Sotis och Linlugg

Jag hör till dem som tycker, att Ilon Wikland är den kanske allra bästa av Astrid Lindgrens genom åren ganska många illustratörer. Från mitten av 1990-talet och framåt har Wikland ytterligare breddat sitt register genom att, oftast i samarbete med en barnboksförfattare, skapa barnböcker som också till innehållet i grunden är hennes egna – jag tänker då främst (men inte bara) på några berättelser som har sin bakgrund i Wiklands egen estniska bakgrund.

Bakgrunden till det hon i både ord och bild berättar i ”Sotis – en alldeles sann historia” (Brombergs, 2012) känner jag inte till, men den är en historia berättad i en liten flickas jagperspektiv. Historien är lätt berättad. Den handlar om en flicka som på kvällen kommer hem till huset där hon bor med sin mamma och sin katt, Sessan. När Sessan har fått mat, vill hon ut på en sån där utflykt som katter inte kan hindras från att göra. Flickan försöker följa efter katten, men just då kommer det en bil på vägen och kör över Sessan. Flickan bär hem henne, erbjuder mamma att hämta plåster, men plåster hjälper ju inte, när man är död.

Nästa dag hjälper mamma flickan med att gräva en grav åt Sessan, som får både blommor och ett kors över sitt sista vilorum.

Det känns så tomt efter Sessan.

Men när flickan sedan tittar ut genom fönstret, ser hon en ny katt titta upp mot fönstret.

Den får komma in och ser ut att trivas. Och eftersom den inte verkar ha något hem, får den det hos den lilla flickan, som, eftersom katten är så svart, döper den till Sotis.

Flickan själv är sinnebilden för begreppet Linlugg.

En underbar bok, inte minst när det gäller bilderna, men också om liv och död, sorg och lycka.

Danmark: Socialdemokratiet lika stort som de tre regeringspartierna tillsammans

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 5 mars publicerades en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau.

Socialdemokratiet 28,6 procent
Radikale Venstre 5,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 17,4 procent
Konservative Folkeparti 4,7 procent
Liberal Alliance 5,4 procent
Nye Borgerlige 1,4 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 28,1 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 16,8 procent
Konservative Folkeparti 4,1 procent
Liberal Alliance 6,1 procent
Nye Borgerlige 1,6 procent

Det röda blocket – om det nu finns – stöds för närvarande av 52,5 procent mot 46,7 procent för det blå blocket.

Orkla blir större inom glasstillverkningen

Jag brukar regelbundet skriva om norska konsumentvaruföretaget Orklas olika verksamheter och har tidigare skrivit om ett par företagsförvärv med anknytning till tillverkning av glass. 2016 köpte ett av Orklas dotterbolag, Idun Industri AS, skotska The Weaverley Bakery med bland annat glass-strutar och liknande produkter i tillverkningen, och samma år förvärvade företaget också majoritetsägandet i nederländska Broer Bakkerijgrondstoffen B.V., som bland annat tillverkar ingredienser till glass.

Nu meddelar Orkla, att man också har köpt nederländska Laan Heiloo B.V., en ledande leverantör av ingredienser i och tillbehör till mjukglass. Företaget har 15 anställda.

Ísland: En del av dem som röstade på Ljus framtid gillar inte partiets deltagande i den borgerliga trepartiregeringen

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

I den senaste opinionsmätningen, gjord av Gallup, fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 27,6 procent (- 0,4 procentenheter)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 24,3 procent (+ 1,5)
Píratar (Piratpartiet) 12,0 procent (- 1,4)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 10,7 procent (+ 0,2)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 8,3 procent (+ 1,0)
Björt framtíð (Ljus framtid) 6,4 procent (- 0,8)
Viðreisin (Renässans) 5,4 procent (+ 0,1)

En del av skillnaderna mot den mätning jag skrev om här om dan kan bero på att den här återgivna mätningen har gjorts under en mycket längre period.

Men en del tendenser finns i flertalet mätningar: Gröna vänstern har etablerat sig som Íslands ledande vänster- och oppositionsparti. Framstegspartiet, som står utanför den borgerliga regeringen, ökar något. Och ser man till de tre regeringspartierna, mår en del av Ljus framtids väljare illa.

Enligt den här undersökningen minskar stödet för trepartiregeringen med 2,5 procentenheter till 41,4 procent.

Suomi/Finland: Timo Soini avgår som ordförande för Sannfinländarna. Vem ska efterträda honom?

Veikko Vennamo grundade 1959 det som så småningom fick namnet Suomen Maasudun Puolue (Finlands landsbygdsparti). Det här partiet kom att få ganska många anhängare i framför allt de relativt lite utvecklade jordbruksbygderna i mellersta och norra Finland, men när dess stöd minskade, så också antalet väljare som röstade på det här partiet, gick partiet, nu med Raimo Vistbacka som ordförande, i konkurs och partiet upplöstes.

Efter det här partiets upplösning valde en del av dess tidigare medlemmar 1995 att bilda ett nytt politiskt parti, liksom föregångaren landsbygdsinriktat och populistiskt: Perussuomalaiset (Sannfinländarna). Som framgår av namnet var det här partiet också invandringskritiskt, till och med avogt inställt mot den svenska minoriteten i Finland.

Jag skulle inte karaktärisera dess nuvarande ordförande Timo Soini som högerextremist. Han och hans parti betonar Finlands självständighet, också på så sätt att man förordar utträde ur EU och NATO (vilket man ju kan göra utan att tillhöra den yttersta högerkanten).

Timo Soinis parti, framgångsrikt i förra riksdagsvalet, togs med i en borgerlig trepartiregering med Suomen Keskusta (Centern) och Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) som övriga beståndsdelar. Soini fick posten som utrikesminister (2015).

För Sannfinländarna har det sedan gått ganska brant utför – i opinionsundersökningarna tävlar partiet i dag i fråga om väljarstöd med Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) sedan Vihreä Liitto (De gröna) för länge sedan har passerat Soinis parti när det gäller väljarstöd.

Ändå har grundtipset varit, att Timo Soini skulle kandidera för omval till posten som partiordförande.

Men nu har han meddelat, att han inte ställer upp vid partiets kommande kongress, som genomförs i Jyväskylä i juni. Däremot vill han sitta kvar på posten som utrikesminister mandatperioden ut (vilket naturligtvis är avhängigt av både kommande eventuella regeringsombildningar och Sannfinländarnas egna beslut och val inklusive vem som efterträder honom som partiordförande).

Flera personer har anmält sitt intresse för partiledarposten, men den som förefaller ha mest stöd bland dem som vill bibehålla partiets nuvarande inriktning är Sampo Terho, medlem av EU-parlamentet 2011-2015 och sedan 2015 ledamot av riksdagen. Terho är ordförande för Suomalaisuuden liitto (Finskhetsförbundet), som driver kravet att avskaffa tvåspråkigheten i Finland.

Hans huvudmotståndare kan komma att bli Jussi Halla-alo, som dock ännu inte har meddelat om han ställer upp. Han är en mycket mer extrem motståndare till invandring och mångkultur, och han har många uppbackare; i kommunvalet i Helsingfors 2012 kom han på tredje plats när det gäller antalet personröster. Det märkliga är att han knappast alls har deltagit i fullmäktigesammanträdena. Men han är desto mer synlig på annat sätt, till exempel som bloggare. I juni 2012 dömdes han av Högsta domstolen till dagsböter för hets mot folkgrupp och brott mot trosfrid: Han skrev att islam är en pedofilreligion och att stöld och parasiterande på skattemedel är ett nationellt, kanske rent av genetiskt särdrag hos somalier. Det här är inte de enda utmanande uttalandena han har gjort.