En tillvaro där man kryssar sig fram

12 januari 2011 16:12 | Media | 3 kommentarer

Likt väldigt många andra löser jag varje lördag Melodikrysset. I det fallet lockas jag både av kunskapsfrågorna om musik och av ordflätandet. Själva tävlingsmomentet intresserar mig däremot inte – jag skickar aldrig in någon lösning.

På samma sätt gör jag med Aftonbladet Kryss & Quiz, som jag köper och löser varje vecka. I det fallet brukar jag under veckans lopp hinna lösa samtliga kryss utom Sportkrysset. Jag har provat att lösa det också – och har lyckats med hjälp av Google och annat bistånd – men eftersom jag inte har något som helst intresse av sport, avstår jag helt numera.

För mig ska annars korsord vara svåra men mer i egenskap av intellektuella nötter och test på ens associationsförmåga än som provskrivning på ens kunskaper om hästraser. Men här medger jag att jag inte är konsekvent. Heter ett kryss Musikkrysset, ser jag det som en utmaning på ett område jag kan en del om.

Jag är en sådan där krysslösare, som helst ger mig i kast med kryss och krysskonstruktörer som ger mig en match. I Aftonbladets kryssbilaga heter detta kryss just Svåra krysset och dess konstruktör Anna Hagberg. Anna Hagberg gillar jag som korsordskonstruktör: Hennes specialitet är inte konstiga ord på udda områden utan det listiga sättet att ställa ledfrågorna på. Dessutom bevisar hennes Stjärnkrysset i samma korsordsbilaga att hon i motsats till många andra konstruktörer klarar att konstruera kryss som faktiskt genomgående är på helt olika svårighetsnivå.

Jag löser också med glädje Kluriga korsordet, ett gammaldags hederligt korsord – alltså inte ett bildkryss – med P O Carlzén som konstruktör. Sarah Kinman sätter ens associationsförmåga på prov med sitt Tvetydigt, och jag löser också gärna Bertil ”Blues” Johanssons Årtalskrysset, som är ett slags nutidsorientering, om man med nutid menar 1900-tal. Ordflätan Bikupan av Mats Olsén faller mig på läppen, när han inte använder sig av alltför konstiga ord (uppenbart valda för att få ordflätan att gå ihop), likaså samme konstruktörs Hitta orden.

De lättare korsorden löser jag, oftast mycket fort, mot slutet av veckan, då det inte längre finns något svårare kvar att bita i.

Men sen finns det ett inslag till i Aftonbladets kryssbilaga, ett sorgebarn, kallat Kryptiskt. Kryptot är, eller var åtminstone tidigare, ett roligt inslag i Aftonbladets kryssbilaga, men numera är det dels alltför lätt, dels – i motsats till allt annat nämnt material i den här tidningen – anmärkningsvärt ofta behäftat med fel. Redan tidigt förstår jag den här gången, att ett av de vågräta orden inte gärna kan börja med två identiska konsonanter, och SSAV är ju inte ens någon begriplig förkortning. När det lodräta ord, som går igenom det andra Set, visar sig bli PSASTBIT, förstår jag att det på den andra rutan borde ha stårr 15 i stället för 5 och att det andra Set i båda orden ska ersättas med L: Svaren blir då SLAV och PLASTBIT.

Skitsak kan man tycka – jag löste det ju.

Men problemet är att den här sortens fel dyker upp i Kryptiskt med alltför jämna mellanrum.

Jag har påtalat det här ett stort antal gånger, men felen återkommer ändå, och jag får ingen förklaring.

Så vitt jag förstår finns det tre tänkbara felkällor:

1. Konstruktören, Gudrun Pettersson, skriver fel eller otydligt i sitt manus.

2. Bulls Presstjänst AB, som levererar materialet till Aftonbladet, lyckas röra till det i det heloriginal de rimligen levererar till Aftonbladet Kryss.

3. Aftonbladet Kryss försummar att göra den korrekturläsning, som av tidigare erfarenheter att döma är nödvändig i just krypto-fallet.

Jag ger egentligen fan i vem som försorsakar de ständigt återkommande felen i Kryptiskt, men förmår inte redaktören för kryssbilagan göra något åt dem, borde ju åtminstone huvudtidningens ledning ingripa.

Politikerhistorier: Gunnar Hedlund

12 januari 2011 12:37 | Politik, Politikerhistorier | 9 kommentarer

Som verksam på hög politisk nivå (S) och i egenskap av chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) kom jag ganska ofta också i kontakt med ledande företrädare för andra partier.

Veckan före midsommar varje år följde jag till exempel under min journalisttid alltid centerstämmorna – partiets dåvarande, nu för länge sedan döde informationschef Rolf Örjes brukade säga att jag, eftersom jag hade deltagit i fler centerstämmor än de flesta centerpartister, nog följande år skulle få Bramstorpsplaketten.

Jag hann på det här sättet avverka flera centerledare; jag deltog faktiskt i några centerstämmor redan på Gunnar Hedlunds tid som centerledare. Jag har till och med hjälpt honom att hitta rätt på hans parkerade bil i en stämmostad, som jag var mer hemma i än han.

* * *

Gunnar Hedlund var en mästare i lakonismer.

På den aktuella centerstämman hade partiledaren (C) som vanligt en pressträff för oss journalister. En av mina journalistkolleger hade i verksamhetsberättelsen hittat data som entydigt tydde på att Centern stadigt förlorade medlemmar. Kollegan rabblade siffror och frågade sen Hedlund vad medlemsminskningen berodde på.

Hedlunds korta svar innehöll säkert sanningen om hans dåförtiden åldrande parti:

– Dom har väl dött.

* * *

Vid ett annat sådant tillfälle hade en av journalisterna bland motionerna till stämman hittat en som handlade om P-piller för män och frågade följaktligen Hedlund om hans syn på den frågan.

Hedlund (vid det här laget en mycket gammal man):

– Det är inte aktuellt för min del.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^