Sommar i P1 med Mustafa Can

17 augusti 2014 17:05 | Media, Musik, Politik | 24 kommentarer

Mustafa Can avslutade årets serie av Sommar-program. Han gjorde det i en stil som påminde om Lars Ulvenstams program som under en period avslutade Sommar-serien, och han gjorde det förbannat bra.

Den här mannen, född i den turkiska delen av Kurdistan, gjorde dessutom ett program som kändes mer svenskt än nästan något annat i årets serie av sommarprogram. Han porträtterade fyra mycket gamla personer, bosatta i Västerbottens inland, och det blev ett radioprogram fyllt av kärlek och inlevelse – de här människorna fick komma till tals själva och blev inte porträtterade med en främlings distanserade blick.

Can talar dessutom en nästan idiomatisk svenska, men det finns fortfarande en liten, liten ton av något som nog inte kommer från till exempel Västerbotten eller från Skövde där han växte upp utan från Kurekan, en hotfull bakgrund i Sverigedemokraternas föreställningsvärld. Men programmet berörde inte med ett ord det senare, som är mina egna reflektioner.

Mustafa Can spelade i och för sig en låt av och med Ahmet Kaya, en kurdisk poet och låtskrivare, men han spelade också Maria Kalaniemi, Etta James, Bob Dylan (”Workingman’s Blues”), Etta James och Nancy Sinatra och Lee Hazelwood i ”Summer Wine”. Och så spelade han Allan EdwallsDen lilla bäcken” och Ale MöllersKärleksvalsen”.

Danmark: Venstre störst men strid om andraplatsen

17 augusti 2014 15:35 | Media, Politik | Kommentering avstängd

Också i den senaste i raden av danska gallupundersökningar, från Epinion, är borgerliga Venstre största parti med 23,6 procent i stöd (i det genomsnitt av flera olika mätningar som återges i Berlingske Barometer får partiet 23,2 procent). Partiets resultat i 2011 års folketingsval var 26,7 procent.

I den aktuella mätningen får populistiska Dansk Folkeparti 20,3 procent och ligger därmed på tredje plats, och i Barometern ligger partiet med 20,4 procent också på tredje plats. I valet 2011 fick partiet bara 12,3 procent.

Socialdemokratiet är, med 20,7 procent, tvåa i den aktuella mätningen, och i Barometern får partiet, med 21,0 procent, samma placering. I valet 2011 fick partiet stöd av 24,8 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande koalitionspartner, socialliberala Radikale Venstre, får i den aktuella mätningen 7,9 procent (8,3 procent i Barometern). Partiet ligger därmed åter på en lägre nivå än i valet 2011, då man fick 9,5 procent.

Det från regeringen avhoppade Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen stöd av 6,4 procent (6,6 procent i Barometern) mot betydligt högre 9,2 procent i folketingsvalet 2011.

Dess konkurrent om vänsterrösterna, rödgröna och feministiska Enhedslisten, får i den aktuella mätningen 9,6 procent (9,1 procent i Barometern), mot det betydligt lägre 6,7 procent i valet.

Konservative Folkeparti (vars föreslagne nye ledare för övrigt har fått publicitet för upprepade fortkörningsböter) får hos Epinion 5,8 procent (5,6 procent i Barometern), vilket i alla fall är över valresultatet 2011, 4,9 procent.

Liberal Alliance slutligen får 5,2 procent både i den aktuella mätningen och i barometergenomsnittet, obetydligt över valresultatet 2011, 5,0 procent.

O, forna tiders serier i DN!

17 augusti 2014 14:44 | Media, Serier | 2 kommentarer

Olle Dahllöf berättar då och då Dagens Nyheters samlade seriehistoria i delavsnitt publicerade på Namn och Nytt. Det är kunnigt, roligt och mycket lärorikt.

I dag skriver han om ”Spud och Tim”, skapad av Lyman Young. Den här serien gick i DN 1958-1964, men jag har själv också läst den under namnet ”Bob och Frank” i den forna serietidningen Karl-Alfred. Dahllöfs text illustreras med en strip ur avsnittet ”Spud och Tim i Afrika”.

Det känns paradoxalt att läsa Olle Dahllöfs artiklar om DNs seriehistoria i ett skede då tidningen under sex av veckans dagar har bantat antalet serier till två – på söndagar har man fortfarande en helsida serier, bland dem Jakob Nilssons stiltrogna serieversion av Stieg Trenters deckarklassiker ”Sturemordet”.

Själv saknar jag den dagliga seriesidan i DN och då förstås också fortsättningsserierna. Varför inte återpublicera Jan Lööfs klassiker ”Felix”, nu när den har återkommit i färgversion? Och som gammal DN-läsare saknar jag också en daglig dos av Marten ToondersTom Puss”.

Sommar i P1 med Loa Falkman

17 augusti 2014 12:50 | Media, Musik | Kommentering avstängd

Loa Falkmans Sommar-program följde grundmallen för vad det här programmet har tänkts att vara: glimtar ur sommarpratarens eget liv plus musik som gärna ska knyta an till det muntligt berättade.

Loa Falkman berättade alltså om sin egen uppväxt och om hur han, trots en del handikapp, lyckades bli operasångare. Han berättade om människor han har mött – några mycket kända, till exempel Jack Nicholson (operavän som kände igen honom när han och vännen Carl Jan Granqvist inte fick plats på en fullsatt restaurang i Paris och fixade in dem). Simone de Bouvoir, boende i ett grannhus under hans parisvistelse, skyltar med sin ensamhet i ett fönster. Och så får vi möta Fantomens skapare, Lee Falk.

Det här blir roande och småputtrigt – men Loa Falkman visar sig också ha hjärta för cancersjuka barn.

Givetvis berättar Loa Falkman också om den egna operakarriären, och helt väntat – och helt korrekt, tycker jag – hämtar han mycket av den musik han spelar från operarepertoaren och den klassiska musiken i övrigt. Dessutom bjuder han på ett högst blandat knippe av låtar och artister och typer av musik: Sammy Davis, Putte Wickman, Carola, Bill Haley (”Rock Around the Clock” var hans allra första egna platta), Bertil Boo och The Real Group.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^