Piedmont Blues

Fantastiska Smithsonian Folkways fortsätter att producera skivor, som speglar det amerikanska kulturarvet. Nu kommer en CD, som täcker 70 års musikhistoria med rötter i södra Applacherna, ”Classic Piedmont Blues From Smithsonian Folkways” (SFW 40221). Utgivarna betonar korsbefruktningen i det här områdets musik, lantlig och urban, svart och vit – här möttes också immigranter som kom från olika håll.

Den här skivan rymmer musik av John Jackson (tre låtar, bland annat ”Red River Blues”), John Cephas och Phil Wiggins (två låtar), Warner Williams och Eddie Pennington (två låtar), Brownie McGhee och Sonny Terry (två låtar, bland annat ”Sweet Woman”), en med bara Brownie McGhee), Josh White (”T. B. Blues”), Elizabeth Cotten (”Going Down the Road Feeling Bad”), Pink Anderson, Baby Tate, Warner Williams och Jay Summerour, Reverend Gary Davis (”Mountain Jack”) och Doc Watson (”The Train That Carried My Girl From Town”).

Gå in på Smithsonian Folkways’ hemsida och kolla!

Danmark: Socialdemokratiet över valresultatet. Nye Borgerlige under spärren

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 21 mars publicerades en mätning från Epinion, gjord för Danmarks Radio.

Socialdemokratiet 27,7 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 18,6 procent
Dansk Folkeparti 18,3 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 1,9 procent

Enligt den här mätningen låg Socialdemokratiet över sitt valresultat. Nye Borgerlige låg under tvåprocentsspärren och Dansk Folkeparti därmed högre än i en del andra mätningar.

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,6 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 17,6 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 6,0 procent
Nye Borgerlige 1,6 procent

Ísland: De liberala småpartierna i trepartiregeringen hotas av att hamna under spärren

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

I den senaste opinionsmätningen, gjord för Fréttablaðið, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 32,1 procent (+ 0,3 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 27,3 procent (+ 10,3)
Píratar (Piratpartiet) 14,3 procent (+ 1,2)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 8,8 procent (+ 3,2)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 7,0 procent (- 2,7)
Björt framtíð (Ljus framtid) 3,8 procent (- 7,1)
Viðreisin (Renässans) 3,1 procent (- 7,0)

De vänstergrönas stora ökning har sannolikt som bakgrund att föregående mätning i den här serien gjordes i december.

Men vida mer intressant är att de två mindre regeringspartierna, Renässans och Ljus framtid, båda hamnar under spärrgränsen.

Socialdemokraterna är nu, trots att partiet fortfarande ligger på en låg nivå, fjärde största parti.

Familjeangelägenheter

Sonen, Matti, fyllde år för ett bra tag sedan, men förkylningar i hans hem (han själv och yngsta dottern) har hindrat den planerade uppvaktningen.

Men nu fyllde Klara, dotter till vår i Uppsala boende dotter Kerstin, 12, och eftersom Matti och hans dotter Ella skulle komma till det här lilla familjekalaset, beslöt hustrun och jag oss för att passa på att samtidigt gratulera Matti. Vi hade en gemensam gåva, men dessutom fick han av mig pengar för ett eget inköp – han är en flitig gitarrbyggare – och så hade jag köpt en bukett blommor i vår lokala blomsterhandel vid Torbjörns torg.

Där hade jag också köpt en tulpanbukett åt Klara. Av mig fick Klara DVD-filmen ”Miss Peregrins hem för besynnerliga barn” plus presentkort till ytterligare en film, som snart finns i handeln, ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem”, vidare pengar att användas efter eget önskemål och så två bokpaket: dels Ingelin Angerborns ”Sal 305”, dels tre skräckklassiker, Mary Shelleys ”Frankenstein”, Robert Louis Stevensons ”Dr Jekyll och Mr Hyde” och Bram Stokers ”Dracula”.

Kerstins barn var jättetrevliga, och Viggo verkade tycka det var kul, när jag berättade en historia om när han var mycket liten och jag frågade honom vad morfar heter. Han tänkte noga efter, och så sa han ”Ett”.

Kerstin bjöd på födelsedagslunch: rostbiff med röra och olika slags grönsaker plus bröd från bageriet där hon arbetar, sedan tårta plus osötade hallon (dock med sötningsmedel åt mig) och så vispgrädde till hennes pappa som är diabetiker.

Men under huvudrätten råkade jag ut för en olycka: satte en bit rostbiff i halsen och måste springa ut på toaletten för att få rostbiffen att lossna. Nå, det gick, men jag märkte, att jag skrämde upp mina vuxna barn – Matti och hans lilla Ella följde efter mig till toaletten.

Nå, jag fick bra kontakt med Ella; vi pratade bland annat om när farfar hjälpte henne att få tag på söta, mogna bigarråer ur det stora trädet i trädgården i Öregrund.

Och snart var det dags att bryta upp från kalaset. Klara och Viggo skulle hem till pappa Bo. Och Birgitta och Anna plus Annas dotter Amanda skulle gå på konsert. På vägen dit skulle Anna skjutsa mig hem i sin bil.

Så vi tog adjö av de övriga i all hast. Av Matti fick jag på väg mot Annas bil en adjökram, men sen hann jag inte långt förrän Matti ropade på mig att stanna. Lilla Ella ville också ge farfar en kram.

Såna kramar gör att hjärtat blir varmt.

Och kommande söndag får jag träffa Ella och hennes lillasyster Sofia igen, då hemma hos Matti och Karin. De yngsta barnbarnen har födelsedag med så kort mellanrum, att det känns naturligt att ha ett gemensamt födelsedagskalas.

Radovan Vlatković med träblåsare och stråkar

Torsdagens konsert med Uppsala kammarorkester var ovanlig på flera sätt. Dels medverkade bara delar av orkestern, i första spelade verket bara blåsare, dessutom utan ledning av någon närvarande dirigent. Senare spelade även stråkar, nu ledda av Radovan Vlatković. Den senare är också mycket känd som hornist, och han använde också, med suveränt resultat, sitt instrument. Publikens jubel mötte han genom att solo spela ”Il sogno de un cacciatore” av Krzyszof Panderecki.

Konserten inleddes med att blåsarna – flöjt, oboe, klarinett, fagott och horn – spelade tre satser ur Charles Gounods (1818-1893) ”Petite Symphonie” i B-dur från 1885. Särskilt de två första delarna, adagio et allegretto samt andante cantabile, var mycket hörvärda. Hanna Gustafsson hade en nyckelroll på flöjt och skötte detta värv med den äran.

Rumänen George Enescu (1881-1955) och hans musik, till exempel den vid det här tillfället spelade ”Dixtour för blåsare” i D-dur, har jag inte någon kunskap att tala om, och jag kan inte säga, att jag fick något säkert intryck nu heller. Men bland blåsarna fanns nu den suveräne Vlatković.

Desto mer förtrogen är jag med det första verket som spelades efter pausen, Wolfgang Amadeus Mozarts (1756-1791) ”Hornkonsert nummer 3 i Ess-dur”, komponerad någon gång kring mitten av 1970-talet. Mycket hörvärt är framför allt larghettot.

Kvällens avslutande stycke, fyra satser ur ”Serenad nummer 10 B-dur Gran Partita” är från mitten av nästa årtionde och dess exakta omfång är heller inte känt. Allting tyder på att den här musiken skrevs av Mozart, men det vi hörde i torsdags var en bearbetning gjord av den franske oboisten David Walther. Hörvärd även den!

* * *

Birgitta och jag fick skjuts både dit och hem av Bengt och Inger, och vid middagen på Amazing Thai anslöt även Anna. Jag valde att äta Geng Keo Wan (grön curry), nötkött med bambu, äggplanta, långbönor, basilika, paprika och limeblad i cocos.