Om sommaren

5 augusti 2006 16:45 | Prosa & lyrik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

I dag är Öregrund outhärdligt. Inte bara för att det är outhärdligt varmt – den här helgen kryllar stan av tillresta människor, alla i bil verkar det som. Vår annars lugna gata och den lilla parken här bredvid är en enda stor parkering. Det är helgen för Roslagsloppet.

Mig har de där snabbgående och vrålande, dessutom bränsleslukande fartvidundren aldrig intresserat. Hit till Öregrund drar de en svans av människor med en helt annan mentalitet än min. Och fram mot kvällen brukar det bli livat: då tilltar fylleriet, inte minst bland de allt för unga (jag har under tidigare roslagslopp tvingats kliva över helt uträknade unga tjejer). Den här för lilla Öregrund mycket för stora skaran går också in i parker och buskage, ibland till och med trädgårdar, och uträttar sina behov.

Vad får man ut av det slags sommarfirande?

Jag är inte helnykterist, inte Birgitta heller, och jag tycker det ska bli gott med estniskt Saku-öl och ett par av Birgittas hemkryddade snapsar till kräftorna jag har köpt in till kvällens middag för två.

Men jag dras inte till fyllekalas, svettig trängsel och båtsport.

Min bild av den svenska sommaren sammanfaller mer med Harry Martinsons:

Om sommaren

Om sommaren är ingen ko på isen
och blå åskmolnsbär finns att plocka i skogen.
Smultronen blöder mot tungan utan blodsmak.
Då är livet fullt sysselsatt
med att vara vad det är: ett paradisförsök.

Harry Martinson
Ur ”Längs ekots stigar”, 1978

Så här kunde sommaren vara på 1940- och 1950-talen, då när jag fortfarande fanns mitt inne i arbetarklassen:

En dag till landet resa

En dag till landet resa
och plocka blåa ärenprisen
och höra livets stön ur skäggig
fågelholk
En dag till landet resa
och bada många veckors fattigsmuts

En dag till landet resa
till humlens sträva blad lövsångarjublet
på hagens tuva sitta
naturligt så att säga
och tugga smörgås och känna nära
all enkel självklarhet
all ävlans djupa mening
övervaka övervara utstå

tumma lite grand på gräs och fåglar
låtsas vara glad åt mygg och klifän
och sedan luta huvudet mot himlens kuddar
kanske på en dammig hemväg
pinndjävlas med en ormslå
eller röva ett fång doft ur häggen

En dag till landet resa
med returbiljett och ryggsäck
och komma hem och säga underbart och
o
sedan klösa söndag bort från almanackan

(Till Gunnar Björling)

Stig Sjödin
Ur ”Sommarpredikan”, 1947

I dag är min sommarverklighet mer lik den som Werner Aspenström här skildrar:

Sommarnatt

Solbrasan har sjunkit i havet,
ugglan tänder sina lyktor.

Jag låser för natten.
I köket: doft av dill,
i kammaren jasminer.
ömt lyfter du katten
från sängtäcket.
Din nakna kropp skimrar
som skumbläddror på stranden.

Snart är jag dig så nära
att dina ögonfransar krusas.

Werner Aspenström
Ur ”Hundarna”, 1954

***

Men för att återvända till utgångspunkten: Kom alltså inte hit den här helgen!

Däremot vill jag slå ett slag för ett besök under badortsdagarna den 18, 19 och 20 augusti.

Melodikrysset nr 31

5 augusti 2006 11:28 | Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Vad vore lördagarna utan melodikrysset.

I dag gick det att lösa det, fastän det fanns saker där, som inte riktigt finns inom min normala musiksfär.

Jag är till exempel mer bekant med Julia Caesar (”United States of Amörka”) än med Genesis. Och The Sounds kan jag inte ens påminna mig, att jag har hört talas om, men med hjälp av ledbokstäverna listade jag ut, vad det skulle vara, och sen kollade jag mitt svar på Google – och det fanns en sån grupp!

Gamla revyvisor hör definitivt till det jag är bra på, sådana som ”Kom, kom, kom till smörgåsbordet” och ”Finns det flickor, ja då finns det kyssar”.

Och det var lätt att komma på, att Povel Ramels ”Tjo vad det var livat i holken i lördags” skulle ge mesar.

Gamla topplåtar som ”Istanbul” klarar jag förstås galant.

Efter lite funderande kom jag också på att den låt Umberto Marcato sjöng i den svenska versionen med Sten och Stanley heter ”Små, små ord”.

Janne Lucas Persson och Östen med resten kände jag också igen, Brolle Jr efter mer funderande.

TV-signaturer brukar vålla mig huvudbry, bland annat för att de ofta hör till serier som jag aldrig har sett. Men Seinfeld var ju inte så svårt.

Att Bellmans ”Fjäriln vingad syns på Haga” skulle ge insekt var nästan enfaldigt lätt.

Jag är ju inriktad inte bara på Bellman utan på visor över huvud taget, så Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” vållade mig heller inga bekymmer.

***

Om du söker svaret på senaste melodikrysset och har hamnat här på grund av Google, pröva med att gå in direkt på min blogg, http://enn.kokk.se.