12 kommentarer

1. Till Enn Kokk: Vad tror du är orsaken till att den svenska socialdemokratin har så svårt att knyta LO-medlemmarna till sig?

   Comment by Bengt Eliasson — 2014 12 18 12:46 #

2. Till Bengt Eliasson: Frågan är en smula fel ställd – en mycket stor del av LO-medlemmarna är fortfarande socialdemokrater.

   Men av och till lockas också LO-medlemmar av andra partiers locktoner, och nu talar jag inte om Vänsterpartiet och dess föregångare, som ju har opererat utifrån samma klassbegrepp.

   Arbetare i de glesare befolkade delarna av Sverige känner sig övergivna av en alltför stockholmspräglad socialdemokrati och proteströstar ibland på Sverigedemokraterna.

   Yngre kvinnor med jobb, ibland tillfälliga sådana, inom tjänstesektorn i de stora städerna känner ingen självklar tillhörighet till socialdemokratin utan lockas av trender att ibland rösta på Moderaterna, ibland på Miljöpartiet,

   Men väljarläckagen är självfallet också självförvållade. Om socialdemokratin ser ut att sakna bra förslag på hur man ska lösa ett antal av tidens viktigaste problem, söker naturligtvis också arbetarväljare alternativ.

   Comment by Enn Kokk — 2014 12 18 18:02 #

3. Vi får hoppas att den svenska socialdemokratin, i likhet med sitt norska systerparti, kan lyfta i opinionen. Vissa tecken till detta kan skönjas i de senast publicerade opinionsundersökningarna inför det ev extraval som skall hållas i mars. I annat fall får man leva på minnena från 70-80-talen, då jag gick med i SSU och senare aktiv inom Socialdemokratiska Universitetsföreningen. Men den viktiga frågan kvarstår: Vad är det som har gått fel inom den politiska arbetarrörelsen, som gör att människor, oavsett om de är storstadsmänniskor eller glesbygdsbor, inte anser, som förr, att socialdemokratin är det naturliga valet för dem? Det synes vara så att rörelsen inte bara saknar svaren på framtidens frågor och utmaningar, den saknar det självförtroende som varje politisk rörelse behöver för att vinna människors förtroende. Ett självförtroende som var så naturligt under Tage Erlanders och Olof Palmes tid som partiledare. Det brukar sägas att var tid har sina ledare, men skall vi verkligen nöja oss med detta?

   Comment by Bengt Eliasson — 2014 12 18 21:58 #

4. Till Bengt Eliasson: Ja, jag har ju aldrig hört till dem som tror att socialdemokratin i dagens samhälle är dömd att vara ett 30-procentsparti.

   Comment by Enn Kokk — 2014 12 18 22:06 #

5. Jag har svårt att se hur Socialdemokraterna åter ska bli ett 40-procentsparti. Mycket talar för att man förlorar extravalet (om det blir av). Det skulle innebära att socialdemokratin förlorar tre val å följd (med ett halvårs avbrott). Något som inte inträffat i modern tid. Det innebär naturligtvis att socialdemokratins hegemoni är bruten. Tiden som statsbärande parti är då över.

   Varför det har blivit såhär skulle ta för lång tid att förklara men jag kan väl nöja mig med att säga att Socialdemokraterna numera är ett parti som följer utvecklingen snarare än leder den. Det saknas således ett reellt ledarskap.

   Comment by Jan — 2014 12 19 11:44 #

6. Till Jan Galfvensjö: Fast även om du skulle ha rätt i din kritik av senare tiders socialdemokrati, måste man ju inte låta sig lamslås av något slags ödestro. Norge, som den här diskussionen utgår från, visar att socialdemokratiska partier kan återerövra sin historiska storlek.

   Comment by Enn Kokk — 2014 12 19 14:00 #

7. Jag önskar att jag kunde dela din optimism här, Enn. Jag ser dock inga ljuspunkter överhuvudtaget. Den valrörelse man bedrev senast var bedrövlig. Löfvén lyckades pricka in alla fel man kan göra. Han verkar inte ens förstå skillnaden mellan vänster och höger. Framtidens parti, samarbetsregeringen – vilka floskler!

   Comment by Jan — 2014 12 19 14:43 #

8. Vill man ha fart på Sosseröster bör man se till att vi fattigpensionärer får tillräcklig pension!
   Då kommer rösterna!
   De invandrade med rösträtt röstar många faktiskt SD för man vill inte ha in fler som kan ha motsatt religion. En kristen fd libanes vill inte ha en islamist som granne, så sa en till mig som kom från libanon för 30 år sedan och är kristen. Vi har alltså skapat ett problem som är nytt för oss med gammeltankegångar. För vilken muslim vill då egentligen ha en kristen som granne?
   Angående en fattigpension, den borde räcka till en normal hyra och mat för dagen och i någon mån något extra ibland.
   Idag får vi fattigpensionärer dryga 7.000:- exkl skatt att leva på.
   Det är inte ens existensminimum!!!
   Sedan är det upp till var och en att söka hyresbidrag men skall det vara nödvändigt?

   Comment by Urban Sjölander — 2014 12 19 15:12 #

9. Till Enn Kokk och Urban Sjölander: Ja, man kan verkligen undra vad som gått fel i det svenska samhället när man betraktar de sämst ställda pensionärernas livssituation. Människor som många gånger slitit hårt under sina arbetsliv och ofta under små villkor. Låt mig bara ta ett exempel ur den bistra verkligheten: Idag behöver en asylsökande endast betala 50 kr för ALL medicin en läkare utfärdar vid samma tillfälle (ofta handlar det om flera och många gånger dyra läkemedel), samtidigt finns det många äldre s k fattigpensionärer som står och gråter inför farmaceuterna för att de inte kan betala för sig. Många äldre drar ju sig för att uppsöka socialtjänsten, ty det känns oerhört förnedrande. En gång i tiden hade den politiska arbetarrörelsen devisen att man skulle arbeta och göra rätt för sig. S talade om ”gärna medalj, men först en rejäl pension”! Därför kan man undra över varför människor, som aldrig har gjort, eller kommer att göra, ett handtag i och för Sverige, skall ha rätt till garantipension. En sådan rådande ordning strider direkt mot arbetarrörelsens klassiska ideal. Varför vågar vi inte diskutera detta? Socialdemokratin har onekligen gått vilse i den svenska välfärden, den välfärd som partiet i mångt och mycket själva byggt upp, ofta i strid med borgerliga partier. Jag tror att lösningarna till partiets mycket svåra situation kan finnas i just detta problemområde. Ansvaret för att SD vuxit sig så starkt ligger till stor del på den svenska arbetarrörelsen. Det kan inte sägas nog många gånger: SDs framväxt är en tragedi för det svenska samhället. Man kan bara uppmana de svenska socialdemokraterna att se på sina finska kolleger i SDP, vilka har en helt annan syn på dessa frågor.

   Comment by Bengt Eliasson — 2014 12 20 9:07 #

10. Till Bengt Eliasson: Jo visst får man diskutera det här – jag hör inte till dem som tycker att invandrings/flyktingpolitiken är något heligt område.

    Men jag tycker att din jämförelse med Finland har en del brister. Du vet väl också att SDP ligger kring 15 procent (och har legat ännu lägre) och under långa perioder har varit Finlands till storleken fjärde största parti.

    Comment by Enn Kokk — 2014 12 20 9:58 #

11. Bengt: Det finns helt klart ett tabu runt dessa frågor. Många politiker bär på ett Jesuskomplex här. De partier som förmås lätta lite på detta tabu blir också de partier som vinner framgång i extravalet (om det blir något).
    Kristdemokraterna har redan inlett huggsexan om väljarnas gunst. Socialdemokraterna tycks dock allt för förlamat av identitetspolitik för att förstå att rädda sig själva.

    Comment by Jan — 2014 12 20 11:03 #

12. Till Enn Kokk: Enligt den senaste mätningen av partisympatierna i Finland har SDP tagit sig förbi Samlingspartiet och är landets näst största parti, även om siffrorna måste anses blygsamma. Att Samlingspartiet har sjunkande opinionssiffror beror nog mycket på dess ledare Alexander Stubb, som genom sitt tämligen arroganta och besserwisseraktiga sätt, retat upp många finländare. Jag tror personligen inte att hr Stubb kommer att vara partiledare och statsminister så länge. Hans företrädare Jyrki Katainen framstår, med sitt vänliga och ödmjuka sätt, som en stjärna i jämförelse med Stubb. Vad det gäller SDP så har ju det, i likhet med sitt svenska systerparti, haft otur i sitt val av partiordföranden. Varken Urpilainen eller Rinne kan, inte ens med all vilja i världen, betraktas som stjärnor på den politiska himlen. Tråkigt att inte Erkki Tuomioja hade det interna stöd som kunde fått honom att ställa upp som partiledare. Jag sätter honom mycket högt bland dagens finska politiker. Även de finska socialdemokraterna får leva på de politiska minnena, sådana som Kalevi Sorsa, Mauno Koivisto och Paavo Lipponen, som verkligen utstrålade självförtroende och personifierade, alla på sitt sätt, finsk socialdemokrati.

    Comment by Bengt Eliasson — 2014 12 20 11:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.