Hujedamej, vilken bra bok!

”Och nu så vill jag sjunga
att sommaren är skön,
och träden är så fina
och marken är så grön,
och blommorna är vackra
och höet luktar gott
och solen är så solig
och vattnet är så vått.
Och lilla fågeln flyger
i boet ut och in,
och därför vill jag sjunga
att sommaren är min.”

Den här sången, med text av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel, har gett namn åt en sångbok med 30 av Astrid Lindgrens mest kända sångtexter, ”Och nu så vill jag sjunga” (redaktörer Susanna Hellsing och Birgitta Westin, musikarrangemang och notskrift Klas Widén, Rabén & Sjögren, 2014. För tonsättningarna står främst Georg Riedel, men också Bengt Hallberg, Ulf Björlin, Björn Isfält, Jan Johansson och Lille Bror Söderlundh har komponerat musik till Astrids texter. Och vi som har läst alla Astrids böcker kan nästan inte tänka på dem utan att också minnas illustratörerna: Ingrid Vang Nyman, Björn Berg, Ilon Wikland, Eric Palmquist. Kan ni tänka er Pippi utan att se den Pippi Ingrid Vang Nyman tecknade, en annan Emil än den som skapades av Björn Berg eller en annan Madicken än den som Ilon Wikland ritade?

Och så är det Astrids texter, dessutom alltid så sångbara: ”Här kommer Pippi Långstrump”, ”Du käre lille snickerbo’”, ”Lille katt”, ”Idas sommarvisa” som är den mest sjungna sången vid svenska skolavslutningar, ”Pilutta-visan”, ”Världens bästa Karlsson”, ”Sjörövar-Fabbe”, ”Hujedamej”, ”En till som jag”, ”Tänk jag drömde i natt”, ”Fattig bonddräng” och ”Merja merja mojsi”, den sista från när Pippi seglade på de sju haven. Plus en hel hoper andra. Kan ni dem inte, heller inte noter, så finns det i den här boken ett ljudband med ackompanjemang, inspelade av Sunniva Abelli, nyckelharpa, Johanna Hellsing, ukulele, flöjt och mungiga, Klas Widén, gitarr, tramporgel, melodika, dragspel och många andra instrument – Klas har även gjort arrangemangen.

”Det spelas och sjungs för fullt i Astrids böcker” börjar Ulf Stark sitt förord, ett av de bästa förord jag har läst i hela mitt liv.

I Astrids böcker finns överallt ljud som gör hennes texter ännu mer levande, och även i hennes mest sorgliga sagor kan fattighjon få höra en spelande lind och en sjungande näktergal, skriver han. Och människorna sjunger.

Astrid var en trallande jänta från Småland, uppvuxen med slagdängor, skillingtryck, kärleksvisor och psalmer.

Tycker ni om sagor och sånger ska ni absolut köpa den här boken, åt barnbarnen eller åt er själva.

Skulle svensk socialdemokrati börja samarbeta med Sverigedemokraterna, skulle jag lämna det parti jag har arbetat för i hela mitt liv

Nej, ingenting tyder i dag på att något sådant skulle kunna tänkas ske här i Sverige.

Men det faktum att danska Socialdemokratiet flirtar med Dansk Folkeparti gör ändå inte tanken orimlig, särskilt som så många av de klassiska socialdemokratiska partierna i så ringa grad vårdar sig om sin ideologi, den demokratiska socialismen, och inte längre med samma glöd försvarar de utsatta gruppernas intressen.

I den svenska debatten om hur man ska hejda extremhögerns framryckning förekommer uppslaget om en stor koalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, hur nu väljarna skulle kunna tänkas svälja ett socialdemokratiskt samarbete med ett parti, som just har sålt ut sin politiska själ – med effekten att det här har legitimerat synen på Sverigedemokraterna som ett normalt och rumsrent parti.

Men det finns andra invändningar att göra mot ett socialdemokratiskt närmande till Moderaterna. Ett bra exempel erbjuder det just avslutade valet i Nederländerna.

I kommentarerna till valet i Holland är alla – berättigat – glada över att Geert Wilders frihetsparti PVV inte blev största parti. Men det blev näst störst med 13,1 procent (+ 3,0 procentenheter) och 20 mandat (+ 5).

Överlägset största parti blev dock högerliberala VVD, fastän det minskade både i stöd och antal mandat.

Men en riktig stjärnsmäll åkte socialdemokratiska PvdA, Partij van de Arbeid, på. Partiet minskade med 19,1 procentenheter till 5,7 procent, med 29 mandat till 9. Ytterligare ett klassiskt socialdemokratiskt arbetareparti är näst intill utplånat.

Hur kunde det gå så här?

Partiet har suttit i en koalitionsregering, ledd av högerliberala VVD, och helt uppenbart har den här regeringen inte levererat någonting, som väljarna förknippade med socialdemokrati. Så varför skulle de då rösta på just socialdemokraterna?

I bästa fall kommer det här att få ledningen i PvdA att ta nya, mer klassiskt socialdemokratiska tag. Och få ledningarna i andra socialdemokratiska partier att inse, att man inte får kompromissa bort sin särart och själ.

Norge: Arbeiderpartiet under valresultatet

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

I den mätning Opinion Perduco har har gjort för Avisenes Nyhetsbyrå ligger Senterpartiet fortfarande högt men har upphört att öka.

Men mest intressant i den här undersökningen är kanske framför allt att Arbeiderpartiet nu faller under sitt mediokra resultat i stortingsvalet 2013.

En tröst för vänstersidan är Sosialistisk Venstrepartis lyft och liberala Venstres resultat under fyraprorocentsspärren.

Men märk att Høyre samtidigt gör ett rejält lyft och att den här underökningen ger borgerlig majoritet.

Undersökningen gjordes 7-13 mars och publicerades 16 mars.

Høyre 26,3 procent (+ 3,1 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,3 procent (+ 0,1)
Venstre 3,8 procent (- 0,2)
Kristelig Folkeparti 5,5 procent (+ 1,1)
Senterpartiet 9,7 procent (+ 0,1)
Arbeiderpartiet 29,5 procent (+ 2,6)
Sosialistisk Venstreparti 5,4 procent (+ 1,4)
Rødt 1,5 procent (- 1,8)
Miljøpartiet De Grønne 2,2 procent (- 0,4)