Danmark: Nye Borgerlige nu godkänt för att delta i val

Ett nytt högerparti, Nye Borgerlige, är nu godkänt för att delta i nästa val i Danmark. Partiet har redan 30 lokalavdelningar i gång, och enligt tre opinionsmätningar klarar partiet den danska tvåprocentsspärren: Gallup ger partiet 2,1 procent och Voxmeter 2,3, men i en mätning från Magafon har det nya partiet rent av noterats för 4,9 procent.

Nye Borgerlige är ett högerborgerligt parti, och eftersom det har fokus på frågor som asylstopp, att rätten till offentlig försörjning knyts till danskt medborgarskap, att kriminella utlänningar ska utvisas så snart de har dömts för första gången samt även kulturell gemenskap, ska det bli intressant att se, i vilken utsträckning partiet lyckas ta väljare från Dansk Folkeparti. Men man kan även notera, att Nye Borgerlige fördelningspolitiskt ligger till höger om Liberal Alliance – det är civilsamhället och familjegemenskapen som i högre grad ska ta ansvaret för att hjälpa dem som behöver hjälp. Allmänt riktad mot de borgerliga partierna är önskan om större ekonomisk frihet åt medborgarna.

Ísland: Kris i Centern. Väljarrörelser inom det borgerliga blocket. Socialdemokratin i fortsatt kris

Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå i regeringen (alltså som statsminister) företrätt av Sigurður Ingi Jóhannsson. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen).

Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, fortfarande lett av den från statsministerposten till avgång tvingade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, numera lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent

De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den ovan omtalade krisen, och enligt de senaste opinionsmätningarna har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det här framgår av tre olika opinionsmätningar, som jag här redovisar i klump men i tidsföljd: en för Frettablaðið, publicerad 26 september, en utförd av MMR och tillgänglig 29 september och en gjord av Gallup för RÚV, publicerad i början av oktober.

Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får i de nämnda mätningarna stöd av 7,3 procent (+ 0,5 procentenheter), 12,3 procent (+ 0,8) respektive 13,4 procent (+ 0,2). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här har säkert bidragit till att locka arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulifsins ordförande Þorsteinn Viglundsson, av vissa karaktäriserad som ”liberal högersosse”, samt den tidigare självständighetspartisten Pawel Bartoszek att ansluta sig till det här nya partiet.

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, hamnar i den första av de aktuella undersökningarna på 34,6 procent (+ 7,2), men får i den andra bara 20,6 procent (- 2,1). I den senaste mätningen stöds partiet av 23,7 procent (- 1,8). De två senaste resultaten kan tolkas som att partiet har tappat väljare till Renässans.

Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) får i den första mätningen 12,6 procent (+ 1,8 procentenheter), i den andra 12,2 (+ 1,2) och i den senaste 8,2 procent (- 1,2). Som jag har berättat, tvingades ju Sigmundur Davíð Gunnlaugsson bort från statsministerposten. Dock stannade han kvar som partiordförande. Men nu har han avsatts även från partiordförandeposten och ersatts av Sigurður Ingi Jóhannsson, som tog hans plats i regeringen. Gunnlaugsson lämnade förbittrad partikongressen. Han har stor uppbackning bland partimedlemmarna, så det ska bli intressant att se, vilka följder det här får.

Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti. I de aktuella mätningarna stöds partiet av 19,9 procent (- 9,9 procentenheter), 21,6 procent (- 1,1) och 20,6 procent (- 2,5).

Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och nu under ett halvår legat under landets femprocentsspärr men såg ett tag ut att klara den. I de aktuella mätningarna ligger partiet på 3,6 procent (+ 1,6 procentenheter), 4,9 procent (+ 0,8) respektive 4,7 procent (+ 1,8), alltså fortfarande under femprocentsspärren.

Återstår landets två vänsterpartier.

Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och det ser inte mycket bättre ut för partiet den här gången. Partiet får i de aktuella undersökningarna 5,9 procent (- 1,7 procentenheter), 9,3 procent (+ 1,2) respektive 8,5 procent (- 0,2).

Att Socialdemokraternas nya partiledare inte har lyckats vända partiets nedåtgående trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen. Dock har han där fått en lite oväntad utmanare. Den som också vill ha förstaplatsen på den aktuella listan är Margrét Tryggvadóttir, som tidigare har företrätt den så kallade Medborgarrättsrörelsen i Alltinget men som sedan, när hon i stället kandiderade för Gryning, inte blev invald. Margrét har tidigare inte tillhört Samfylkingin men ställer nu upp på Socialdemokraternas lista för att hon gillar den nya partiledaren Oddný G Harðardóttir. Nu har dock Margrét Tryggvadóttir manövrerats bort inte bara i förre partiledarens valkrets utan också i ytterligare en i Reykjavík: principen om varannan man, varannan kvinna har satts ur spel genom att man också har infört en åldersregel.

Socialdemokraternas kris har säkert bidragit till att det har gått bättre för Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna). I de aktuella mätningarna får partiet 12,9 procent (+ 0,1 procentenheter), 11,5 procent (- 1,7) respektive 15,6 procent (+ 1,2).

Orkla expanderar inom maghälsa

Norska Orkla utvecklar sin verksamhet i Polen genom att för 31 miljoner norska kronor köpa ytterligare ett företag, Colon-C, verksamt inom området maghälsa. Man anser att Colon-C har en tillväxtpotential också utanför Polen, och den här produkten kommer att ligga inom verksamhetsgrenen Orkla Health.

I den hittar man en rad produkter, många av dem välkända också i Sverige: Samarin, Möllers, Nutrilett, Gerimax, LongoVital, Collett, Curamed, Husk och Maxim.

Många av de här produkterna har apoteken som främsta försäljningskanal.

Norge: Flera mindre partier under eller strax över spärren. Men MDG ligger stadigt under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Sen sist har det kommit två nya mätningar.

Norstats opinionsmätning för Vårt Land gjordes den 20-26 september och publicerades den 29 september:

Høyre 26,3 procent (+ 1,5 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,7 procent (- 2,8)
Venstre 3,4 procent (- 1,1)
Kristelig Folkeparti 4,5 procent (- 0,5)
Senterpartiet 6,7 procent (+- 0)
Arbeiderpartiet 34,6 procent (+ 0,3)
Sosialistisk Venstreparti 2,3 procent (- 1,3)
Rødt 2,0 procent (+ 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (+ 1,9)

Miljøpartiet De Grønne ligger också i den här mätningen under spärren. Under spärren befinner sig även liberala Venstre och SV.

TNS Gallups opinionsmätning för TV 2 publicerades den 3 oktober:

Høyre 27,1 procent (+ 0,2 procentenheter)
Fremskrittspartiet 12,0 procent (- 2,0)
Venstre 4,3 procent (- 0,6)
Kristelig Folkeparti 4,7 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 6,0 procent (- 1,4)
Arbeiderpartiet 34,9 procent (+ 1,3)
Sosialistisk Venstreparti 4,2 procent (+- 0)
Rødt 1,9 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 2,4 procent (+ 0,3)

Här ligger MDG ännu längre från spärren, medan SV och Venstre klarar sig.

Estland: Kersti Kaljulaid vald till ny president

Som jag hann berätta före vårt datorhaveri, kom det i Estland efter fem misslyckade valutgångar ett flerpartiförslag om att till ny president välja Kersti Kaljulaid – förslagsställarna var veteranpolitiker under ledning av den socialdemokratiske talmannen Eiki Nestor.

Av det senare ska man dock inte dra slutsatsen, att 46-åriga Kersti Kaljulaid skulle vara socialdemokrat. Kaljulaid var före sin tolv år långa bana i EUs revisionsrätt i Luxemburg under några år medlem av det socialkonservativa, kristna och estnationalistiska Isamaa ja Pro Patria Liit (Förbundet Fäderneslandet och Pro Patria) men har under den långa tjänstgöringen i EU-systemet inte tillhört något parti.

Att hon tidigt i den senaste och avgörande valprocessen fick stöd av veteranpolitiker från både IRL och Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) bidrog säkert till att det ganska snart kunde formeras en parlamentarisk majoritet bakom henne, och så småningom slöt också de två rivaliserande stora partierna upp, även om det inte gick att få fullständig uppslutning där.

Hela 90 av den 101 ledamöterna i Riigikogu (Riksdagen) nominerade henne. Vid omröstningen i parlamentet, där 98 ledamöter var närvarande, fick hon dock 81 röster. Tre av riksdagsledamöterna var inte närvarande, en på grund av sjukdom – två centerpartister och Kadri Simson-anhängare valde att resa utomlands under omröstningen.

17 ledamöter valde att inte göra något val. Jag har där inga exakta röstningsuppgifter, men bland dem som valde att inte rösta på Kaljulaid finns rimligen de sju ledamöter, som representerar det estnationalistiska högerpartiet Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) samt några ledamöter från det nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), vars kandidat, Siim Kallas, ju misslyckades i den tidigare delen av valprocessen.

Melodikrysset nummer 39 2016

Jag antar att jag fick min svåra snuva och hosta från hustrun, som också – fast lite före mig – har drabbats av samma åkommor. Jag var riktigt under isen under senare delen av den gångna veckan, men att jag inte har skrivit något på bloggen de senaste dagarna beror faktiskt inte på det, inte heller på att hustrun har använt vår i Öregrund gemensamma dator till att på engelska skriva ett anförandemanus om Dag Hammarskjöld inför ett kommande framträdande.

Datorn i Öregrund, som Birgitta också behöver för att gå igenom sitt nu satta och ombrutna manus till en politisk självbiografi, som utkommer som bok senare i höst, la plötsligt av, på ett helt obegripligt sätt: Den går att använda som avancerad skrivmaskin, men internetuppkopplingen är bruten. Jag har gjort de sedvanliga försöken, som omstart, men datorn anger ett fel som ligger utanför mina datakunskaper. Vi har tillkallat service från den datafirma som har levererat datorn och några gånger tidigare har hjälpt oss, men de har inte kunnat skicka assistens förrän efter helgen.

Så vad fan gör man? Jag vill ju inte svika den stora publik, som följer det jag på lördagarna skriver om Melodikrysset, så jag bet ihop i mitt fortfarande ganska dassiga tillstånd och tog efter middagen i går kväll bussen in till Uppsala, där jag vet att min dator funkar. Men tråkigt var det, både att lämna hustrun och att jag på det här sättet missade en gammal favorit, Paul Simon, i fredagskvällens ”Skavlan”.

Lite tröst gav det därför att Melodikrysset i dag började med en rad gamla hits av Paul Simon och partnern Art Garfunkel: ”Cecilia”, ”Mrs Robinson”, ”Bye Bye Love” och ”The Boxer”.

Men jag är långt ifrån återställd, och jag kan bli sämre igen. ”Underbart är kort”, som Povel Ramel sammanfattade det 1955. Den finns också insjungen av Monica Zetterlund, som jag skrev om förra lördan. Fast i dag hörde vi en instrumentalversion med Putte Wickman och Ivan Renliden.

Både Monica Zetterlund och Ivan Renliden finns också bland de medverkande i Jonas Simas film ”Putte Wickman à la clarinette”, gjord 1990 för SvT Göteborg. Sima är en gammal vän från tiden i Laboremus, och jag använde honom senare dels som film- och mediakolumnist i Aktuellt i politiken (s), dels för att göra en film om Olof Palme, producerad av Socialdemokraterna till minnet av partiets tragiskt mördade store ledare. Och jo, Jonna Sima, som nu ingår i Aftonbladets ledarredaktion, är dotter till Jonas.

Förlåt denna utvikning. Men det är min blogg, och jag behövde balansera upp förekomsten i krysset av melodifestivalbidrag, som trots att de är helt färska inte har slagit rot i mitt musikminne.

Jag har inget ont öga till Pernilla Andersson, men hennes ”Mitt guld” från 2016 mindes jag inte ens.

Robin Bengtssons ”Constellation Prize” från samma tävling minns jag åtminstone – fast jag hade för mig att den hette ”Beautiful”.

Jag menar inte att vara nedlåtande mot Peg Parnevik – hennes ”Ain’t No Saint” låter inte så pjåkigt – men man kan inte utesluta att det spelade viss roll att hennes farfar, Bosse Parnevik, är en känd imitatör, när redaktionen bestämde, att hon skulle få vara med i ”Allsång på Skansen”.

Kändes det här för ifrågasättande, tar jag tillbaka och adresserar Tore Skogmans ”Tio tusen röda rosor” till henne.

Ewa Roos, 1968 i 13 veckor på Svensktoppen med ”Vilken härlig dag”, kan man ju inte skicka i väg så där, ens tankemässigt.

Men en annan sånguppmaning (från 2011), ”Glöm alla sorger”, från Östen med resten är ju desto mer användbar i denna sorgedal.

Jag är en hängiven vän av Bertolt Brecht – har sett honom på teater, läst honom och lyssnat på hans sånger, många av dem tonsatta av Kurt Weill. I dag fick vi höra ”Mack the Knife” med Robbie Williams, en inte oäven version, men på sätt och vis är väl Louis Armstrongs mer skrovliga version faktiskt musikaliskt bättre. Vill ni söka tyska originalinspelningar, sök efter ”Die Moritat von Mackie Messer” ur ”Die Dreigroschenoper” (1928).

I kriminella kretsar, om än flygande sådana, rör sig också Gioachino Rossinis ”Den tjuvaktiga skatan” (1817).

Jag har läst hela J R R Tolkiens ”Sagan om ringen”, men jag har inget emot Peter Jacksons filmversion heller.

”Heidenröslein” var ursprungligen en dikt, skriven 1771 av Johann Wolfgang von Goethe men publicerad först 1799. Den tonsättning som vi oftast förknippar med dikten är Franz Schuberts från 1815, den som vi i dag hörde i sånglig tolkning av Malena Ernman. Henne gillar jag inte bara för hennes sångförmåga och vackra utseende utan inte minst för hennes politiska mod och engagemang.

Det fanns en tid då fler vågade vara som hon.

Det var bättre förr.