Ísland: Ökat stöd till de borgerliga

5 mars 2017 17:59 | Politik | Inga kommentarer

Valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016 utföll så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Efter långa förhandlingar blev det en borgerlig regering, stödd av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Den här regeringen har dock bara ett mandats övervikt i Alltinget.

I den senaste opinionsmätningen, gjord av MMR (Market and Media Research), fördelar sig partisympatierna så här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 26,9 procent (+ 2,5 procentenheter)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 23,9 procent (- 3,1)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 12,2 procent (+ 1,5)
Píratar (Piratpartiet) 11,6 procent (- 0,3)
Samfylkingin (Samlingsfronten) 8,0 procent (- 2,0)
Viðreisin (Renässans) 6,3 procent (+ 0,1)
Björt framtíð (Ljus framtid) 5,2 procent (- 0,2)

Två av de borgerliga regeringspartierna får ett ökat stöd, medan Ljus framtids anhängare inte riktigt verkar gilla sällskapet partiet har hamnat i. Det likaledes borgerliga Framstegspartiet ökar och går förbi Piratpartiet

Det ledande oppositionspartiet, de vänstergröna, ökade enormt i förra mätningen och blev då Íslands största parti, men den platsen förlorar det nu till regeringsledande Självständighetspartiet.

Socialdemokraterna, som ökade i förra mätningen, backar åter igen.

Stödet för den borgerliga trepartiregeringen ökar med 1 procentenhet till 37,9 procent, vilket fortfarande är långt från majoritet.

Livet som lösryckta dagboksblad

5 mars 2017 17:20 | Serier | Inga kommentarer

Jag är allt sedan unga år en hängiven serieläsare, har sedan senare delen av 1940-talet läst serier av alla slag i dagstidningar, veckotidningar och serietidningar. Jag har också tagit del av försök att på olika sätt förnya och bredda seriegenren – bland annat har jag i åratal läst den experimentella serietidningen Galago.

Man kan naturligtvis säga, att Galago – som nu i nummer 126 (1/2017) – spränger gränser men på ett sätt som knappast kommer att ge seriegenren det nödvändiga tillskottet av nya hängivna läsare. I och för sig är de nya serierna i Galago nu bättre tecknade än de periodvis har varit förr, men det som publiceras känns mer som lösryckta blad ur dagböcker än avslutade berättelser med knorr eller poäng.

Den inledande serien (utan namn), signerad Agnes Jakobsson, om ett förhållande, som inte verkar vara något förhållande, slutar i en rulltrappa i T-banan.

Steve Nybergs likaledes namnlösa serie skildrar ett vilset irrande med inslag av rån.

My PalmsFestens charmigaste tjej”, berättar om partyfylla och ett påföljande samlag, båda lika oplanerade, och sen hur man blir av med en annan, inte heller önskad, karl.

Amerikanen Noah Van Scivers berättelse om scientologikyrkan kunde kanske ha blivit något intressant men slutar ute i skogen.

Och polskan Daria BogdanskasThe Post-Communist Dream” kunde kanske ha blivit intressant, om den inte hade gjorts som en tecknad essä. (Märk att jag inte angriper den för språkfelen.)

Den ansvarige redaktören under det här halvåret, rimligen Johannes Klenell, beskriver i numrets ledare redaktionen som ”olönsamma kommunister”.

Jag är inte säker på att han med detta lockar några nya läsare.

Andra chansen

5 mars 2017 15:10 | Media, Musik | Inga kommentarer

För min del tyckte jag, att av de åtta låtarna som hade gått vidare till Andra chansen bara en, och då framför allt i refrängen, hade element, som talade för att den borde få gå vidare i tävlingen: ”Her Kiss” med Boris René.

Övriga låtar har jag, av lite olika skäl, gjort ner redan när de var med i sina respektive deltävlingar, och eftersom jag inte känner behov av att göra ner dem ytterligare, tar jag inte upp dem här.

Med ett undantag: ”Statements” med Loreen.

Jag har inget otalt med henne. Hennes segerlåt 2012, ”Euphoria”, hade obestridliga förtjänster.

Men hennes musikaliska omdöme klickade totalt när hon i år valde att återkomma med ”Statements”, en låt helt utan schlageregenskaper och -kvalitéer.

För mig är det mycket begripligt, att den först inte gick direkt till final och nu åkte ur tävlingen.

Säkert är hon ledsen, och jag vill verkligen inte strö salt i såren.

Skälet till att jag återkommer till den här låten och dess öde är att flera av de av sina tidningar uppbackade melodifestivalkommentatorerna har skrivit upp den och i förväg korat Loreen till vinnare åtminstone i den här andra omgången.

Förstår sig de här kommentatorerna över huvud taget på schlager? För mig får de gärna fortsätta skriva om musik de behärskar och gillar, men Melodifestivalen borde de förbjudas att skriva om.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^