Debatt om antal flyktingar i Estland

4 september 2015 23:50 | Politik | 20 kommentarer

I Estland finns det, liksom i grannlandet Lettland, ett motstånd mot att ta emot ett större antal flyktingar – frågan aktualiseras ju av den ström av ickeeuropeiska flyktingar som nu försöker ta sig norrut bland annat genom Ungern.

Självfallet finns det också i de östeuropeiska länderna ett visst flyktingmotstånd med rötter i fascistiska och rasistiska föreställningar, men en större roll spelar nog den svagare ekonomiska kapaciteten, i de baltiska staterna sannolikt också de integrationsproblem inflyttningen av oerhört många ryssar under den sovjetiska ockupationen har skapat, människor som till inte obetydlig del fortfarande inte riktigt behärskar språket i de länder där de har kommit att bo även efter baltstaterans frigörelse.

Det jag skriver här är inte menat som något försvar av främlingsfientlighet, bara ett försök att analysera mekanismerna bakom motståndet.

Hur som helst, under sommaren har motståndet mot att ta emot fler flyktingar ökat i Estland, detta enligt undersökningar gjorda av opinionsmätningsinstitutet Turu-uuringute AS. Denna förändring är föranledd av att Estland har föreslagits ta emot 150-200 ytterligare flyktingar. Medan 41 procent accepterade en sådan flyktingkvot i början av sommaren, är antalet positiva nu nere i 22 procent.

Fast möjligen är det inte det ovan nämnda låga antalet nytillkommande flyktingar som är den egentliga orsaken till det här motståndet. Bakom detta ligger sannolikt spekulativa artiklar i tidningar som Daily Mail enligt vilka Estland borde ta emot långt fler flyktingar – en siffra som har nämnts är 3.200, detta i samband med diskussionen om att behöva placera 160.000 flyktingar.

Om detta handlar en artikel i kvällstidningen Õhtuleht, där tidningen intervjuar inrikesministern och reformpartisten Hanno Pevkur. Pevkur försvarar det relativt lilla antalet flyktingar för Estlands del med en serie siffror: Estlands befolkning utgör 0,26 procent av den i Europeiska unionen, så det antal flyktingar man har lovat ta emot är en rimlig andel.

Men man kan förstås göra andra typer av jämförelser: Libanon härbärgerar 258 flyktingar per 1.000 invånare, medan till exempel Finlands flyktingandel är 2,8 per 1.000 och Estlands 0,09 per 1.000, detta enligt UNHCRs statistik.

Shakespearevariation på Reginateatern

4 september 2015 17:54 | Teater | Kommentering avstängd

”Och Juliet”, med premiär i går på Reginateatern i Uppsala, har naturligtvis sin utgångspunkt i William Shakespeares ”Romeo och Julia”, men även om huvudfigurerna är lånade därifrån och en del repliker är ekon från Shakespeares original, är det något annat Scenconst Uppsala bjuder på. För regi och idé står Klara Bendtz, men jag antar att de agerande – Catrin Anlér Blomberg, Anja Björck, Rasmus De Verdier, Alma Eliasson Godonou, Adam Jawad, Klara Jutterdal och Anna Lundström – alla har bidragit till text och handling; ingen författare anges i programmet.

Ett avstånd markeras också till Shakespeares original genom att handlingen här är förlagd till nutid. Detta markeras med detaljer som klädsel och miljö, bland annat en vägg tapetserad med hästbilder. Härav förstår man att Julia och hennes kompisar är mycket unga, vilket ytterligare understryks av det slags snack om sex som karaktärserar ungdomar i lägre tonåren. Alla är förstås uppkopplade.

Till det som skiljer den här uppsättningen från originalet hör också att roller och könsidentiteter flyter fritt, vilket markeras genom att det inte går att, à la Shakespeare eller över huvud taget en normal teaterpjäs, identifiera varje agerande bara med en bestämd rollfigur och genom att de ens alltid har ett bestämt kön – det förekommer partier då alla agerande, även de manliga, har balettkjol.

Allt i den här uppsättningen är inte perfekt – ett större mått av nyansering i spelet skulle inte skada. Men jag gissar att vi kommer att få se mer av Scenkonst Uppsala och att den här ensemblen då också kommer att erövra en större andel äldre teaterpublik – sådana som jag – än det var på premiären i går.

* * *

Som så ofta i samband med våra teaterbesök inledde Birgitta och jag kvällen med att gå ut och äta middag. Birgitta bjöd – det här var en nu effektuerad födelsedagspresent – och hade valt Restorante villa Romana vid Gamla Torget, alldeles intill Centralbadet. Vi valde tillsammans att äta involtino de vitello, kalvytterfilé, med parmaskinka och färsk salvia och till det pommes frites.

Gott!

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^