Jakten på det försvunna Första maj-märket

4 maj 2012 14:27 | Politik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Eftersom jag har flyttat ut på landet för säsongen, hade jag – när det blev Första maj – ännu inte stött på någon som sålde årets Första maj-märke. Snopet – jag har ju alltid haft Första maj-märke på kavaj och rock allt sedan jag i lägre tonåren började demonstrera. Men vid det stora Första maj-mötet på Norra Latins skolgård skulle det väl ändå gå att få tag på ett Första maj-märke?

Men nej, det var som förgjort. Jag gick en särskild runda bland stånden och människorna för att hitta någon Första maj-märkesförsäljare, men siktade ingen sådan.

Efter mötets slut gick jag vidare till 80-årsfesten för Maud Björklund, min forna arbetskamrat. Därvid passerade jag den obemannade receptionen i partiexpeditionen, 68an kallad, men eftersom det under min tid där alltid såldes Första maj-märken där, spanade jag förstås efter den obligatoriska asken – förgäves!

Just som jag stod där och spanade, kom en av mina forna arbetskamrater, Lena Finnman, förbi, och jag förklarade för henne, vad jag tittade efter. Hon har samma erfarenhet som jag, så hon försökte också kolla, men inte heller hon fann någon ask med Första maj-märken.

I dag kom Första maj-märket per post till Öregrund, i ett kuvert med Lena Finnman som avsändare. Hon hade, när jag hade gått, tagit en sväng in på distributionen på 68an och där, av Leif Dahlin, son till den Sven Dahlin jag nämnde i min Första maj-rapport, lyckats få ett Första maj-märke för vidare befordran till mig. Så nu har jag även det med ugglan och texten Kunskap och arbete bygger Sverige. Det är inte det vackraste i serien av Första maj-märken, men ingen Första maj utan märke!

En stor kram till Lena för den insatsen!

Fast helt märkeslös var jag ändå inte på Första maj. Jag bär nämligen alltid den gamla partirosen, den så kallade erlanderrosen, den vackraste av dem alla. Jag har tappat en och annan erlanderros genom åren, också gett bort några, men jag har fortfarande några kvar på den karta jag fick av samme Leif Dahlin 2002, när jag efter 34 år på 68an slutade där.

Ni ser erlanderrosen ovan i vinjetten till min blogg, här monterad som ett slags partibeteckning. Tyd detta som det ska tydas: Jag bekänner mig inte till vilken socialdemokrati som helst!

6 kommentarer

  1. De två sista meningarna i ditt inlägg väcker min nyfikenhet. Skulle förstås gärna läsa en förklaring och en utveckling av dina tankegångar men jag misstänker att jag får leva utan det?

    Comment by anita l — 2012 05 04 23:03 #

  2. Det är litet hemlighetsfullt på slutet ungefär som en ledtråd till en gåta: ”Tyd detta som det skall tydas”,”jag bekänner mig inte till vilken socialdemokrati som helst”. Vi vet ju om dina insatser inom partiet, och för partiet; och jag tror inte att du har slutat älska partiets innersta väsen och sanna natur. Politiken är ju fortfarande ett verktyg till att forma människors liv på ett solidariskt vis. Eller har politiken förlorat sin makt åt kapitalet och får springa i medias koppel: helst hålla tyst för att inte göra bort sig och avlägsna alla potentiella anhängare?!
    Men, man måste ha en uttänkt plan och genomtänkt politik. Nu verkar det som att man har brainstormat för att hitta några dugliga frön och hittat innovationen( sättpotatisen!) forskningen i Sverige, ungdomsarbetslösheten, skolornas olika bra/dåliga undervisnigsstandard osv. Men var är solidariteten, hoppet, jämlikheten, de kostsamma visionerna för framtiden på längre sikt( miljön, infrastrukturen, glesbygden, återerövrandet av folkmakten med el,post,telefoni,SJ etc etc)Nej, nu gör socialdemokratin utredningar och kostnadsanalyser och kommer fram till att den folkliga makten blir för dyr och staten skall inte ägna sig åt att driva branscher, som kapitalisterna sköter så smidigt: de skickar våra skattepengar ut ur landet efter att först ha belönat sig furstligt. Och ingen mår illa av bankernas, försäkringsbolagens, investmentbolagens miljardvinster ur våra fickor? Ingen reagerar, när storföretagen nolltaxerar i Sverige! Det verkar som att ingen bryr sig, ingen har några kunskaper om olika branscher utom de sakkunniga(ste). Vi skall inte veta, vad som skulle vara möjligt att ändra på, vad det skulle kosta/ge oss i skattepengar utan vi skall koncentrera oss i mantrat: på valdagen får vi veta, litet mera, kanske någonting intressant, vi får se. Det värsta är väl visionslösheten, och att socialdemokratin hela tiden verkar jämföra sig med allianspolitiken: jobbskatteavdragen skall vara kvar,fastighetsskatt skall man slippa; allt skall vara lika jättebra(!!?) som med borgerligt styre och så skall uppfinnarna och forskarna hjälpa oss ur knipan: Måtte de komma på någonting revolutionerande SNABBT! Nej, säg någonting klokt och ärligt Enn! Hurudan socialdemokrati föredrar du, på enkel svenska,anpassad till det just nu rådande läget i Sverige och världen?? Säg helst att min syn på läget är mörk och pessimistisk utan anledning! Vi har till skillnad från den blåa makten vårt rött bultande hjärta och den röda rosen( erlanderrosen är vackrast kanske). Och solidariteten blir aldrig så likblå som hos de,som bara fyller varandras fickor med våra pengar och försöker låtsas att de är sanna demokrater och jultomtar i samma förpackning!!!!????

    Comment by Tar O´ger — 2012 05 05 0:38 #

  3. Till Anita Lindblad & Tar O’ger: Många av de reflektioner Tar O’ger gör är också mina.

    Det viktigaste jag skulle vilja säga i en sådan här kort kommentar är att socialdemokratin åter skulle behöva se Sverige och världen i ett jämlikhets- och solidaritetsperspektiv och överlåta valfrihetsträsket, det som hotar jämlikheten och solidariteten, åt borgerligheten.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 05 7:57 #

  4. Då är vi tre själar med mycket likartade tankar! :-)

    Comment by anita l — 2012 05 05 11:31 #

  5. När mitt lilla banrbarnsbarn ”städade” i en väldigt rörig skrivbordslåda nu nyss kom det fram ett förstamajmärke från -33. Hade jag inte läst det här blogginlägget hade jag nog inte tittat så noga på det, inte läst om Fredrik Starky på Wikipedia och inte fått veta en massa som jag inte visste förut!
    Finns det fok som samlar dem och skulle vilja ha det, tro?

    Comment by Dorothea Lückner — 2012 05 07 20:45 #

  6. Till Dorothea Lückner: Jag samlar själv inte på det sättet, men det finns andra som gör det. Jag vet att Socialdemokraterna, på sjuttiotalet tror jag, gav ut ett litet tryckt häfte om Första maj-märkena och deras historia i samarbete med något slags samlarförening. Du kan ju kolla på partistyrelsen i Stockholm om det där häftet fortfarande går att beställa från deras distribution.

    Comment by Enn Kokk — 2012 05 07 22:15 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^