Attentatet mot Norrskensflamman som serie

Nummer 4 2014 av Galago är här, nummer 117 sedan starten. Det här numret är redigerat av Mats Jonsson – nästa nummer görs av den andre redaktören, Johannes Klenell.

Det aktuella numret har en hög och jämn standard, dock utan att innehålla några riktiga stjärnskott. Flera av dess serieskapare är etablerade, välkända, sådana som Sara Granér, Pontus Lundkvist, Liv Srömstedt och John Andersson.

Välkända är också två serieskapare som den här gången återkommer i sällskap med i sammanhanget nya tecknare: Henrik Bromander har tillsammans med Thorbjörn Jensen gjort ”En av er”, en mörk historia om klottrare, och David Liljemark har tillsammans med Matthieu Cousin gjort ”Mordvandringen”, också en mörk historia fast om den gammentalitet som bor i så många av oss.

Av de åtminstone för mig helt nya bekantskaperna har jag – utan att bli helt begeistrad – mest fascinerats av Steve Nybergs seriedramatisering av attentatet mot Norrskensflamman, ”Innan det är för sent”. Här skulle det inte ha skadat med en bakgrundstext/historik om attentatet mot den kommunistiska norrbottenstidningen Norrskensflamman 1940, även om seriens skildring av attentatets vidd och dess bakgrund, så som förövarna uppfattade den, är korrekt.

Men serien avslutas abrupt, med en text om hur det gick sen, och trots en del vintriga miljöbilder har det mesta en form, där det är texten i pratbubblorna som för handlingen framåt.

Hoola Bandoola Band i backspegeln

Björn Afzelius, som jag nyligen porträtterade med hjälp av recensioner jag har publicerat genom åren, ingick också i det av Mikael Wiehe bildade och ledda Hoola Bandoola Band.

I Aktuellt i politiken (s) nummer 12 1981 (2 juli) recenserade jag en samlingsplatta med dem:

Hoola Bandoola

Hoola Bandoola Band är vid det här laget ett stycke svensk rockhistoria; deras betydelse för proggrocken kan inte nog understrykas. Nu finns ett urval om tio av deras låtar på samlings-LPn ”Hoola Bandoola Band 1971-76” (MNW 106 P, SAM-distribution). En av låtarna, ”LTO-tango”, är av Björn Afzelius, men framför allt är det en Mikael Wiehe-LP. Och flera av hans (här åtta) låtar står sig mycket gott: ”Jakten på Dalai Lama”, ”Victor Jara”, ”Herkules”, ”Keops pyramid” framför allt. Men den största överraskningen på den här LPn står faktiskt Thomas Wiehe för, som text- och musikförfattare. LPns första sida avslutas med hans ”Dansmelodi”, inspelad live i Pildammsparken i Malmö 1976. I den låten – vild, medryckande, härlig – medverkar dessutom Göran Skytte på dragspel. Den här dansmelodin är så pass bra att även de som har samtliga plattor med Hoola Bandoola har skäl att skaffa samlingsplattan.

En viktig förklaring till norska Arbeiderpartiets uppgång är den åter starka uppslutningen bland LO-medlemmar

Ett antal norska opinionsundersökningar har visat, att stödet för Arbeiderpartiet är rekordhögt, en bit över 40 procent.

I dagens Dagsavisen finns en artikel, som innehåller intressanta data om varifrån det här ökande stödet kommer. Höstens gallupmätningar visar, att stödet för Arbeiderpartiet bland LO-medlemmar nu ligger på 55,8 procent, och att stödet för de tre rödgröna partier, vilkas regering föll i valet i fjol höst, ligger på 65,5 procent. Men det är Arbeiderpartiet som står för ökningen – stödet för Sosialistisk Venstreparti bland LO-medlemmar är 5,2 procent och för Senterpartiet 4,5 procent. Arbeiderpartiets ökade stöd bland LO-medlemmar förklaras framför allt av att stödet bland dem för högerpopulistiska Fremskrittspartiet faller från 17 till 8,5 procent.

Nämnas i sammanhanget bör att norska LO också innehåller en rad tjänstemannaförbund.