Julnummer inköpta i april månad

18 april 2007 23:37 | Barnkultur, Konst & museum, Media, Musik, Politik, Prosa & lyrik, Serier, Teater | 6 kommentarer

Jag har på Tradera lyckats köpa ytterligare tre julnummer av gamla Folket i Bild, de från 1944, 1950 och 1957. April är naturligtvis fel månad att läsa jultidningar, men de här är allmänt så bra, att man inte måste hänga upp sig på just att en del av innehållet knyter an till julen.

Julnumret 1944 har på omslaget en tomte som låter sig väl smaka av julgröten; den lätt burleska färgteckningen är signerad av trollmålaren Robert Högfeldt. Eftersom omslagsbilden för julnumret 1950 – ett fjällmotiv med en skidåkare, alltsammans i skarpt kontrasterande färger – är signerad Uno Vallman, kan även den som inte har de båda omslagen framför sig lätt förstå, att det på drygt ett halvt årtionde i valet av omslagstecknare skett en förskjutning i modernistisk riktning. Det allra vackraste omslaget, det från 1957, är dock ett kustlandskap i vitt och mörkblått, signerat skärgårdsmålaren Roland Svensson. Inne i tidningen finns också en av konstnären skriven och rikligt illustrerad artikel, ”Vinterskärgård”.

Det vimlar i de här julnumren av artiklar om intressanta personer inom politik, konst, teater, foto och litteratur: sovjetambassadören och författaren Alexandra Kollontay – visste ni att hon var född i Karelen och att hennes mor var finska? – och vidare Anders Forsberg, satirisk tecknare i Strix, och Stig Järrel (han skriver om sig själv). Nils Ferlin berättar om sina bröder på café Cosmopolite i Klara, Sigurd Hoel porträtterar Arnulf Överland, bland annat om koncentrationslägervistelsen. Gustav Möller skriver om klubbisten i Socialdemokratiska ungdomsförbundet Per Albin Hansson. Per Anders Fogelström presenterar Nils Poppe – berättar också om Poppes ambitioner i ungdomen att bli socialdemokratisk politiker. Ulf Hård af Segerstad presenterar några av tidens stora fotografer. Artur Lundkvist skriver om Ivar Lo-Johansson och 1930-talet.

I julnumret 1944 presenterar Gunnar Turesson de gamla julvisorna – sju av dem återges med text, någa också med noter. Rit-Ola, det vill säga Jan-Erik Garland, vars berömda serie ”Biffen och Bananen” gjordes för Folket i Bild, presenterar ett julalfabet med teckande kommentarer till året som hade gått. Mems, det vill säga Mats-Erik Molanders, senare årskrönika ”Vad sig i riket tilldragit haver” är om möjligt ännu mer träffsäker.

På barnsidorna hittar man sådant som Emil Hagströms rimmade ”Trollen i kälkbacken”, Poul Ströyer som illustratör till ”Djurens alfabet” och förstås Gösta Knutssons och Einar Norelius’ originalserie för Folket i Bild, ”Pelle Svanslös”.

Ett säkert kännemärke för Folket i Bilds julnummer var fyrfärgsinlagorna med reproduktioner av kända svenska konstnärers målningar: 1944 av Isaac Grünewald (med en introducerande artikel av Otto G Carlsund), 1950 av Kalle Hedberg (med en introducerande artikel av Gustaf Näsström) och 1957 av Reinhold Ljunggren (med en artikel om målaren och hans lilla stad, Trosa, av Martin Strömberg).

Läsvärd poesi var ett signum för gamla Folket i Bild. Bland de enskilda dikterna i de här numren vill jag särskilt nämna en av Stig Sjödin.

FiBs julnummer brukade dessutom alltid inledas med en sida dikter: 1944 av Helmer Grundström och 1950 av Erik Lindegren; 1957 saknades dock denna inledning.

I stället inleds tidningen med en jätteartikel (fem sidor) av Evert Taube om Albert Engström. Albert Engström återkom för övrigt i julnumret 1950, nu i en artikel av författaren och naturskildraren Sven Rosendahl.

Humorn är ständigt närvarande i julnumren: Rune Lindström, han med ”Himlaspelet”, skriver om dalfolk i humorn; artikeln innehåller både historier och skämtteckningar. 1930-talets revyprofiler (Thor Modéen, Fridolf Rhudin och andra) porträtteras. Ivar Öhman presenterar, med mängder av skämtteckningar, legendariska Punch. I julnumret 1957 finns avdelningen Julqnäppen, vars redaktion och bidragslämnare var Yngve Gamlin, Povel Ramel, Pekka Langer, Beppe Wolgers med flera.

Novellmaterialet är i samtliga de här julnumren vidunderligt; novellerna är skrivna – och jag nämner nu bara de fortfarande någorlunda kända namnen – av Lars Ahlin, Stig Dagerman, Jan Fridegård, Gustav Hedenvind-Eriksson, Ernest Hemingway, Johannes V. Jensen, Gustav Sandgren och Per Olof Sundman. Men också till exempel Irja Browallius, Owe Husáhr, Bernhard Nordh (i sina bästa stunder), Otto Karl-Oskarsson och norrmannen Nils Johan Rud är värda att nämnas.

Bland följetongerna vill jag särskilt nämna Vilhelm MobergsRaskens”.

Det skönlitterära materialet är illustrerat av konstnärer som Gösta Kriland, Sven Ljungberg, Mats Nilsson, Eric Palmquist, Erik Prytz, Uno Stallarholm, Stig Södersten och Stig Åsberg. Vidare. Adolf Hallmans artikel, i text och framför allt bild, om New York är värd ett särskilt omnämnande. Värt ett särskilt omnämnande är också Björn Jonsons bildreportage ”Fattigt Paris”.

1944 gick också fortfarande Bovils mycket fantasifulla äventyrsserie ”Flygkamraterna” i Folket i Bild. Om denna svenska originalserie för Folket i Bild borde någon seriehistoriker skriva.

O, forna tiders jultidningar! Varför finns ni inte längre, annat än på Tradera?

6 kommentarer

  1. Mycket trevligt inlägg! Det skulle vara spännande att få veta vad Taube tyckte om Engström – trots att jag försöker att inte vara historielös måste jag medge att jag har ytterst svårt att hysa några sympatiska känslor för Engström medan jag däremot högaktar Taube.

    När jag för något år sedan researchade för ett inlägg om Hugo Gyllander på min blog, hittade jag en vers av Alf Henriksson om jultidningar, visserligen av något äldre datum än FiB men jag tror att känslan är densamma som din (och min):

    Det ringde en flicka på vår dörr
    med en jultidning i sin hand.
    Vad det var roligt med sådana förr
    i ett nu försvunnet land!
    O du land där en ljuskrets av rysk fotogen
    var om vintern vår fred, vår ro
    och lyste på lappar av Johan Tirén
    och björnar av Louis Moe!
    Du land där ett halvt dussin julgransljus
    spred ett sken som var rikt och stort
    och vi kände var vrå i Carl Larssons hus
    och var kulla som Zorn hade gjort.
    —-
    Armodets tid är dessbättre förbi
    och vi fick det så bra, så bra.-
    Flickans jultidning inköpte vi
    men den var inget att ha.

    Comment by Bengt O. — 2007 04 19 10:27 #

  2. Till Bengt O: Evert Taubes artikel i Folket i Bilds julnummer 1957 har rubriken ”Albert” och består inledningsvis av en skildring av hur Evert för femti år sen genom tidningen Strix blev bekant med Albert på en frisersalong på gamla Hamngatan, i hörnet av Norrmalmstorg. Han skildrar en tid, då Engström genom sitt folkliga berättande och sina träffsäkra teckningar var Albert med hela svenska folket, därför att han i bild och ord lyckades fånga själva tiden. Artikeln illustreras med ett bildmaterial, som fångar Albert Engströms konstnärliga bredd, allt från skärgårdsbilderna till de satiriska skämtteckningarna för Strix, till exempel den kända med Kolingen utanför fönstret till Operabaren: ”Putäll på er, grevar å baroner!”

    Andra delen av artikeln handlar om hur Evert Taube, tillbaka från Argentina, mönstrar till kavalleriet och får ett års uppskov, eftersom kavalleriet i Skövde för tillfället är fullbesatt. Vid julbordet 1915 hemma hos Albert Engström, nås han emellertid av lagens långa arm i form av länsmannen på Väddö, som vill arrestera honom, eftersom flottan – Taube har ju sjöfartsbok – har velat mobilisera honom. Albert Engström bistår Taube tillsammans med några andra prominenta julbordsgäster, så att Taube åtminstone tillåts att själv infinna sig i Karlskrona utan att behöva föras dit i handklovar.

    Jag tolkar detta så, att skrönoberättandet – även om det här var en sann historia – hos Albert Engström kan ha tilltalat Evert Taube.

    En fortsättning utlovas för övrigt på Everts berättelse om Albert. I nästa nummer. Som jag inte har tillgång till just nu.

    Tack förresten för Alf Henrikson-versen om gamla tiders jultidningar. Han är en av mina husgudar, vilket jag många gånger har gett uttryck för här på bloggen.

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 19 14:17 #

  3. På tal om Alf Henriksson; denna dikt fick jag av min granne när vi en dag diskuterade småfåglar och holkbyggande:

    Blåmesen piper
    i busken som grönskar

    Såvitt jag begriper
    är det något han önskar

    Han är alldeles blå
    Men han piper ändå

    Han är, som du förstår, en mycket bra granne. En ämabel herre som närmar sig de sjuttio, men fortfarande yngling i själen.

    Comment by Exonymia — 2007 04 19 16:13 #

  4. Enn,
    du nämner illustratörerna – vart tog tidningstecknarna och illustratörerna vägen? Och skämttecknarna – Näslund, Håven, Hin, den enda som överlevt med en ny bana är väl herr Sandberg!
    Vi ses på onsdag, hoppas jag.
    Mvh
    Göran Baecklund, Bromma

    Comment by Göran Baecklund — 2007 04 19 18:36 #

  5. Till Exonymia: En annan herre som närmar sig de sjuttio men fortfarande är yngling i själen ber att få tacka.

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 19 20:16 #

  6. Till Göran Baecklund: Jag har inte koll, men somliga av dem kan tänkas vara döda.
    När jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), använde jag fortfarande flera av de gamla FiB-tecknarna som novellillustratörer, Eric Palmquist, Stig Södersten med flera. Även Hin (= Björn Hinders) brukade illustrera, framför allt sin gode vän Svante Foersters noveller.

    Näslund och Håven (H V Nilsson) publicerade vi skämtteckningar av då och då.

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 19 20:23 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^