Nordisk musik

Säsongens sista konsert i abonnemangsserien med Uppsala kammarorkester i Musikens hus hade rubricerats ”Nordisk romantik”.

Estland hör definitivt hemma i den nordiska kultursfären, men Mirjam Tallys (född 1976) ”Eclipse för kammarorkester” (2011) skulle jag nog inte klassificera som romantisk musik. Styckets kast mellan ljus och mörker, mellan harmoniskt välljud och mer aparta ljud, tolkades väl av Uppsala kammarorkester under ledning av den likaledes från Estland hämtade dirigenten Paul Mägi.

Ur Edvard Griegs (1843-1907) ”Peer Gynt”, svit nummer 1, opus 46, spelades ”Morgonstämning”, ”Aases död”, ”Anitras dans” och ”I bergakungens sal”. Det här är alltsammans välkända stycken för en konserthuspublik – desto roligare då att kunna konstatera att Mägi och kammarorkestern tolkade den här musiken både med nödvändig variation och stor teknisk briljans. Mycket roligt att lyssna på!

Efter pausen framträdde violinisten Bernt Lysell med både teknisk briljans och stark känsla som solist i Wilhelm Stenhammars (1871-1927) ”Två sentimentala romanser”, opus 28 (1910). Den här musiken är dess bättre mer romantisk än sentimental, och orkesterns samspel med solisten – välkänd för den eftersom han är en av dess konsertmästare – fungerade utmärkt.

Mäktigare i det musikaliska uttrycket men ändå med i huvudsak lugn andhämtning är det som blev kvällens och säsongens sista verk, ”Symfoni nummer 7 i C.dur” (1923) av Jean Sibelius (1865-1957). Orkestern spelade väl – men för egen del tycker jag förstås att det finns många andra verk av Sibelius som har ett starkare konstnärligt uttryck.

* * *

Vi kom in med buss från Öregrund och gick av vid Vaksala torg, i god tid för att också hinna äta middag. Vi valde att äta japanskt snett över gatan, på Mikaku Sushi. Inget märkvärdigt men helt OK. Bara en av vinerna på vinlistan fanns dock i realiteten att beställa in.

Andra semifinalen i Eurovision Song Contest

Jag kan förstå att refrängen i ”Popular” med Eric Saade lockade tillräckligt många av röstarna för att ge Sverige en av platserna i finalen. Men ska jag vara ärlig – bättre schlager har jag hört genom åren.

För övrigt var jag ganska duktig på att gissa vilka låtar som skulle gå till finalen, med ett par undantag. Det förvånade mig att Estland tog sig dit med ”Rockefeller Street”. Getter Janni gjorde ett stelt intryck på mig i alla fall. Och Maja Keuc från Slovakien med ”No One” trodde jag inte heller på. Inte heller Österrikes bidrag, ”The Secret Is Love” med Nadine Beller gjorde något djupare intryck på mig. Själv tyckte jag, svag som jag är för folkmusikinslag, nog att Makedoniens bidrag, ”Rusinka” med Vlatko Ilievski, var väl så bra som de här tre låtarna.

Men övriga semifinalister prickade jag in i alla fall. ”Hygglig” hade jag till exempel skrivit som omdöme för ”Love In Rewind” med Dino Merlin från Bosnien Hercegovina. Och den ganska svängiga ”Change” med Hotell FM från Rumänien var jag också ganska säker på att den skulle gå in. Grannlandet Moldavien, representerat av Zdob di Zdub med ”So Lucky”, fick nog sin plats främst på grund av den frejdiga scenshowen, där de agerande hade dumstrutar på huvudet. Egendomlig men för låten väl passande utstyrsel – änglavingar – hade också Mika Newton, som sjöng Rumäniens bidrag, ”Angel”.

Jag prickade också in de två sista låtarna, Danmarks ”A Friend In London” med New Tomorrow och, framför allt, Irlands ”Lipstick” med Jedward. Den senare gruppen borde, trots medlemmarnas märkliga hår, ha vissa chanser att ta hem segern i finalen.

Pressgrodor

hittade via Journalisten nummer 6 2011:

”Stefan är en Västeråsyngling som hållit på med hemsidor och IT sedan mer än ett millennium tillbaka.”

Blå Stjärnan

”Ring din vårdcentral och följ instruktionerna. Du kopplas då vidare till Kvälls- och helgmottagningen där du får en medicinsk bedömning av en sjuk sköterska och eventuellt en tid.”

NST/HD