I häggblomningen

19 maj 2011 12:52 | Prosa & lyrik, Ur dagboken | 7 kommentarer

I dag när jag gick till och från Konsum, förde vinden med sig en nästan bedövande doft av hägg. Häggen blommar överallt; dess doft är tung och söt, dess blommor vita.

Häggblomningen är kort, så kort att många inte ens hinner få upp ögonen för den, och ändå har man nästan missat försommarens hela ljuvlighet, om man inte lägger märke till den. Om detta skrev Alf Henrikson följande:

Visa

Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn.
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Den blommande häggen kan man nämligen inte ta med in till sin älskade. Ställs den i vas, slokar den nästan genast. Dessutom är doften så stark att den snabbt uppfyller hela huset, och den har en bedövande tung doft.

Ändå har jag alltid sökt mig till blommande hägg. Jag minns hur jag redan som liten pojke låg i gräset under en blommande hägg i Juminda, den lilla byn på den estniska nordkusten där jag föddes och tillbringade mina första år. Kanske bidrog detta till att jag långt senare, när jag var i tonåren, upprepade det här, fast nu i slänten under en bergknalle i Juni, nära Juniskär där jag sedan växte upp. Den här slänten, där det också växte liljekonvaljer, gullvivor, gökärt och törnros, vetter mot åkermark tillhörig en av gårdarna i Juni.

Dit tog jag en sommar min älskade.

Då hade jag själv redan flyttat därifrån, men vi var på sommarbesök hos mina föräldrar.

De är döda nu, likaså deras hyresvärd, så nu finns det varken något hus eller någon hage att återvända till.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^