En av barndomens rimsagor

När jag, då sju år, mot slutet av andra världskriget kom till Sverige – vår familj hörde till den stora gruppen estniska flyktingar – kunde jag för länge sedan läsa; jag hade lärt mig läsa redan vid tre års ålder. Men eftersom jag då inte kunde någon svenska, lät den tidens skolmyndigheter mig vänta med skolstarten: ”Pojken måste ju lära sig svenska först.”

Nå, det gjorde jag, och när jag sen fick börja skolan, kunde jag ju redan allt det där jag skulle lära mig: läsa, skriva, räkna.

När jag började skolan, Nylands skola i dåvarande Njurunda kommun, blev det så – detta för att mina föräldrar och yngre bröder bodde i ett fiskeläge där pappa fiskade – att jag för en kort period i början av höstterminen fick bo hos familjen Hallén, som hade ett hus nära skolan och där vi tidigare hade placerats som flyktingar.

Ett av mina tidiga minnen av skolstarten var att jag fick min första läsebok, Elsa Beskows och Herman Siegvalds ”Vill du läsa?” (först utgiven 1935, men det visste jag förstås inte då). Efter skolan gick jag med den här boken i ryggsäcken hem till Halléns, gick upp till mitt rum på övervåningen och plockade upp den där underbara och lockande boken och läste på raken ut den från pärm till pärm.

I den här läseboken, utgiven i två band, fanns den av Elsa Beskow skapade bildvärlden rikt representerad, och jag fångades för tid och vighet av dess skönhet och magi.

Först senare i livet har jag kommit att läsa Elsa Beskows egna verk som bokutgåvor, bilderböcker eller samlingar eller sagoböcker, och när jag fick egna barn, blev mycket av det här godnattsagefavoriter. Med barnen försvann också det de hade fått i present, men jag har sedan gradvis skaffat stora delar av det av Elsa Beskow, som jag har hittat i bokhandeln.

Av någon anledning har jag hittills inte själv haft någon separatutgåva av en av dessa beskowklassiker, ”Hattstugan”, först utgiven 1930. Men nu har jag skaffat den i en utgåva från Bonnier Carlsen.

”Hattstugan” är en fantasieggande berättelse, dessutom parrimmad och med rimord två i varje parrim utelämnat, så att läsaren/åhöraren själv måste fylla i det saknade ordet.

Tomtemor, som bor på en ö i en sjö tillsammans med sina tre barn, måste ro till grannen, också han tomte och boende i en stubbe på en strand mitt emot. Sen fortsätter hon till fots för att uträtta ett ärende.

Det tomtebobarnen och deras mamma bor i är en av någon kvarglömd rundkullig hatt!

Och medan tomtemor är borta, börjar barnen fantisera om vad hon ska komma hem med och laga till på spisen, men så kommer de på att spisens skorsten nog måste sotas, och när skorstenen har blivit sotad, är de själva alldeles svarta. Så de måste förstås bada i sjön och också tvätta kläderna. De tänder en brasa utomhus för att värma bykvatten i en stor gryta.

Men elden tar fart och sprider sig till hatten där tomtefamiljen bor!

Tomtegubben på andra stranden ror då över i sin eka och börjar släcka, men förgäves. Barnen lyckas dock få slut på branden genom att fylla tomtens eka med vatten och välta det över elden. Men för sent – bara spisen och skorstenen står kvar.

Tomtegubben tycker då att de vore förtjänta av att få smäll, men barnen vädjar till honom om att i stället hjälpa dem att bygga en ny stuga, innan mamma kommer hem.

Så det gör tomten – det blir ett fint nytt hus med nävertak. Och barnen, som ju fortfarande inte har några torra kläder, skickar han i säng, en ny med björnmossfäll.

När tomtemor kommer hem, möts hon av kläder som måste tvättas men också av ett helt nytt hus.

Tomtemor gifter sig sen med tomten – en mullvad är vigselförrättare – och så får barnen smaka riset, som det hette förr i världen.

Men sen får de honungskaka.

Och i fortsättningen ska de bo i tomtens stubbe, där det är varmare och säkrare på vintrarna.

En rimsaga om vänskap

Jag gillar Ulf Stark mycket, både på grund av hans böcker och på grund av filmatiseringen av ”Kan du vissla, Johanna?”.

Hans bok om vänskap ”Kanel och Kanin och alla känslorna” (En bok för alla, 2017, tidigare utgiven på Rabén & Sjögren, 2012) är också sympatisk, möjligen lite haltande här och var i rytmen – det här är nämligen en verssaga.

Men innehållsligt behandlar den viktiga saker, om vänskap och de problem som uppstår också mellan små kompisar. I den här historien känner sig Kanin, i vanliga fall bästis med Kanel, svartsjuk, när Kanel tar hand om en liten ekorre och ger den nötter.

Men det slutar med ett kompiskalas där de båda vännerna bland annat äter kanelbulle.

Charlotte Ramel, som har gjort de jättefina illustrationerna, fångar där på samma bild dels den kanelbulle Kanel äter, dels Kanels hår, som hon tecknar som en virvel, på pricken lik en kanelbulle som står på kant.

Danmark: Kommer Nye Borgerlige in i Folketinget sker det huvudsakligen på bekostnad av Dansk Folkeparti

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 9 mars publicerades en ny mätning från Gallup, gjord för Berlingske.

Socialdemokratiet 27,4 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 16,7 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 6,2 procent
Nye Borgerlige 3,0 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,7 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 4,2 procent
Liberal Alliance 6,0 procent
Nye Borgerlige 1,8 procent

Det kanske mest intressanta med Gallups mätning är att ytterhögerpartiet Nye Borgerlige ligger över den danska tvåprocentsspärren. Bildandet av det här nya partiet har med all säkerhet bidragit till Dansk Folkepartis jämfört med valet påtagligt lägre siffror.

Norge: Senterpartiet har upphört att växa, Arbeiderpartiet får lite bättre resultat

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget. Kristelig Folkeparti verkar som villkor för att byta block ha, att Arbeiderpartiet överger SV som koalitionspartner och i stället väljer att samarbeta med, som nu, Senterpartiet och, som ny samarbetspartner, KrF.

Miljøpartiet De Grønne, som i princip är blockneutralt, befinner sig nu sedan lång tid tillbaka under fyraprocentsspärren.

Ytterligare två nya opinionsmätningar har publicerats, och de skiljer sig en smula från dem som i övrigt har publicerats under senare tid.

In Fact har för Verdens Gang gjort en undersökning enligt vilken Senterpartiet fortfarande ligger på sin nya mycket höga nivå. Men väl så intressant är att partiet därmed ligger hack i häl på Fremskrittspartiet, vilket möjligen har sin bakgrund i att det förra partiet belönas och det senare straffas för sin hållning till decentralisering.

Intressant i den här undersökningen är kanske framför allt att Arbeiderpartiet åter går upp.

Undersökningen gjordes 6-8 mars och publicerades 10 mars.

Høyre 20,8 procent (- 0,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 11,1 procent (- 2,1)
Venstre 5,1 procent (+ 0,6)
Kristelig Folkeparti 4,9 procent (- 0,6)
Senterpartiet 11,0 procent (+ 0,8)
Arbeiderpartiet 35,6 procent (+ 2,6)
Sosialistisk Venstreparti 4,3 procent (- 0,6)
Rødt 1,8 procent (- 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 3,1 procent (- 0,3)

Norfakta har för Nationen och Klassekampen gjort en undersökning, publicerad den 11 mars.

Också här är Senterpartiets siffra hög men minskar nu något. MDG ligger som vanligt risigt till. Här ligger Venstre under spärren och Kristeig Folkeparti betänkligt nära den. Senterpartiets uppåtgående trend tycks vara bruten. Inte heller i den här undersökningen går det längre utför för Arbeiderpartiet.

Høyre 25,3 procent (+ 0,3 procentenheter)
Fremskrittspartiet 12,6 procent (- 0,1)
Venstre 3,3 procent (+ 0,6)
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4)
Senterpartiet 8,9 procent (- 0,2)
Arbeiderpartiet 34,4 procent (+ 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+ 0,5)
Rødt 2,7 procent (+ 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 2,1 procent (+ 1,1)

Suomi/Finland: Jussi Alla-aho vill bli partiledare för Sannfinländarna

Timo Soini tänker alltså, som jag tidigare har skrivit, lämna uppdraget som partiledare för Perussuomalaiset (Sannfinländarna). Bäst till för att ta över ligger Sampo Terho, som i en opinionsmätning jag har redovisat stöddes av 46 procent av dem som ser sig som sannfinländare, och han hade då också meddelat, att han kandiderar. På andraplats i samma opinionsmätning hamnade den ganska långt åt det högerextrema hållet stående Jussi Alla-aho, som dock när mätningen gjordes inte hade meddelat om han kandiderar eller inte – han stöddes ändå av 24 procent.

Men nu har han gett besked: Han kandiderar. Att lämna Terho mer eller mindre ensam på banan skulle inte ge dem som egentligen inte vill ha honom något alternativ, och Terho skulle då kunna väljas i falsk enighet.