Galago slår hårt från vänster – men det skulle bli mer effektivt om det gestaltades som serier

15 maj 2012 16:16 | Media, Politik, Serier | Kommentering avstängd

Galago etiketterar sig själv som ”Sveriges enda radikala serietidning”, och jag uppskattar verkligen dess vänsterperspektiv, det som nästan hundraprocentigt präglar nummer 2 2012.

Samtidigt blir jag frustrerad: Nästan ingenting i den här serietidningen är gestaltat som just serier. Det mesta är angrepp på borgerligheten och borgerligt tänkande, ibland träffsäkert, ibland på insändarnivå – men det som sker i serierutorna sker inte i dessas bilddelar. Jag gillar förvisso Liv Strömqusits angrepp på Ayn Rand och hennes anhängare, men den här serien är mer en illustrerad debattartikel än en serie. Och Sara Granérs i och för sig läckert färglagda ”Högerns psyke” är, med alla sina inklipp och staplade textremsor, nästan oläsbar som just serie. Och ändå har jag här valt att nämna ett par av de bästa serieskaparna i det här numret.

Missförstå mig nu inte: Jag är ingen motståndare till experimentell seriekonst, har till exempel alltid med uppskattning tagit del av galagoveteranen John Anderssons serier, tycker till och med att det är bra att Galago har vidgat den konstnärliga friheten för serieskaparna.

Men nog vore det bra om Galago också odlade serietecknare, vars skapelser kunde vandra vidare till dagstidningarnas normala seriesidor, till seriemagasin och så vidare: intelligenta skämtserier, gärna med bett och udd, som sen kunde hitta en beständig placering i dags- eller veckopress, gärna också äventyrsserier med mening, som sedan kunde gå som fortsättningsserier både i veckotidningar och i dagliga tidningar för att inte tala om serietidningar,

Snälla Galago, överraska mig!

Jag har förnyat min prenumeration. Gör så ni också – gå in på Galagos hemsida www.galago.se.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^