Julnummer inköpta i april månad

Jag har på Tradera lyckats köpa ytterligare tre julnummer av gamla Folket i Bild, de från 1944, 1950 och 1957. April är naturligtvis fel månad att läsa jultidningar, men de här är allmänt så bra, att man inte måste hänga upp sig på just att en del av innehållet knyter an till julen.

Julnumret 1944 har på omslaget en tomte som låter sig väl smaka av julgröten; den lätt burleska färgteckningen är signerad av trollmålaren Robert Högfeldt. Eftersom omslagsbilden för julnumret 1950 – ett fjällmotiv med en skidåkare, alltsammans i skarpt kontrasterande färger – är signerad Uno Vallman, kan även den som inte har de båda omslagen framför sig lätt förstå, att det på drygt ett halvt årtionde i valet av omslagstecknare skett en förskjutning i modernistisk riktning. Det allra vackraste omslaget, det från 1957, är dock ett kustlandskap i vitt och mörkblått, signerat skärgårdsmålaren Roland Svensson. Inne i tidningen finns också en av konstnären skriven och rikligt illustrerad artikel, ”Vinterskärgård”.

Det vimlar i de här julnumren av artiklar om intressanta personer inom politik, konst, teater, foto och litteratur: sovjetambassadören och författaren Alexandra Kollontay – visste ni att hon var född i Karelen och att hennes mor var finska? – och vidare Anders Forsberg, satirisk tecknare i Strix, och Stig Järrel (han skriver om sig själv). Nils Ferlin berättar om sina bröder på café Cosmopolite i Klara, Sigurd Hoel porträtterar Arnulf Överland, bland annat om koncentrationslägervistelsen. Gustav Möller skriver om klubbisten i Socialdemokratiska ungdomsförbundet Per Albin Hansson. Per Anders Fogelström presenterar Nils Poppe – berättar också om Poppes ambitioner i ungdomen att bli socialdemokratisk politiker. Ulf Hård af Segerstad presenterar några av tidens stora fotografer. Artur Lundkvist skriver om Ivar Lo-Johansson och 1930-talet.

I julnumret 1944 presenterar Gunnar Turesson de gamla julvisorna – sju av dem återges med text, någa också med noter. Rit-Ola, det vill säga Jan-Erik Garland, vars berömda serie ”Biffen och Bananen” gjordes för Folket i Bild, presenterar ett julalfabet med teckande kommentarer till året som hade gått. Mems, det vill säga Mats-Erik Molanders, senare årskrönika ”Vad sig i riket tilldragit haver” är om möjligt ännu mer träffsäker.

På barnsidorna hittar man sådant som Emil Hagströms rimmade ”Trollen i kälkbacken”, Poul Ströyer som illustratör till ”Djurens alfabet” och förstås Gösta Knutssons och Einar Norelius’ originalserie för Folket i Bild, ”Pelle Svanslös”.

Ett säkert kännemärke för Folket i Bilds julnummer var fyrfärgsinlagorna med reproduktioner av kända svenska konstnärers målningar: 1944 av Isaac Grünewald (med en introducerande artikel av Otto G Carlsund), 1950 av Kalle Hedberg (med en introducerande artikel av Gustaf Näsström) och 1957 av Reinhold Ljunggren (med en artikel om målaren och hans lilla stad, Trosa, av Martin Strömberg).

Läsvärd poesi var ett signum för gamla Folket i Bild. Bland de enskilda dikterna i de här numren vill jag särskilt nämna en av Stig Sjödin.

FiBs julnummer brukade dessutom alltid inledas med en sida dikter: 1944 av Helmer Grundström och 1950 av Erik Lindegren; 1957 saknades dock denna inledning.

I stället inleds tidningen med en jätteartikel (fem sidor) av Evert Taube om Albert Engström. Albert Engström återkom för övrigt i julnumret 1950, nu i en artikel av författaren och naturskildraren Sven Rosendahl.

Humorn är ständigt närvarande i julnumren: Rune Lindström, han med ”Himlaspelet”, skriver om dalfolk i humorn; artikeln innehåller både historier och skämtteckningar. 1930-talets revyprofiler (Thor Modéen, Fridolf Rhudin och andra) porträtteras. Ivar Öhman presenterar, med mängder av skämtteckningar, legendariska Punch. I julnumret 1957 finns avdelningen Julqnäppen, vars redaktion och bidragslämnare var Yngve Gamlin, Povel Ramel, Pekka Langer, Beppe Wolgers med flera.

Novellmaterialet är i samtliga de här julnumren vidunderligt; novellerna är skrivna – och jag nämner nu bara de fortfarande någorlunda kända namnen – av Lars Ahlin, Stig Dagerman, Jan Fridegård, Gustav Hedenvind-Eriksson, Ernest Hemingway, Johannes V. Jensen, Gustav Sandgren och Per Olof Sundman. Men också till exempel Irja Browallius, Owe Husáhr, Bernhard Nordh (i sina bästa stunder), Otto Karl-Oskarsson och norrmannen Nils Johan Rud är värda att nämnas.

Bland följetongerna vill jag särskilt nämna Vilhelm Mobergs ”Raskens”.

Det skönlitterära materialet är illustrerat av konstnärer som Gösta Kriland, Sven Ljungberg, Mats Nilsson, Eric Palmquist, Erik Prytz, Uno Stallarholm, Stig Södersten och Stig Åsberg. Vidare. Adolf Hallmans artikel, i text och framför allt bild, om New York är värd ett särskilt omnämnande. Värt ett särskilt omnämnande är också Björn Jonsons bildreportage ”Fattigt Paris”.

1944 gick också fortfarande Bovils mycket fantasifulla äventyrsserie ”Flygkamraterna” i Folket i Bild. Om denna svenska originalserie för Folket i Bild borde någon seriehistoriker skriva.

O, forna tiders jultidningar! Varför finns ni inte längre, annat än på Tradera?

Pressgrodor

Hittat i Journalisten nummer 12 2007:

”Våra födelsedagar undanbedes.”

Fjällnytt. Informationssidor för Funäsdalen

”Han ställde sig i omklädningshyttens dörr och började onanera vilket inte är tillåtet i Åmål.”

Dalslänningen

”- Vi vill ha en långsiktig insats mot drogförebyggande arbete.”

Maria Larsson enligt Dagens Nyheter

”I 20 år har (X X) handlat med underkläder. Han halkade in på strumpbyxor och har sedan arbetat sig uppåt.”

Ystads Allehanda

”Framför oss sitter en lärare som inte tvekar en sekund om var han står.”

Östgöta Correspondenten

Reklamgrodor

Hittat på Dagens Nyheters Namn och Nytt den 18 april 2007:

Fyrsilunds Trädgårdscenter säljer ”mindre vackra prydnadsträd”.

På nätet läser man noga och långt

I ekonomidelen av dagens (18 april 2007) Dagens Nyheter har Nils S Öhman en intressant krönika, ”På nätet läser man noga och långt”, med några intressanta och nog för många överraskande rön:

”Om jag påstår att folk inte läser långa texter på nätet så tycker du nog att det verkar rimligt. Du skulle nog heller inte protestera om jag sa att de sällan läser klart en text på nätet. Men de där påståendena är felaktiga.

Amerikanska Poynter Institute har undersökt hur läsare tar till sig tidningar och nätmedier med hjälp av en utrustning som mäter hur ögonen rör sig över tidningen eller skärmen. I förra veckan redovisade man de preliminära resultaten.

När nätläsarna väl valt att läsa en text så läser de oftare än tidningsläsaren till slutet. Hela 77 procent läste klart. Och de läste oftare än tidningsläsarna klart de långa texterna.”

Krönikan redovisar också som undersökningsresultat, ”att artiklar som byggs upp med grafik, faktarutor, tidslinjer, frågor och svar läses i klart större utsträckning än traditionella artiklar med rubrik, text och bild. Detta gäller såväl nätet som papperet.”

Eftersom jämförelsen gäller papperstidningar och nättidningar, kan man inte utan vidare föra över resultaten (för nättidningar) till bloggosfären.

Men i viss utsträckning tror jag att man ändå kan dra slutsatser av undersökningsresultatet också för hur bloggar läses.

Jag tar mina egna erfarenheter som exempel.

Jag gör en föga insmickrande blogg; den innehåller till exmpel inga bilder, bara text. Jag låter ämnet bestämma textens längd, och min blogg innehåller följaktligen ibland långa, i några fall extremt långa texter.

Eftersom jag under det dryga år jag har hållit på har sett antalet läsare flerdubblas, dristar jag mig till att dra slutsatsen, att det är innehållet i texterna snarare än längden och den yttre apparaturen som lockar läsare, vilket också vidimeras av att jag lika ofta får kommentarer på långa som på korta texter.

En annan iakttagelse, som säkert också andra bloggare har gjort, är att antalet läsare, om man har åstadkommit något riktigt intressant och gärna kontroversiellt, momentant kan stiga drastiskt. Den här effekten har ingenting att göra med hur lång texten i fråga är. Folk läser det som är intressant, även om texten är lång.