Sommarbukett

14 november 2007 14:52 | Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

Folket i Bilds midsommarnummer 1957 (nummer 25) får mig att längta till en helt annan årstid.

På Lars Norrmans omslagsbild stävar en skärgårdsbåt förbi två solbadande flickor.

Och på sidan 2 får två dikter bilda en sommarbukett:

Skärgårdskines

Årtag bortom årtag.
Ingen riktning. Bort. Hem.
Skymningslångt. Och jag hör korta somrars
år i dem.

Lars Forssell

Extaser

I

Osalig kretsar vråken,
dov oro under himlen,
stegrande på vindar, vingar.

Men här där immigt matta björnbär
solar sig vid dikesrenen
och brudsporren slungade sin doft
är stilla.

Salig söker jag det solheta bäret
på din mun och den svindelblå himlen
i ditt öga.

II

Fåglarna i vinden, under hjärtat,
fåglarna i rosor, fåglarna på
strandens stenar.

O att jag kunde
när månen stiger sömning ur sitt hav
komma till ditt fönster
och med näktergalar, vipor, spovar
sjunga om den glada tid som är i hjärtat.
Fågeltid och jubel.

III

Flickan sprang ur mitt öga
och på sommarens bräm,
på vågkammens topp mötte jag
livet så nära som hud.

Ännu när orkidéen den vita,
skygg som en hind i snår,
slutit sin kalk och mognat till frö,
hör jag din våg skratta så mjukt
som det obeskrivliga fraset i sanden.

Dikterna omges av gracilt tecknade växter; tecknare är Kerstin Hellgren: nysört, rödklöver, korsört, rölleka och gulviol.

* * *

Under de år då jag arbetade i partisekreterarens (s) kansli på Sveavägen 68, hade jag ständigt en dikt av Elisabet Hermodsson på mitt skrivbord:

Vakna först i sommartid

Somna från all vinterns gnid
det är vad jag önskar
vakna först i sommartid
och när ängen grönskar

Somna från allt satans gräl
fly från sorgebrunnen
vakna med en sommarsjäl
och ta en ros i munnen

Somna, drömma, vara tyst
inte höra kivet
Vakna först när sommarn kysst
solens färg till livet

Elisabet Hermodsson

Amelin och X:et får hänga kvar – tills vidare

14 november 2007 14:19 | Konst & museum, Politik | 1 kommentar

Trycket på Folkets hus i Stockholm blev för stort: inte bara vi blogg- och kulturskribeneter utan också IF Metall, LO och Socialdemokraterna reagerade mot tanken på att plocka bort Albin Amelins demonstrationsmålning från storstrejken och Sven X:et Erixons protestmålning mot apartheid i Sydafrika från utrymmena bredvid kongresshallens stora scen och sedan arkivera dem i Grängesberg.

”Det blev en symbolisk fråga”, säger nu ordföranden i folketshusstyrelsen i Stockholm, Elisabeth Brandt Ygeman till Dagens Nyheter (14 november 2007).

I själva verket handlade det bara, försöker hon förklara, om att tillgodose kundernas önskemål: ”nästan alla vill ha projektorer på sidoväggarna”.

Nu får målningarna hänga kvar tills vidare, men bara tills vidare. För hon vidhåller att tavlorna behöver en alternativ plats – en bra plats, försäkrar hon.

Vad det senare betyder återstår att se; målningarna kan ju hamna i något nyinrättat mausoleum över arbetarrörelsekonst nere i Folkets hus’ källare.

Vi får hålla ögonen och öronen öppna.