Melodikrysset nummer 9 2016

I dag startade Anders Eldeman med att konstatera, att förra veckans Melodikryss tydligen hade känts svårt – antalet insända svar hade drastiskt sjunkit.

Så fasligt svårt tyckte inte jag att det var. Jag hade för egen del större besvär med att knäcka dagens kryss, Men det kan ju för all del ha att göra med att jag har varit svårt förkyld den här veckan och inte riktigt har kommit i form än.

Jag gillar inte den här årstiden och det den för med sig, till exempel isen, för att genast klara av den näst sista kryssfrågan. Hur jag kom fram till det svaret minns jag inte, men det kan ju vara så enkelt som att bara allra första bokstaven av fyra fattades. Hur som helst har jag, helt mot mina vanliga vanor, inte gjort någon som helst anteckning om vad det var för melodi som spelades.

Det tog också jävligt lång tid innan jag fick något som helst minne av TV-serien ”Syndare i Prag”, som – tror jag – sändes någon gång på 1960- eller 1970-talet. Något djupare intryck gjorde den hur som helst inte.

Själva musiken ur filmen ”The Stripper” kände jag i och för sig genast igen, när jag hörde David Rose & co spela den. Men jag har trots att jag är filmentusiast aldrig sett den, så också det här blev en svår nöt att knäcka.

Och fast jag gillar Marilyn Monroe både som skådespelerska och som sångerska och Irving Berlin hör till mina favoriter bland de klassiska hitmakarna, tog det en bra stund att extrahera ”Heat Wave” ur filmen ”There’s No Business Like Show Business” och sen komma på att det sökta ordet måste vara värmebölja.

Och för att fortsätta på filmlinjen: Vi fick höra Medevi brunnsorkester spela Sten Axelsons och Åke Söderbloms ”Kan du vissla, Johanna?”. Ni har väl sett Ulf Starks film med samma namn?

Anders Ekborg känner jag förstås till, men inte mindes jag spontant hans bidrag i 2010 års Melodifestival, ”Il Salvatore”.

Lotta Engberg är inte ens någon av mina favoriter, så jag mindes heller inte vilken av hennes låtar Radio Väst använde i sitt revynummer om vårallergier. Jo, det var ”Ringen på mitt finger”, som skulle ge oss kryssordet ring.

Och sen hörde vi, som avslutning i dag, en melodifestivallåt, som var av det riktiga schalgerslaget, det vill säga den fastnar omedelbart i musikminnet: ”Se på mig” med Jan Johansen 1995.

Till det hyggligt lättigenkännbara i dag hörde också ”The Final Countdown” med Europe.

Robert Broberg är en artist jag har lyssna mycket på genom åren. Jag har väl i stort sett allt han har gett ut på skiva och jag har också sett honom live på scen. I dag fick vi höra hans ”Jag måste hejda mig”.

Också Peps Persson har jag massor av skivor med. Så det är klart att jag känner igen ”Hög standard”, till och med när den spelas av Lennart Palm.

Och Cornelis Vreeswijks – svaret ska här bli Vreeswijk – svenska utgivning har jag komplett, verkligen inte främst för att han har valturnerat med min hustru. Så visst känner jag igen ”Lasse Liten Blues”, även när den, som i dag, sjungs av Per Myrberg.

Också Hasse Alfredson och Tage Danielsson ställde upp för Socialdemokraterna i val, i annons respektive specialskriven bok (”En soffliggares dagbok”). Under kärnkraftsstridens dagar fjärmade de sig (medan min hustru, som bland annat har varit energiminister, så småningom blev en svuren kärnkraftsmotståndare). Hustrun och jag har sett flera av deras revyer på olika scener i Stockholm och tycker att de ofta var rent lysande. Det var de också ofta i det lilla formatet, till exempel i sången ”Ett glas öl”. Vi såg den i 88-öresrevyn på Skeppet 1970.

ETC gör ett nytt försök i Uppsala

Tidningsmarknaden i Uppsala är helt monopoliserad. Enda dagstidningen är i dag liberala Upsala Nya Tidning men väl så intressant just i det här sammanhanget är att UNT numera driver också en totalutdelad nyhets- och annonstidning, UppsalaTidningen. Den senare är en gratistidning – kan vara det med hjälp av mängden av annonser. Men den innehåller också allt från bioannonser till egna nyhetsartiklar.

Det kan synas djärvt att försöka ta sig in på den här tidningsmarknaden. Uppsala-Demokraten var ett tidigare försök som misslyckades, detta trots att UppsalaTidningen då ännu inte fanns. Men UD, som kom en gång i veckan, fick inte tillräckligt många läsare och fick lov att läggas ner.

Nu gör ETC ett nytt försök, med ETC Uppsala. Nummer 1 2016 som jag fick hem på prov i dag överraskar genom att inte som ovan nämnda föregångare vara en tabloid utan i stället vara tryckt i A4-format, alltså se ut som ett magasin. Tekniskt är det välgjort, men som gammal tidningsmakare får man en känsla av att lokalpräglade artiklar som de om en pensionerad undersköterska med låg pension, en jämställdhetsdragkamp om Klättercenter och om en skådespelerska som gästspelar på Reginateatern har hamnat i fel tidning.

Min vän och partivän Peter Gustavsson, som i tio månader var politisk redaktör för ETC Uppsala-Demokraten, skriver en introducerande ledare i första numret av ETC Uppsala, och jag önskar förstås lycka till, men jag är inte helt övertygad om att det här konceptet trots måttligt prenumerationspris – 570 kronor för helår – ger tillräckligt många prenumeranter för att täcka kostnaderna för utgivningen.

Jag förstår den upplagemässiga poängen med att publicera ledare och annat opinionsbildande material skrivna av företrädare för de olika partier, som nu samverkar på den röd-gröna sidan.

Men vad jag egentligen längtar efter är en rent socialdemokratisk tidning.

Danmark: Möjligen har Konservative vunnit en smula på sin tuffa hållning

Regeringskrisen i Danmark har lösts med rockad och återkomst. I den allra senaste mätningen kan man möjligen se en effekt av Konservative Folkepartis framtvingande av en avgång ur regeringen.

Men vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Greens senaste mätning, för Børsen den 1 mars, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 23,6 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,9 procent

Norge: Sosialistisk Venstrepari ur sin kris?

Sosialistisk Venstreparti har enligt opinionsmätningarna länge levt farligt, i en rad mätningar legat under fyraprocentsspärren, även om partiet med 4,1 procent i stortingsvalet 2013 hamnade precis ovanför spärren. I en mätning, gjord under perioden 22-29 februari, av Norstat för Vårt Land, ökar nu SV med 1,1 procentenheter och stöds då av 5,7 procent. Vi får väl se, om den här nya trenden bekräftas av andra undersökningar, men om den här uppåtgående trenden finns där, kan man gissa att SV-ledaren Audun Lysbakkens självständighetsförklaring – SV kommer inte att vara del av det tidigare formaliserade rödgröna samarbetet – kan ha spelat en roll. Jag kan också tänka mig att Arbeiderpartiets kompromisshållning gent emot den blå-blå regeringen i flyktingfrågan plus det stora socialdemokratiska partiets allmänt suddigare profil kan ha spelat roll.

För den här tolkningen talar också att det lilla yttervänsterpartiet Rødt, som också står för de här hållningarna men som stortingsalternativ är lite för litet, minskar med 0,9 procentenheter till 1,5 procent – i stortingsvalet 2013 fick Rødt 1,1 procent.

Arbeiderpartiet har i den här mätningen en stor tillbakagång, 2,3 procentenheter, och hamnar då på 31,2 procent, obetydligt över sitt resultat i stortingsvalet, 30,6 procent. Då ska man komma i håg att partiet under en period var uppe och nosade på 40-procentsstrecket.

Kvar på den rödgröna sidan finns fortsatt Senterpartiet, som i valet 2013 stöddes av 5,5 procent. I den aktuella mätningen ökar partiet med 1,4 procentenheter till 6,3 procent.

Ett annat mittenparti, Kristelig Folkeparti, som i stortingsvalet fick 5,6 procent, vacklar internt om vilken sida det ska stå på. Det är nu en del av regeringsunderlaget för den blå-blå regeringen, men många av dess regionala och lokala ledare är inne på att byta till den röd-gröna sidan; senast har partiledaren hotat med sidbyte. En del av partiets väljare tycker måhända då, att partiet velar för mycket, så i den aktuella mätningen minskar partiet med 0,6 procentenheter till 4,9 procent.

I mitten finns också liberala Venstre, som i valet fick 5,2 procent. Liksom KrF fungerar det här partiet som stödparti åt den blå-blå regeringen, och partiledaren driver konsekvent linjen, att Venstre inte ska byta politisk sida. Venstre går i den här mätningen varken upp eller ner, men partiet ligger med nu 3,6 procent fortsatt under spärrgränsen.

Den blå-blå regeringen har politiskt tuffat till sig och får nu, efter långvarig kris, ökat stöd.

Det ledande regeringspartiet Høyre ökar i den här mätningen med måttliga 0,2 procentenheter och får då 25,9 procent, vilket dock fortfarande är lägre än partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Rejält uppåt, + 2,5 procentenheter, går det däremot för populistiska Fremskrittspartiet, som därmed är uppe i 17,1 procent, således mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013. Då ska man veta att FrP under en lång tid var nere på 10-procentsstrecket och till och med under det.

Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne, som länge såg ut att klara spärren, är nu strax över sitt valresultat från 2013, 2,8 procent. Det backar i den här mätningen med 0,7 procentenheter och får då stöd av 3,0 procent. Även MDG kan ha tappat sympatisörer till SV, väljare som tidigare kan ha röstat på just SV.

Finland: Den borgerliga regeringen förlorar stöd. Uppåt för Socialdemokraterna

I Taloustutkimus’ mätning för YLE bekräftas Socialdemokraternas ställning som landets största parti – stödet för SDP till och med ökar.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,9 procent.

Bakgrunden till den här starka ställningen är, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen minskat, nu till 20,7 procent. Centern ligger därmed under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 16,9 procent, vilket innebär en minskning jämfört med förra mätningen. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.

Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har under senare tid i massor övergett det parti de har röstat på – i den aktuella mätningen har partiet minskat ytterligare något och är nu nere på 9,0 procent. Därmed har partiet halkat från tredje till femte plats bland partierna.

Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 10,7 procent, vilket dock är lägre än vid förra mättillfället.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får även i den här mätningen 8,6 procent. Det betyder att även det här partiet nu är hack i häl på Sannfinländarna.

Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,5 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds nu av 3,9 procent.

Men varför rev hon upp gräsmattan?

”Flera vittnen hade sett kvinnan på en gräsmatta i upprivet tillstånd den aktuella junikvällen och den tekniska bevisningen var omfattande.”

Göteborgs-Posten

(Pressgroda återgiven efter Journalisten nummer 3 2016.)

Norsk detaljhandel: Coop ökar sin marknadsandel. Rema står nästan still

I Aftenposten redovisas utförligt de norska dagligvarukedjornas marknadsandelar och de förändringar som har skett inom den livsmedelsorienterade handeln.

Coop har nu en marknadsandel på 27,9 procent och har ökat sin andel med hela 5,6 procentenheter. Till stor del beror den här ökningen på köpet av norska ICA, men också övriga Coop-butiker är föremål för en moderniserings- och omprofileringsprocess.

Störst är fortfarande Norgesgruppen med butikstyperna Kiwi, Meny, Spar och Joker, men här är ökningen mindre, från strax under 40 procent till 41,2 procent. Framför allt är det Kiwi-butikerna som klarar sig bra. Men en del av ökningen har också att göra med att konkurrensmyndigheten tvingade Coop att sälja en del av de nyförvärvade ICA-butikerna, och Coop valde då att sälja till Norgesgruppen.

Rema växer visserligen också med 0,5 procentenheter till nu 24,2 procent men har ändå halkat ordentligt efter Coop.

Högst sevärd film om Olof Palme

Maud Nyström (regi) och Kristina Lindström (regi och manus) gjorde 2012 en högst sevärd långfilm om Olof Palme – filmen heter kort och gott ”Palme”. Den behandlar förstås också mordet, men handlingen spänner över hela hans liv: hans högborgerliga familjebakgrund, faderns tidiga död, åren på skolan i Sigtuna, USA-vistelsen och hans politiska radikalisering, tiden som studentpolitiker, Tage Erlanders upptäckt av den unge Palme, åren som statsråd och valet av honom till socialdemokratisk partiledare efter Erlander, mer privat giftermålet med Lisbeth och sedan de tre sönerna Mattias, Mårten och Joakim, vilka medverkar i filmen och generöst har lånat ut privat, tidigare inte visat filmmaterial.

Bland de intervjuade finns en rad ledande politiker från Palmes tid, även samtida borgerliga politiker som naturligtvis så här i backspegeln visar respekt men heller inte döljer kritiska synpunkter. Och som sig bör får vi möta dåtida kulturpersonligheter som Harry Schein, även sådana som av olika anledningar hamnade i konflikt med Palme, socialdemokratin eller den dåtida staten, personer som Ingmar Bergman, Astrid Lindgren och Tage Danielsson.

Det här för mig naturligt över till att konstatera, att den här filmen om Palme och Palme-eran verkligen inte undviker kontroversiella ämnen som IB-avslöjandet och striden om kärnkraften. Och det här tycker jag är bra, både som filmkritiker och som gammal socialdemokrat. Dessutom var Palme en så stor politiker, att hans minne också tål en allsidig och sanningsenlig bild.

Vad som gör den här filmen så levande är också att den visar, att Palme aldrig drog sig för att ge sig rakt in konflikter, ibland svåra sådana. Ingen hade till exempel krävt, att han skulle ge sig rakt in i Norrmalmstorgs-dramat, vilket han själv valde att göra. Som utbildningsminister gick han rakt in i getingboet på Kårhuset i Stockholm. Och i samband med julbombningarna i Vietnam riktade han en inte det minsta inlindad kritik mot USA, och det finns också berömda och ofta citerade palmeuttalanden om till exempel Tjeckoslovakien och Spanien. När det gällde gruvkonflikten i Kiruna fick medarbetarna nästan bokstavligt hålla kvar honom i Stockholm.

Fast samma fighting spirit fungerade inte riktigt i närbildssändningar i TV av debatter med Thorbjörn Fälldin.

Palmes taktik i det stycket lönade sig inte – TV-tittarna tyckte synd om centerledaren, som fick sympatierna.

Men ändå, sammantaget: åren med Olof Palme var en enastående era i svensk politik. Och på den tiden var svensk socialdemokrati aldrig, ens när den drabbades av bakslag i val, på reträtt.

Orkla växer i Storbritannien

Norska Idun Industri AS, en del av Orkla Food Ingredients, har köpt skotska The Waverley Bakery LTD, en ledande leverantör av ätbara glass-strutar och liknande rånprodukter i Storbritannien.

Waverley, som har sin tillverkningsenhet i Glasgow, säljer till dagligveruhandeln och barer i hela Storbritannien. Orkla kommer också att utnyttja Waverley för försäljningen även av andra produkter.

Danmark: Framtvingad avgång möts med rockad och återkomst

Regeringskrisen i Danmark har lösts med rockad och återkomst.

Men vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, för Ritzau den 28 februari, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 20,3 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 8,7 procent

Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 20,5 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 8,0 procent

Den här mätningen och övriga färska ligger så nära livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansens påtvingade avgång, att de, om de har gjorts under en normalt lång mätperiod, knappast kan ses som reaktioner på att Konservative Folkepartis hot att tillsammans med vänsterpartierna rösta bort ministern i fråga.

Från och med nu kan dock de ändringar statsministern, Lars Løkke Rasmussen, har gjort i sin Venstre-regering påverka väljaropinionen.

Till ny livsmedels- och miljöminister har han utnämnt den hittillsvarande forsknings- och utbildningsministern Esben Lunde Larsen, kontroversiell även han på sin förra post.

På Esben Lunde Larsens nuvarande post kommer vi i stället att få se Ulla Tørnæs, som har haft samma post tidigare, under Anders Fogh Rasmussens tid.