Jakten på det försvunna Första maj-märket

Eftersom jag har flyttat ut på landet för säsongen, hade jag – när det blev Första maj – ännu inte stött på någon som sålde årets Första maj-märke. Snopet – jag har ju alltid haft Första maj-märke på kavaj och rock allt sedan jag i lägre tonåren började demonstrera. Men vid det stora Första maj-mötet på Norra Latins skolgård skulle det väl ändå gå att få tag på ett Första maj-märke?

Men nej, det var som förgjort. Jag gick en särskild runda bland stånden och människorna för att hitta någon Första maj-märkesförsäljare, men siktade ingen sådan.

Efter mötets slut gick jag vidare till 80-årsfesten för Maud Björklund, min forna arbetskamrat. Därvid passerade jag den obemannade receptionen i partiexpeditionen, 68an kallad, men eftersom det under min tid där alltid såldes Första maj-märken där, spanade jag förstås efter den obligatoriska asken – förgäves!

Just som jag stod där och spanade, kom en av mina forna arbetskamrater, Lena Finnman, förbi, och jag förklarade för henne, vad jag tittade efter. Hon har samma erfarenhet som jag, så hon försökte också kolla, men inte heller hon fann någon ask med Första maj-märken.

I dag kom Första maj-märket per post till Öregrund, i ett kuvert med Lena Finnman som avsändare. Hon hade, när jag hade gått, tagit en sväng in på distributionen på 68an och där, av Leif Dahlin, son till den Sven Dahlin jag nämnde i min Första maj-rapport, lyckats få ett Första maj-märke för vidare befordran till mig. Så nu har jag även det med ugglan och texten Kunskap och arbete bygger Sverige. Det är inte det vackraste i serien av Första maj-märken, men ingen Första maj utan märke!

En stor kram till Lena för den insatsen!

Fast helt märkeslös var jag ändå inte på Första maj. Jag bär nämligen alltid den gamla partirosen, den så kallade erlanderrosen, den vackraste av dem alla. Jag har tappat en och annan erlanderros genom åren, också gett bort några, men jag har fortfarande några kvar på den karta jag fick av samme Leif Dahlin 2002, när jag efter 34 år på 68an slutade där.

Ni ser erlanderrosen ovan i vinjetten till min blogg, här monterad som ett slags partibeteckning. Tyd detta som det ska tydas: Jag bekänner mig inte till vilken socialdemokrati som helst!