Estland: (S) byter ut tre av sina fyra ministrar

Näringsminister Urve Palos avgång i vredesmod ur den estniska regeringen som en reaktion på att styrelsen för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska Partiet) med röstsiffrorna 35-25 beslutade stanna kvar i den nuvarande regeringskoalitionen har resulterat i en större rockad, när det gäller partiets ministerposter: tre av sammanlagt fyra socialdemokratiska ministrar byts nu ut. Kvar på sin post blir bara kulturminister Indrek Saar.

Den nye partiordföranden, Jevgeni Ossinovski, tar nu steget att också gå in i regeringen och ersätter då Rannar Vassiljev som hälso- och arbetsmarknadsminister. Ossinovski representerar i Riigikogu (Riksdagen) det mycket ryssrika nordöstra Estland.

Hannes Hanso kommer från Kuressaare på Saaremaa (Ösel) och ersätter förre partiledaren Sven Mikser på posten som försvarsminister. Hanso är för närvarande ordförande i riksdagens utrikesutskott. Han är expert på utrikes- och säkerhetspolitik och har också haft uppdrag för EU i bland annat Kina.

Den tredje nykomlingen, Liisa Oviir, bor i Tallinn. Hon ersätter Urve Palo på posten som närings- och kommunikationsminister. Oviir kandiderade för Socialdemokraterna i valet i mars 2015, dock utan att få någon plats i parlamentet; det här valet gick ju uselt för partiet. Hon är jurist och har arbetat med arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor samt i rederiet Tallink och energibolaget Eesti Energia – således har hon erfarenhet från de områden hon nu ska arbeta med.

Men väl så intressant är hennes familjebakgrund. Hennes mamma, Siiri Oviir, var länge en av de mest framstående representanterna för Keskerakond (Centerpartiet): vice ordförande i partiet samt socialminister i flera regeringar, därefter EU-parlamentariker. Men när för några år sen en grupp centerpartistiska riksdagsledamöter lämnade sitt parti och lite senare slöt samarbetsavtal med Socialdemokraterna, lämnade även Oviir, då alltså EU-parlamentariker, sitt parti.

En av de estniska Socialdemokraternas målsättningar är att bestående ta över väljare från det i vissa frågor lätt vänsterpopulistiska Keskerakond, Centerpartiet. En mycket stor andel av dessa är ryssar, och det är lätt att förstå att en av målsättningarna med valet av ryssen Jevgeni Ossinovski till ny partiledare är att ta över en större andel av de ryska väljarna. Men det finns förstås också allt sedan frigörelsetiden, då Centerpartiets ledare Edgar Savisaar var folkfrontsledare, också mitten- och lätt vänsterorienterade ester som ser Keskerakond som sitt parti – det här gäller inte minst i Tallinn. För det här skiktet av ester som brukar rösta på Centerpartiet har säkert namnet Oviir större lyskraft än namnet Mikser, detta trots att också Sven Mikser en gång i världen tillhörde Centerpartiet.

Vassiljev, som inte har någon riksdagsplats, är förstås besviken över att ha blivit utbytt. Mikser beklagar också att han måste avgå men håller annars masken ganska väl.

Norge: Fremskrittspartiet tappar stöd

Opinion har för ANB, Avisenes nyhetsbyrå, gjort en opinionsmätning, vars mest påfallande resultat är att Fremskrittspartiet, trots eller på grund av att partiet har satt sig på tvären i fråga om den föreslagna extramottagningen av syriska flyktingar, går tillbaka med 2,6 procentenheter och då hamnar på bara 9,6 procent. Även Høyre backar.

Arbeiderpartiet 41,1 procent (+ 2,5 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
Sosialistisk Venstreparti 3,3 procent (+ 0,2), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
Rødt 1,0 procent (- 1,0), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
Senterpartiet 5,2 procent (- 0,8), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
Miljøpartiet De Grønne 6,5 procent (+ 1,5), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+ 0,8), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
Venstre 3,8 procent (+ 0,1), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
Høyre 22,8 procent (- 1,4), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
Fremskrittspartiet 9,6 procent (- 2,6), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

Arbeiderpartiets siffra är anmärkningsvärt hög i den här mätningen. Miljøpartiet De Grønne ligger också på en mycket hög nivå och verkar vara på väg att ta över den roll SV tidigare hade.

Coop byggvaror tar marknad i Norge

Jag har tidigare skrivit om den expansiva och framgångsrika norska konsumentkooperationen men då med inriktning på livsmedelshandeln – jag har bland annat berättat att norska Coop har övertagit den norska grenen av ICA.

Men medan den svenska kooperationen smalnar av i riktning mot livsmedelshandel – senast sålde man bokhandelsjätten Akademibokhandeln – upprätthåller den norska kooperationen bredden och växer även i andra sektorer än livsmedelshandel. Den norska affärstidningen Dagens Næringsliv berättar om att Coop Obs! Bygg under de senaste fem-sex åren har öppnat byggvarubutiker med en yta om 170.000 kvadratmeter. I fjol växte de här byggvaruhusen med 25 procent, och nu i sommar har de växt med ytterligare 13,5 procent. Byggmarknaden i Norge växer i snitt med fem procent per år.

Det här gör att konkurrenterna, till exempel finskägda Byggmakker har börjat svettas och nu också investerar och moderniserar. Men Coop håller på att erövra tredjeplatsen bland byggvarubutikerna. Som ett viktigt konkurrensmedel använder man sig av låga priser.

Norge: Senterpartiet flåsar Fremskrittspartiet i nacken

Tidningarna Klassekampen och Nationen har låtit Norfakta undersöka de politiska sympatierna dels inför det förestående kommunalvalet, dels i rikspolitiken. Det intressanta är att stödet för flera av partierna är märkbart olika beroende på vilken politisk nivå det rör sig om.

Inför kommunalvalet den 13 och 14 september är partisympatierna enligt den här undersökningen de här:

Arbeiderpartiet 31,7 procent (- 2,1 procentenheter jämfört med förra mätningen), 33,2 procent i fylketingsvalet 2011
Sosialistisk Venstreparti 3,6 procent (+ 0,3), 4,3 procent i fylketingsvalet 2011
Rødt 2,0 procent (+ 0,2), 1,7 procent i fylketingsvalet 2011
Senterpartiet 8,1 procent (+ 1,5), 6,3 procent i fylketingsvalet 2011
Miljøpartiet De Grønne 6,4 procent (+ 1,5), 1,3 procent i fylketingsvalet 2011
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (- 0,2), 5,8 procent i fylketingsvalet 2011
Venstre 5,3 procent (+ 0,7), 5,7 procent i fylketingsvalet 2011
Høyre 26,0 procent (- 0,9), 27,6 procent i fylketingsvalet 2011
Fremskrittspartiet 8,9 procent (- 0,7), 11,8 procent i fylketingsvalet 2011

Här lägger vi märke till Senterpartiets och MDGs stora uppgång. Fremskrittspartiet ser ut att gå mot sitt svagaste val på 24 år.

Stortingsbarometern, gjord samtidigt, ger för flera av partierna märkbart avvikande resultat:

Arbeiderpartiet 35,6 procent (- 0,8 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
Sosialistisk Venstreparti 3,1 procent (- 0,1), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
Rødt 1,2 procent (- 0,2), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
Senterpartiet 5,6 procent (+- 0), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
Miljøpartiet De Grønne 5,4 procent (+ 1,5), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
Kristelig Folkeparti 5,9 procent (+ 0,5), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
Venstre 4,1 procent (+ 0,7), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
Høyre 25,5 procent (- 0,6), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
Fremskrittspartiet 12,6 procent (- 0,1), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

I riksmätningen ligger Arbeiderpartiet påtagligt högre, så också MDG, medan Senterpartiet inte alls har samma framgång i rikspolitiken.

Norge: Inga större förändringar i senaste mätningen inför kommunalvalet

Opinionsläget har inte märkbart förändrats inför kommunalvalet i Norge: Både Høyre och Fremskrittspartiet har ökat en aning i den partibarometer Respons har gjort för Aftenposten, men det är så lite att det ligger inom felmarginalen, detta trots att FrP har gjort invandringskritiska utspel. Arbeiderpartiet ligger kvar en bit öve 30 procent. Miljøpartiet De Grønne ligger kvar över fyra procent.

När väljarna har svarat på frågan ”Om det det var kommunalval i morgon, vilket parti skulle du då rösta på?”, hade 72 procent en partipreferens enligt följande:

Arbeiderpartiet 32,2 procent (- 0,7 procentenheter)
Sosialistisk Venstreparti 3,8 procent (+ 0,3)
Rødt 2,8 procent (+ 1,0)
Senterpartiet 6,1 procent (- 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 5,4 procent (- 0,5)
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 2,9)
Venstre 6,1 procent (+ 0,4)
Høyre 25,1 procent (+ 1,6)
Fremskrittspartiet 11,4 procent (+ 1,4)

Melodikrysset nummer 36 2015

Jag är sedan unga år storkonsument av tecknade serier och har förstås också läst ”Stålmannen”, men jag har faktiskt aldrig sett den som film. Däremot har jag tidigare hört musiken ur filmen, så den kunde jag omedelbart identifiera.

Dagens andra likaledes film- och serietidningsanknutna fråga beredde mig däremot dagens enda riktiga problem, sannolikt för att jag inte uppfattade frågan. För det är klart att jag vet, att Kalle Anka bor i Ankeborg.

Och för att då också klara av den enda fråga, som i sak beredde mig problem: Artisten med namn hämtat ur den romerska mytologin kallar sig för Dido – det är också ett av hennes förnamn. Henne hörde vi i ”End of Night”.

Allt som ges på scen hinner jag av naturliga skäl inte följa. Således har jag aldrig sett ”Jekyll och Hyde” och hört Sarah Dawn Finer och Myrra Malmberg sjunga ”I hans blick”, men här var det lättare att hitta rätt svar och få det bekräftat via Google.

På gränsen till det jag intresserar mig för finns artister som har blivit kända genom Idol. Kevin Borg, i dag med ”Unstoppable”, minns jag dock från Melodifestivalen.

I Melodifestivalen 2011 medverkade Eric Gadd, och även om jag inte tyckte att hans ”Vi kommer aldrig att förlora” var någon riktig höjdare, höjde den sig ändå över en stor del av det andra.

Annat minns man från vilket sammanhang som helst. Självfallet har jag hört ”O sole mio” på italienska, men jag känner också igen melodin när Elvis Presley sjunger den på engelska, ”It’s Now Or Never”.

Ibland undrar jag, varför jag minns så många låtar från förr bättre än det som förekommer i dagens schlagerfestivaler. Självfallet har det med melodiernas sångvänliga karaktär och låtarnas innehåll att göra, också med att de mest populära låtarna fortfarande spelades i radio årtionden efter det att de hade sjungits in.

Otroligt populär blev ”Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar” från 1938, detta trots att den inte fick spelas i radio, eftersom den var gjord som reklam för grädde.

Vissa låtmakare, som Jules Sylvain, lyckades med praktiskt taget allt de hade en hand med i. En av dagens ljudillustrationer, ”Det är den stora, stora kärleken”, är ett av en oändlig radda kompositioner, signerade Sylvain, vilka blev evergreens.

Åke Grönberg var både skådespelare och sångare, folkkär i båda facken. I dag hörde vi honom dock i en mindre känd låt, ”Kanske det rent av är jag”.

Chuck Berry har jag skrivit utförligt om, detta med anledning av att jag av sonen fick en Chuck Berry-box, och jag vet sen gammalt att en av hans succéer var ”Sweet Little Sixteen”. Fast i dag gjordes den här låten av två andra legendarer, Jerry Lee Lewis och Ringo Starr.

Vi avslutar med ett par lite stillsammare låtar, även om tempot höjs i refrängen i Lasse Berghagens ”En kväll i juni”. Men första delen av den här dubbelfrågan, illustrerad med ”Nu grönskar det i dalens famn”, hade genomgående en lugnare andhämtning.

Jag noterar att Anders Eldeman så fort vi kommer in i september börjar längta tillbaka till sommaren. Jag förstår honom faktiskt. I går, när jag efter några dagar inne i Uppsala återkom till Öregrund, kändes för första gången hösten i luften.

Debatt om antal flyktingar i Estland

I Estland finns det, liksom i grannlandet Lettland, ett motstånd mot att ta emot ett större antal flyktingar – frågan aktualiseras ju av den ström av ickeeuropeiska flyktingar som nu försöker ta sig norrut bland annat genom Ungern.

Självfallet finns det också i de östeuropeiska länderna ett visst flyktingmotstånd med rötter i fascistiska och rasistiska föreställningar, men en större roll spelar nog den svagare ekonomiska kapaciteten, i de baltiska staterna sannolikt också de integrationsproblem inflyttningen av oerhört många ryssar under den sovjetiska ockupationen har skapat, människor som till inte obetydlig del fortfarande inte riktigt behärskar språket i de länder där de har kommit att bo även efter baltstaterans frigörelse.

Det jag skriver här är inte menat som något försvar av främlingsfientlighet, bara ett försök att analysera mekanismerna bakom motståndet.

Hur som helst, under sommaren har motståndet mot att ta emot fler flyktingar ökat i Estland, detta enligt undersökningar gjorda av opinionsmätningsinstitutet Turu-uuringute AS. Denna förändring är föranledd av att Estland har föreslagits ta emot 150-200 ytterligare flyktingar. Medan 41 procent accepterade en sådan flyktingkvot i början av sommaren, är antalet positiva nu nere i 22 procent.

Fast möjligen är det inte det ovan nämnda låga antalet nytillkommande flyktingar som är den egentliga orsaken till det här motståndet. Bakom detta ligger sannolikt spekulativa artiklar i tidningar som Daily Mail enligt vilka Estland borde ta emot långt fler flyktingar – en siffra som har nämnts är 3.200, detta i samband med diskussionen om att behöva placera 160.000 flyktingar.

Om detta handlar en artikel i kvällstidningen Õhtuleht, där tidningen intervjuar inrikesministern och reformpartisten Hanno Pevkur. Pevkur försvarar det relativt lilla antalet flyktingar för Estlands del med en serie siffror: Estlands befolkning utgör 0,26 procent av den i Europeiska unionen, så det antal flyktingar man har lovat ta emot är en rimlig andel.

Men man kan förstås göra andra typer av jämförelser: Libanon härbärgerar 258 flyktingar per 1.000 invånare, medan till exempel Finlands flyktingandel är 2,8 per 1.000 och Estlands 0,09 per 1.000, detta enligt UNHCRs statistik.

Shakespearevariation på Reginateatern

”Och Juliet”, med premiär i går på Reginateatern i Uppsala, har naturligtvis sin utgångspunkt i William Shakespeares ”Romeo och Julia”, men även om huvudfigurerna är lånade därifrån och en del repliker är ekon från Shakespeares original, är det något annat Scenconst Uppsala bjuder på. För regi och idé står Klara Bendtz, men jag antar att de agerande – Catrin Anlér Blomberg, Anja Björck, Rasmus De Verdier, Alma Eliasson Godonou, Adam Jawad, Klara Jutterdal och Anna Lundström – alla har bidragit till text och handling; ingen författare anges i programmet.

Ett avstånd markeras också till Shakespeares original genom att handlingen här är förlagd till nutid. Detta markeras med detaljer som klädsel och miljö, bland annat en vägg tapetserad med hästbilder. Härav förstår man att Julia och hennes kompisar är mycket unga, vilket ytterligare understryks av det slags snack om sex som karaktärserar ungdomar i lägre tonåren. Alla är förstås uppkopplade.

Till det som skiljer den här uppsättningen från originalet hör också att roller och könsidentiteter flyter fritt, vilket markeras genom att det inte går att, à la Shakespeare eller över huvud taget en normal teaterpjäs, identifiera varje agerande bara med en bestämd rollfigur och genom att de ens alltid har ett bestämt kön – det förekommer partier då alla agerande, även de manliga, har balettkjol.

Allt i den här uppsättningen är inte perfekt – ett större mått av nyansering i spelet skulle inte skada. Men jag gissar att vi kommer att få se mer av Scenkonst Uppsala och att den här ensemblen då också kommer att erövra en större andel äldre teaterpublik – sådana som jag – än det var på premiären i går.

* * *

Som så ofta i samband med våra teaterbesök inledde Birgitta och jag kvällen med att gå ut och äta middag. Birgitta bjöd – det här var en nu effektuerad födelsedagspresent – och hade valt Restorante villa Romana vid Gamla Torget, alldeles intill Centralbadet. Vi valde tillsammans att äta involtino de vitello, kalvytterfilé, med parmaskinka och färsk salvia och till det pommes frites.

Gott!

Ny ägarstruktur för norsk press?

Den norska A-pressen har en mycket stark men ändå i vissa avseenden oklar ställning. Arbeiderpartiet har abdikerat från sin forna roll även som tidningsägare och överlåtit den till LO. LO har i sin tur skaffat sig en partner i Telenor, och de här två parterna äger 45,2 respektive 44,8 procent av aktierna av koncernen, som numera heter Amedia. 2010 köpte den här koncernen också Edda Media, vilket innebar, att den numera bland sina 66 tidningar har också borgerliga och opolitiska tidningar.

Arbeiderpartiets gamla huvudorgan i Oslo, Dagsavisen (tidigare Arbeiderbladet), ägs till sin majoritet av Mentor Medier, som även äger kristet orienterade tidningar, men Stiftelsen Dagsavisen äger nio procent av aktierna och rätten att tillsätta chefredaktör och göra ändringar i tidningens ändamålsparagraf. (Det här har vissa likheter med kontrollen över svenska Aftonbladet.)

Nu kommer norska LO Media att ta över den kontrollpost som ger rätt att tillsätta redaktör och formulera ändamål.

Dagsavisen har gradvis utvidgat genom att man har övertagit och inlett visst redaktionellt samarbete med tidningar utanför sitt normala spridningsområde. I ett par fall har man med samma ägarkonstruktion övertagit gamla A-presstidningar: Moss Dagblad i Moss och Rogalands Avis i Stavanger.

Flera norska tidningar spekulerar nu om att Amedia kan vara på väg att styckas. Telenor verkar vara en ovillig tidningsägare, och att LO ensamt skulle vilja äga och driva också en mängd borgerliga tidningar förefaller osannolikt.

Givetvis finns det andra mediabolag som, bland annat av strukturskäl, kan tänkas vilja ta över tidningar, som i dag ägs av Amedia.

En koncern som uttryckligen nämns som tänkbar köpare är Mentor Medier och dess dotterbolag Dagsavisen. Och det är i det här perspektivet LOs intåg som minoritetsägare med speciella rättigheter blir intressant: Kanske finns det en tanke att bilda ett mer rikstäckande tidningsnät med Dagsavisen i Oslo som nav.

Socialdemokratisk framgång på Føroyar

Løgtingsvalet på Føroyar blev en framgång för socialdemokraterna: både det parti som är för fortsatt band till Danmark, Javnaðarflokkurin, och det som vill ha total självständighet, Tjóðveldi (Republik), gick framåt och kommer av allt att döma att bilda stommen i den nya regeringen tillsammans med, sannolikt, Framsókn, (Framsteg) och Nytt Sjálvstýri (Självstyrelsepartiet). Den sittander borgerliga regeringen kommer att få gå.

Løgtinget får nu följande sammansättning:

Javnaðarflokkurin (Socialdemokraterna) 8 mandat (+ 2)
Tjóðveldi (Republik) 7 mandat (+ 1)
Sambandsflokkurin (Unionspartiet) 6 mandat (- 2)
Fólkaflokkurin (Folkpartiet) 6 mandat (- 2)
Framsókn (Framsteg) 2 mandat (+- 0)
Miðflokkurin (Centerpartiet) 2 mandat (+− 0)
Nytt Sjálvstýri (Självstyrelsepartiet) 2 mandat (+ 1)

Också i personvalet hade socialdemokrater stora framgångar. Överlägset största antalet personröster, 2.405, fick Javnaðarflokkurins ledare, Aksel V Johannsen – det är det högsta antalet personröster någon någonsin har fått i ett färöiskt val. Tvåa, med 1.142 personröster, kom Tjóðveldis ledare Høgni Hoydal.

Men nästan lika många personröster, 1.020, fick den första öppet homosexuella kandidaten Sonja Jógvansdóttir, som också kandiderade för Javnaðarflokkurin och av allt att döma bidrog till den socialdemokratiska valsegern.