Vänstervridning light

Jag har, på nätet, läst igenom den socialdemokratiska Kriskommissionens rapport ”Omstart för socialdemokratin”. Du kan själv ta del av den här.

Redan av formatet, 118 sidor, kan jag som gammal programskrivare ana, att det mer rör sig om en essäartad analys än om ett handlingsprogram. Det visar sig också stämma, även om texten här och var inrymmer riktningsangivelser, rent av förslag.

I de stora borgerliga drakarna i huvudstaden ser jag ledarsidesanalyser, som sätter vänsterstämpel på det här dokumentet, och för en gångs skull finns det skäl att instämma – dock rör det sig om en vänstervridning light.

Gott så i alla fall. Redan att partiets rörelse åt höger hejdas är bra. Att programtexten dessutom – och utöver närmast självklara krav som arbete åt alla – innehåller andra konkreta ställningstaganden, som bygger på klassisk socialdemokratisk samhällsanalys, är rent av uppfriskande att läsa, sådant som krav på statligt finansierade hyreslägenheter, särskilt åt ungdomar, stärkt arbetsrätt och höjda tak i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Annat går åtminstone åt rätt håll; vinstuttag i skolan bör begränsas i lag.

Det är alltid en början, men för min del tror jag inte att det räcker med det. Det är bra att det här dokumentet slår fast ”ökad jämlikhet” som ett mål för socialdemokratin, men det är ju långt ifrån säkert att ett annat mål i samma mening i texten, ”större frihet för var och en”, bäst uppnås i just det friskolesystem som har växt fram.

Textavsnittet om skattetrycket är befriande i så måtto att man, med goda argument, visar att man inte kan utesluta att skatteökningar kan komma att behöva göras. De ska vägas mot behov, sägs det – men vem skulle vilja genomföra dem bara på rent djävulskap? Dock balanseras det här kravet med ett önskemål om en blocköverskridande överenskommelse om skattepolitiken. Inte heller jag har förstås något emot att man försöker nå en skatteöverenskommelse med något borgerligt mittenparti (om det nu finns något sådant kvar i sinnevärlden), men går inte det, kan vi ju faktiskt försöka nå en röd-grön överenskommelse.

Jag är, bland annat i egenskap av före detta huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission, väl bevandrad i mitt partis klassiska samhällsanalys och noterar därför med tillfredsställelse att en del av de klassiska sätten att analysera samhället och de grupper som bär upp det återkommer. Sålunda används begreppet klass flera gånger, och redan relativt tidigt i texten sägs det, att socialdemokratin tar sin utgångspunkt i sociala konflikter.

Klasstrukturen ser naturligtvis inte ut riktigt på samma sätt som den gjorde under industrialismens glansdagar – det inser även jag – men blotta ansatsen, att se att många av konflikterna även i dagens samhälle har sin rot i människornas uppgift och ställning i produktionslivet, känns som en välkommen återgång till det slags samhällsanalys, som en gång bidrog till att göra socialdemokratin till en ledande kraft i samhället.

Men märk väl, det räcker inte med att man som enskild, reflekterande individ ser detta. Som det står på ett ställe i rapporten: Varken marknaden eller individen kan på egen hand lösa de avgörande problem vi ställs inför.

För att lösa dem måste vi sluta oss samman och söka gemensamma lösningar.