Mavis Staples: We’ll Never Turn Back

18 november 2007 14:40 | Musik, Politik | Kommentering avstängd

Jag har tidigare berättat om den konsert på Berns som Anna (Kettner) bjöd mig på i 70-årspresent; du hittar texten här.

Mavis Staples pappa, metodistpastorn Roebuck “Pops” Staples, var en av de kyrkoledare som stödde Martin Luther King. (En annan var Aretha Franklins pappa, lärde mig Anna på Berns.)

Pops Staples startade tillsammans med sina barn Cleotha (född 1934), Pervis (född 1935), Yvonne (född 1936) och Mavis (född 1939) gruppen The Staple Singers. De startade 1948 med att framträda i kyrkor i chicagoområdet och fick sitt första skivkontrakt 1952. Utöver gospel sjöng de också soul och rytm ‘n blues. På 1960-talet blev de riktigt stora. Och till deras storhet bidrog också att de deltog i medborgarrättskampen.

Pops Staples är numera död, och dottern Mavis har sedan länge skapat en framgångsrik solokarriär. På sitt senaste album, producerat av Ry Cooder (som jag har skrivit om), “We’ll Never Turn Back“ (Anti 6830-2, 2007), har Mavis Staples återvänt till sångerna från 1960-talets svarta medborgarrättskamp. Ry Cooder medverkar själv på gitarr och mandolin. Övriga musiker är Mike Elizondo, bas och piano, Jim Keltner, trummor, och Joachim Cooder, percussion. Körar gör Ladysmith Black Mombazo samt Rutha Harris, Charles Neblett och Bettie-Mae Fikes. Tillsammans åstadkommer de fantastisk musik i spannet mellan gospel och soul.

Ja, ibland – som i den inledande ”Down In Mississippi” – åstadkommer de något som smakar tung rockmusik eller i vart fall rythm ’n blues. Och redan i den, där Mavis Staples återvänder till sina rötter, kommer den här skivans delvis starkt politiska innehåll i dagen: Det är inte alla vattenfontäner man får lov att använda, om man är törstig men är svart. Så vitt jag förstår använder sig Mavis Staples här av en annan textversion än den man vanligen finner, om man till exempel söker på nätet.

”Keep Your Eyes On the Prize” är lika hörvärd på CDn som den var på Berns – du hittar texten under länken ovan och dessutom också under Kulturspegeln, Sångtexter.

Välkänd från medborgarrättskampen är också ”We Shall Not Be Moved”. Den har använts både av fackföreningsrörelsen och i medborgarrättskampen. I Mavis Staples version finns båda aspekterna med, inte bara ”We’re fighting for our freedom” och ”Black and white together” utan också ”The Union is behind us”.

När jag 1970 publicerade den i min sångbok ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma), valde jag att publicera fackföreningsvarianten (jag publicerade också medborgarrättssånger i boken). Men märk att också fackföreningsvarianten innehåller textraden ”Black and white together”! Så här löd min sångingress:

Originalet är en andlig sång från tiden före inbördeskriget; den sjöngs av slavarna. Sin nuvarande funktion och form fick den på 1930-talet av medlemmar i Southern Tenant Farmers Union. Det finns många både tillfälliga och mer långlivade versioner. 1938 sjöngs den av strejkande arbetare i Rockwool, Tennessee, på sextitalet av medborgarrättsdemonstranterna. Under protestmarscherna mot Vietnam-kriget har man använt strofer som ”Johnson is a stinker, We shall not be moved…”.

Den amerikanska originaltext jag tog med i ”Upp till kamp!” var denna:

We Shall Not Be Moved

Amerikansk text: medlemmar av Southern Tenant Farmers Union, 1930-
talet
Musik: Traditionell amerikansk andlig sång från tiden före inbördeskriget

The union is behind us, we shall not be moved,
The union is behind us, we shall not be moved,
Just like a tree that’s standing by the water,
We shall not be moved.

We shall not, we shall not be moved,
We shall not, we shall not be moved,
Just like a tree that’s standing by the water,
We shall not be moved.

We will stand and fight together, we shall not be moved…

We shall not, we shall not be moved…

We are black and white together, we shall not be moved…

We shall not, we shall not be moved…

För ”Upp till kamp!” gjorde förlagsredaktören, sedermera förlagschefen på Prisma Gösta Åberg följande översättning till svenska:

Ingen rubbar oss

Svensk text: Gösta Åberg (1970)
Amerikansk originaltext: medlemmar av Southern Tenant Farmers Union, 1930-
talet
Musik: Traditionell amerikansk andlig sång från tiden före inbördeskriget

Förbundet är med oss, ingen rubbar oss,
förbundet är med oss, ingen rubbar oss,
vi är som träd med djupa, djupa rötter,
ingen rubbar oss.

Ingen, nej ingen rubbar oss,
ingen, nej ingen rubbar oss,
vi är som träd med djupa, djupa rötter,
ingen rubbar oss.

Vi aka slåss tillsammans, ingen rubbar oss,
vi ska slåss tillsammans, ingen rubbar oss,
vi är som träd med djupa, djupa rötter,
ingen rubbar oss.

Ingen, nej ingen rubbar oss…

Svart och vit står eniga, ingen rubbar oss,
svart och vit står eniga, ingen rubbar oss,
vi är som träd med djupa, djupa rötter,
ingen rubbar oss.

Ingen, nej ingen rubbar oss…

I ”Upp till kamp!” finns också noter.

I diskografin hittar man hänvisningar till följande dåtida inspelningar:
The Almanac Singers: ”The Original Talking Union with the Almanac Singers & Other Union Songs with Pete Seeger and chorus” (Folkways FH 5285, 1955).
Pete Seeger: ”Songs of the Civil War” (Folkways FH 5717).

I bibliografin i ”Upp till kamp!” finns en sångbok, som innehåller medborgarrättsversionen, Guy och Candie Carawans ”We Shall Overcome! Songs of the Southern Freedom Movement compiled for the Student Non-Violent Coordinating Committee (SNCC)”, Oak Publications, 1963. I den introduceras ”We Shall Not Be Moved” så här:

Talladega, Alabama: Bob Zellner describes a mass march on the mayor’s office of about 200 Talladega College students protesting police brutality and collusion with the mob which beat demonstrators:

”The march was stopped about a block and a half from the campus by 40 city, county, and state policemen with tear gas grenades. billy sticks and a fire truck. When ordered to return to the campus or be beaten back, the students, confronted individually by the police, chose not to move and quietly began singing ’We Shall Not Be Moved’.”

Den sångtext som därefter återges (med noter) är den här:

We Shall Not Be Moved

Adaption of traditional song by members of SNCC

We are fighting for our freedom, we shall not be moved,
We are fighting for our freedom, we shall not be moved,
Just like a tree, planted by the water,
We shall not be moved.

We are black and white together, we shall not be moved…

We will stand and fight together, we shall not be moved…

The Government is behind us, we shall not be moved…

Our parks are integrating, we shall not be moved…

We’re sunning on the beaches, we shall not be moved…

Men tillbaka till Mavis Staples’ CD. Där finns massor av bra musik att nämna, till exempel ”In the Missippi River” (soul), ”On My Way (to the Freedom Land)”, ”Turn Me Around”, ”We’ll Never Turn Back” (som hon också sjöng på Berns) och inte minst ”This Little Light of Mine”.

Flera av de här sångtexterna vore värda att återpubliceras, men texterna ovan får räcka för den här gången.

Fast ni kan ju lyssna själva – Mavis Staples’ CD är värd att skaffa och lyssna på, dessutom ett bevis på att politisk musik kan göras på andra sätt än som marschmusik.