursprungligen in av Hep Stars.
Sten Nilsson i Sten & Stanley var det som sjöng ”Leende guldbruna ögon”.
En riktig evergreen spelades också i dag: Jules Sylvains och Sven Paddocks ”Med en enkel tulipan”. Harry Brandelius gjorde en minnesvärd inspelning.
På Svensktoppen hamnade väl också Cornelis Vreeswijks ”Hönan Agda”, som vi här hörde i en holländsk version med Cornelis själv. Jo, det var 1969, läser jag i Lars Gurells ”Svensktoppen i våra hjärtan”.
Det var mycket lite utländskt material i dagens melodikryss. Det som spelades var dock inte illa: Vi hörde ”Annie” av John Denver, här dessutom på flöjt med James Galway.
Den senare spelar ju mest klassisk musik, så då kan vi ju, passande nog, redovisa svaret på veckans klassikerfråga: Francis Poulenc har skrivit en sonat för piano och oboe.
Två barnanknutna frågor var det i dagens kryss.
Vi hörde TV-signaturen till Bamse, som ju då och då styrker sig med dunderhonung.
Och så hörde vi Gullan Bornemarks svårt pedagogiska ”Sudda, sudda”: enligt den ska man sudda bort sin sura min.
Då är det bara den första och mycket lätta frågan kvar. Evert Taube är det som har skrivit ”I Roslagens famn” eller ”Calle Schewens vals” som den egentligen heter. Det här är ett av många exempel på att de första orden i en sång inte så sällan får status av alternativ titel.
Årstiden fordrar nästan att man tar Taubes visa till hjälp för att påminna om att det finns bättre tider:
Calle Schewens vals
Text och musik: Evert Taube
I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna kluckar mot strand,
och vassarna vagga och nyslaget hö,
det doftar emot mig ibland.
Där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås,
som störta mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan gunås.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
jo rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.
Se måsen med löjan i näbb, han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals.
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö,
i natt ska du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ned i nordväst.
Då vilar min blommande ö vid min barm,
du dunkelblå, vindstilla fjärd
och juninattsskymningen smyger sig varm
till sovande buskar och träd.
Min älva, du dansar så lyssnande tyst
och tänker, att karlar är troll.
Den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.
Men hej, alla vänner som gästa min ö,
jag är både nykter och klok.
När morgonen gryr skall jag volma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dig, skymning, och drag nu din kos.
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen
med Roslagens ros,
han dansar tills solen går opp!
* * *
På jakt efter något svar till det allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http;//enn.kokk.se, eller klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^