Slutet för de danska EU-undantagen?

24 november 2007 15:34 | Politik | 3 kommentarer

Den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen från högerliberala Venstre gör det ena utspelet efter det andra. För säkerhets skull efter valet. Marginalskatterna ska sänkas kraftigt. Och så ska danskarna få folkomrösta om landets EU-undantag.

Efter det att en majoritet av danska folket hade röstat nej till maastrichtfördraget av år 1992, fick Danmark 1993 ett avtal i fyra punkter om undantag från fördraget:

Danmark har rätt att stå utanför eurosamarbetet.

Danmark deltar inte i EUs försvarsplanering och står utanför dess militära operationer.

Danmark har rätt att stå utanför rättsliga EU-samarbeten där beslut fattas utan vetorätt för medlemsländerna.

Danmark garanteras enligt ett uttalande att EU-medborgarskapet inte ska ersätta det danska medborgarskapet.

Vi svenska EU-skeptiker har väl haft anledning att tycka, att det hade varit tryggare att ha liknande skriftliga undantagsavtal för Sveriges vidkommande. I både den ena och den andra frågan gavs det ju, särskilt från den socialdemokratiska ja-sidan, inför folkomröstningen om svensk EU-anslutning lugnande (men, skulle det visa sig, föga förpliktigande) försäkringar om vår rätt att själva bestämma i den ena eller den andra frågan.

Å andra sidan är ju inga avtal giltiga för evigt, och man måste vara medveten om att ja-sidan bara gör taktiska reträtter och sedan bidar sin tid. I Danmark gör nu Anders Fogh Rasmussen en kalkyl: Danskarnas uppslutning bakom tre av de fyra undantagen har minskat, och det kan alltså vara läge för att genom en ny folkomröstning upphäva besluten i den gamla.

Det undantag som det fortfarande finns en tydlig uppslutning bakom i folkopinionen är undantaget från eurosamarbetet. Man kan gissa att Fogh Rasmussen nu funderar taktiskt på vilket slag av folkomröstning som kan ge mest utdelning. Han kan låta danskarna rösta ja eller nej till vart och ett av undantagen och hoppas väl då att danskarna åtminstone ska skrota tre undantag av fyra. Men han kan också satsa allt på ett kort, hoppas att en välvillig inställning från danskarnas sida till att skrota tre av undantagen ska få dem att svälja att även undantaget från eurosamarbetet skrotas.

Då ska man veta, att det danska undantaget bara gäller rätten att bibehålla kronan, myntet: Den danska kronan ingår redan i ett valutasamarbete med Europeiska centralbanken – kronan följer i praktiken eurons kursutveckling.

Här finns en skillnad gent emot Sverige. Jag ber att på den punkten få citera Johan Schück, DN Ekonomi:

”Danmark och Sverige har i folkomröstningar sagt nej till euron och bestämt sig för att behålla kronan som valuta. – – – Men där stannar likheterna mellan Danmark och Sverige, eftersom det ekonomiskt sett rör sig om två skilda situationer.

Danska kronan är sedan länge fast knuten till euron, med ett svängrum på endast 2,25 procent uppåt och nedåt som inte fullt utnyttjas. Det betyder att Nationalbanken, danska centralbanken, inte bedriver någon självständig penningpolitik. I stället låter man räntebesluten från Europeiska centalbanken, ECB, få omedelbart genomslag, även om danska räntan ligger något högre.

Svenska kronan är däremot en flytande valuta, vars värde bestäms på marknaden. Riksbanken fattar sina räntebeslut på egen hand, utifrån ett fastställt inflationsmål. Det betyder att räntenivån tidvis har skilt sig väsentligt mellan Sverige och euroområdet, även om den för tillfället råkar överensstämma.”

Schück tillägger:

”För Sverige har de 15 åren med flytande växelkurs fungerat väl, jämfört med hur det var tidigare.”

Anders Fogh Rasmussens danska initiativ har lett till att också ett antal svenska euro-entusiaster har börjat hojta; de hoppas väl på att ett danskt ja till euron ska få smittoeffekter på Sverige. Men här finns det anledning att citera mer kyliga och balanserade kommentarer från facksakkunniga. Sverige behöver inte alls byta valuta, bara för att Danmark går med i eurosamarbetet, är slutsatsen från några ledande bankekonomer TT har talat med:

– Det skapas ingen extra dramatik om vi står utanför, säger Handelsbankens chefekonom Jan Häggström.

– Ekonomiskt spelar det ingen roll, säger hans kollega på Nordea, Jörgen Appelgren.

Några effekter på kronan och räntorna tror de inte heller på om danskarna skulle rösta ja och Sverige står utanför.

Svenska politiker med sinne för realism har inte hakat på kraven om ny folkomröstning även i Sverige. Någon ny folkomröstning blir det i varje fall inte före 2010, slår Fredrik Reinfeldt fast, detta trots att både han och hans parti är europositiva. Socialdemokraternas talesman i EU-frågor, Susanne Eberstein, intar en liknande hållning.

Bakgrunden är förstås, att även de är väl medvetna om opinionsläget i den här frågan. Nej-sidan skulle vinna en omröstning om euron med 54-33 enligt den senaste opinionsundersökningen, från maj 2007. Till det Fredrik Reinfeldt måste väga in är att bland centerväljarna nej-sidan leder med 65-25 – i och för sig tror jag Maud Olofsson om vad som helst, men en så tydlig opinion kan hon inte negligera.

Susanne Eberstein vet, liksom Mona Sahlin, att den socialdemokratiska övervikten för nej är lika förkrossande: 62-27. Därför vore det politiskt självmord att inte respektera utslaget i den folkomröstning, som för Sveriges del ändade i nej till euron.

Men för den skull får nej-sidan inte slappna av. Så här uttalade sig Susanne Eberstein för Dagens Nyheter den 24 november:

– Frågan är inte aktuell för oss sedan 2003. Om sedan opinionen ser helt annorlunda ut om ett antal år tar vi naturligtvis upp den igen. Men inte under den här mandatperioden.

Det finns därför anledning att uppmana partiledningen (s) att noga studera resultatet av folketingsvalet i Danmark: Ett socialdemokratiskt parti, som inte står upp för sina klassiska värderingar, kan, bestående, komma att hamna på procentandelar, som befinner sig mycket långt ifrån den nordiska socialdemokratins historiska styrka. Många egentligen socialdemokratiska väljare kan i ett sådant läge i stället rösta på ett parti, som bättre lever upp till de klassiska idealen – åtminstone om det finns ett sådant parti utan kommunistisk barlast tillgängligt.