En för mig ny jazzbekantskap
3 maj 2012 16:34 | Musik | 3 kommentarerDe flesta av de jazzsångerskor från 11 CD-boxen ”Ladies on Verve” (Verve, 2007, distribution Universal) jag tidigare har skrivit om har jag varit bekant med sedan tidigare, men när jag ställdes inför ”Laura Fygi at Ronnie Scott’s” (Verve 038 017-2, 2003), var det bara att konstatera, att jag förvisso har varit på jazztemplet Ronnie Scott’s i London, men att jag aldrig någonsin hade hört Laura Fygi.
Så jag söker information om henne på nätet: Hon är född i Amsterdam 1955 men bodde under åtta tidiga år i Sydamerika med sina föräldrar, pappan holländare, mamman egyptiska. 1984-1991 var hon medlem av ett populärt holländskt tjejband men satsade sedan på en solokarriär som jazzsångerska.
Som sådan har hon bra röst och både rytm- och stilkänsla, vilket gör att nästan allt på den CD jag nu har lyssnat på blir bra, somligt till och med mycket bra.
”All of Me” blir således så svängig den ska vara, och ”Orange Coloured Sky” går inte av för hackor den heller. Cole Porters ”Just One of Those Things” låter mycket bra, också tack vare pianistens, Hans Vroomans’, komp – lyssna också på Vroomans’ piano i ”Don’t It Make My Brown Eyes Blue”. Hoagy Carmichaels ”The Nearness of You” är inte heller dum.
Det är också fint att Fygi och hennes medmusiker rör sig utanför jazzens huvudfåra. På den här CDn får vi alltså höra till exempel Michel Legrands ”I Will Wait For You”, Jobims ”Corcovado”, Jacques Préverts ”Les Feuilles Mortes” och, med ett häftigt intro, Marylin Monroes gamla paradnummer ”Diamonds Are a Girl’s Best Friend”.
Ännu mer kunde nämnas. Men det här borde räcka för att få er att lyssna själva.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^