Danmark: Socialdemokratiet vinner från Dansk Folkeparti men tappar till Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 6 juli publicerades en mätning från Gallup, gjord för Berlingske:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 7,4 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 20,3 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,5 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nye Borgerlige 2,2 procent

Socialdemokratiet får också i den här mätningen ett lågt resultat. Partiet har tagit en del väljare från främlingsfientliga Dansk Folkeparti genom ett visst samarbete med DF, men enligt en artikel i Berlingske om väljarströmmar har Socialdemokraterna också tappat väljare till socialliberala Radikale Venstre och till Socialistisk Folkeparti. Också vänsterkoalitionen Enhedslisten har vunnit fler väljare sen valet.

Det här kan ha att göra med att Socialdemokratiet allt mer öppet samarbetar med det populistiska Dansk Folkeparti.

Ritzaus Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger nu följande resultat:

Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,9 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Märk att ytterhögerpartiet Nye Borgerlige i mätningen ovan är över den danska tvåprocentsspärren men inte är det i Ritzaus sammanvägning av en rad mätningar.

Norge: MDG på väg över spärren igen? Liberala Venstre fortfarande under spärren

Vi startar som vanligt med stortingsvalet 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man just nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Den 8 juli kom en ny opinionsmätning, gjord av Norfakta för Nationen och Klassekampen Mätningen gjordes 4-5 juli och omfattade 1.002 personer.

Høyre 22,9 procent (- 2,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,7 procent (+ 0,3)
Venstre 3,3 procent (+ 0,3)
Kristelig Folkeparti 5,2 procent (+ 0,8)
Senterpartiet 9,7 procent (- 2,4)
Arbeiderpartiet 32,2 procent (+ 2,7)
Sosialistisk Venstreparti 4,6 procent (- 0,1)
Rødt 1,8 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 3,9 procent (+ 0,7)

Arbeiderpartiet ökar men ligger fortfarande långt under den mycket höga nivå partiet under en period har legat på. Senterprtiet ligger högre än i senaste valet men inte så högt som i en del tidigare mätningar. SV ligger nu över spärren. Även MDG ligger nära spärrgränsen. Liberala Venstre ligger sedan länge under spärren.

Den 9 juli kom ytterligare en opinionsmätning, gjord av InFact för VG. Den här mätningen gjordes 3-4 juli. 2.016 personer tillfrågades.

Høyre 21,1 procent (+ 0,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 11,9 procent (- 0,6)
Venstre 3,5 procent (+ 0,3)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (- 0,2)
Senterpartiet 13,9 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 31,9 procent (- 0,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,5 procent (+- 0)
Rødt 2,8 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,1 procent (+ 0,5)

Det mest intressanta med den här undersökningen är att MDG för förta gången på länge kommer över spärren.

Venstres kris består.

Ísland: EU-motståndarna har stor majoritet

En ny opinionsmätning från MMR visar att 50,7 procent av islänningarna anser, att Ísland inte bör gå med i EU. Bara 23,6 procent är för ett EU-inträde. 25,7 procent är varken för eller mot EU-medlemskap.

Frågan har fått viss förnyad aktualitet genom att de två mindre partierna i den isländska borgerliga trepartiregeringen, Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid), båda EU-positiva, skulle vilja ha till stånd en folkomröstning i frågan.

Det ledande regeringspartiet, Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), hör till de EU-skeptiska partierna, så också oppositionspartierna Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) och Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna).

Utsikterna att få ett ja i enfolkomröstning om EU-medlemskap är således ganska små – och Storbritanniens pågående utträdesprocess har inte gjort dem större.

Sommar i P1 med Dagny Carlsson

Själv bloggar jag vid 80 års ålder, men jag är ju gammal journalist och lärde mig hyggligt tidigt att skriva även på dator. Fast vad är det mot 105-åriga Dagny Carlsson, möjligen världens äldsta bloggare – hon fick överta en dator efter systersonen som kom hem från USA och sen bytte dator, lärde sig använda den och började blogga vid 100 år ålder.

För att lära sig hantera en sådan här apparat gick hon en datakurs och lärde sig med hjälp av en instruktionsbok och övning. Undra på att omgivningen blev imponerad. Biblioteket i Solna bad henne hålla i en datakurs för äldre, hennes lärare skrev om henne i lokaltidningen, TV gjorde en dokumentär om henne och media i länder långt borta gjorde program om henne. Allt det här har lett till att hennes blogg har enormt många läsare. Och hon själv har på ålderns höst blivit kändis.

Själv tar hon allt det här med ro och viss distans. ”Man ska inte gamla till sig”, sa hon i sitt ”Sommar” i dag.

Hennes liv har långt ifrån varit en framgångssaga.

Hon hade det ganska motigt i unga år: Hon hade velat studera, men det fanns inga pengar. Pappan dog när hon var 17, och på den tiden fanns det ännu inte något välfärdssamhälle som kunde stötta unga i hennes belägenhet. Hon kände sig också mindervärdig när hon jämförde sig med sin duktiga syster.

Samhället gick heller inte, varken då eller tidigare, in för att stötta kvinnor. Hon berättar bland annat om mormor som fick bli piga och då blev med barn, av allt att döma med husbonden som barnafader. Men han betalade en dräng för att ta på sig faderskapet och gifta sig med hennes mormor.

Om 1930-talet berättar hon som så många andra om arbetslösheten, den som i hennes eget fall ledde till att hon trots handelsskola inte fick något adekvat jobb. Det enda jobb hon lyckades hitta var på en syfabrik, och där blev hon kvar till 1937.

Sen fick hon nys om en syfabrik i Örebro, dessutom med veckolön, även om man där liksom överallt annars på den tiden måste jobba också på lördagar.

Under tiden där blev hon bekant med en man, som uppvaktade henne och friade, och trots att han rökte och drack sa hon till slut ja, när han lovade skärpa sig. Men det gjorde han inte, och till det kom att han dessutom var sjukligt svartsjuk – en gång låste han in henne när hon hade tänkt gå på en julfest på arbetsplatsen.

Så hon bröt upp och återvände till Norrköping, där hon tidigare hade jobbat – gick en fortbildningskurs som visade sig vara svår att klara på grund av algebran.

Men hon gav sig inte, gick en Hermods-kurs, och nu lyckades hon bra. Det här ledde till att hon fick jobb som arbetsledare på Försäkringskassan i Sundbyberg.

När hon nu bodde i storstockholmsområdet, vidgade hon sina vyer ytterligare, började till exempel regelbundet gå på Operan.

Och så träffade hon, vid dansbanan på Gröna Lund, en ny man, fåordig men spännande. Den här gången blev det inget kyrkbröllop; de gifte sig på pastorsexpeditionen i Solna.

I honom fann hon en partner, som på olika områden vidgade hennes liv. Med honom reste hon till fjärran mål som Spanien, Samarkand, Marocko och USA.

Hur de hade råd? Han var snickare men också från Småland, så han startade tillsammans med en kompis egen firma.

Allting kunde ha slutat hur lyckligt som helst. Men när han inte längre orkade gå ut och dansa och blev fysiskt allt mer tagen, visade det sig vara det hon befarade, och cancern tog hans liv.

Slutet blev mycket jobbigt. Hon fick till exempel hela tiden hjälpa honom ut på toaletten.

Först var hon inställd på att själv också dö. Men sen kom insikten ”Man måste leva, i nuet”.

Fast det där nuet skiftar genom åren. Själv minns hon både första världskrigets gulaschbaroner och andra världskrigets kafferansonering och surrogatkaffe men då fisk fortfarande såldes utan ransoneringskort.

Och när den här 105-åriga damen var klar, sa hon tack och hej till oss lyssnare och önskade oss en trevlig sommar.

Hennes musikval i programmet var delvis förvisso mer traditionellt och äldre än det som utmärker flertalet av dagens sommarprogram – hon spelade till exempel ”Beatrice-Aurore” och ”Med dig i mina armar” med Sven-Olof Sandberg, ”Ungmön på Kärringön” med Harry Brandelius och ”Min soldat”, krigsårens stora svenska schlager med Ulla Billquist. Kanske ska man där också nämna ”Så skimrande var aldrig havet” med Evert Taube, men Taube är ju inte utplånad ur yngre människors musikminne.

Något var knutet till reseavsnittet i hennes program: ”Chicago” med Frank Sinatra.

Ett par av låtarna kunde sägas illustrera de ekonomiska problem som löpte som en röd tråd genom delar av programmet: ”The Winner Takes It All” med Abba och ”Somliga går med trasiga skor” med Cornelis Vreeswijk.

Ytterligare annat var väl valt det också: ”Båklandets vackra Maja” med Fred Åkerström, ”Unforgettable” med Nat King Cole, ”Matilda” med Harry Belafonte, ”Man får aldrig en karl med gevär” med Sonja Stjernquist och Carl Michael Bellmans ”Liksom en herdinna” med Mikael Samuelsson och Mats Bergström.

Och sina kunskaper om klassisk musik redovisade hon genom att spela Pjotr Tjajkovskijs ”Nötknäppren” och ett stycke ur Giacomo Puccinis ”La Bohème”.