Uppåt för de estniska socialdemokraterna

31 januari 2011 16:10 | Politik | 1 kommentar

I Estland är det val till riigikogu, riksdagen, den 6 mars. Kurvan i opinionsmätningarna pekar uppåt för de estniska socialdemokraterna – Eesti sotsiaaldemokraatlik erakond – men från en förhållandevis låg nivå, 10,6 procent i valet 2007, vilket gav 10 platser i parlamentet. (Parlamentet har 101 platser, varför procenttalen i stort sett är lika med antalet vunna mandat.) Den senaste opinionsmätningen, gjord under perioden 5-26 januari och publicerad i tidningen Postimees (Postiljonen) den 28 januari, ger partiet 14 procent.

Det har genom åren gått lite upp och lite ner för de estniska socialdemokraterna, men partiet är ett av få som under landets hela nyvunna självständighet har funnits i parlamentet. Genom åren har många partier bildats, försvunnit eller fusionerats, och också de estniska socialdemokraterna har i sig upptagit andra partigrupperingar. Som man kan ana har den estniska socialdemokratin, lika lite som övriga partier, byggts nerifrån som en bred social folkrörelse – även om estniska LOs ordförande under en tid tillhörde partiets parlamentsgrupp.

Estnisk politik är mycket mer personcentrerad än svensk, och det har bidragit till ett tillstånd, där politiker dras till partier, som verkar vara lämpliga plattformar för dem, snarare än ett där breda intressegrupperingar utser sina representanter.

En av de få bastionerna för en mer intressepolitiskt baserad politisk rörelse, Rahvaliit (Folkunionen), ursprungligen ett landsbygdsparti med rötter i de upplösta kolchoserna, är i full färd med att falla sönder. Socialdemokraterna förde för ett par år sedan fusionssamtal med Rahvaliit och gick också i Tallinn till val med dem på gemensam valsedel. När Rahvaliits kongress till slut ändå sa nej till samgående men en mycket stor andel av delegaterna hade röstat för en partisammanslagning, valde många även av de ledande folkunionisterna att gå över till socialdemokraterna. Bland dem fanns tre av Rahvaliits parlamentsledamöter, bland dem en som var partiordförande – som strax därefter valdes till vice ordförande i det socialdemokratiska partiet. De här tre återfinns nu på sjätte, sjunde och elfte plats på socialdemokraternas valsedel, som är ett lakan på 125 namn.

På 125e plats hittar man den estniska socialdemokratins grand old lady, Marju Lauristin, för övrigt dotter till en av Estlands mest kända kommunistledare – ingen i Estland tvivlar dock på att Marju, för övrigt en av de ledande i frihetsrörelsen, politiskt har tagit skarpt avstånd från sin far. Men jag vill för en svensk publik markera att vi här talar om en av Estlands politiskt mest kända familjer. Marjus halvbror Jaak Allik, tidigare bland annat kulturminister och då medlem av Rahvaliit, återfinns nu på femte plats på socialdemokraternas lista.

Socialdemokraterna hade i det sittande parlamentet efter övergångarna som mest 13 platser, men en av de ursprungliga medlemmarna har, vad jag förstår av missnöjesskäl, lämnat gruppen. Av de återstående 12 har bara sex, bland dem parlamentsgruppens ordförande, förre partiordföranden Eki Nestor (i årets val på åttonde plats på listan) och gruppsekreteraren Indrek Saar (på andra plasts på årets lista), haft partimedlemskap endast i det socialdemokratiska partiet. Längre ner på listan hittar jag några namn som jag känner igen från den estniska riksdagen och/eller europaparlamentet: Marianne Mikko (12), Katrin Saks (19) och Ivari Padar (22), den senare tidigare partiordförande.

Men det är alltså, som jag redan har varit inne på, påfallande många av de ledande S-politikerna i Estland som också har en bakgrund i andra partier. Den nye partiordföranden Sven Mikser, som förstås toppar listan, gick för nu rätt många år sedan över till Socialdemokraterna från Keskerakond (Centerpartiet) och fick då sällskap av bland andra Peeter Kreitzberg (nu nummer 13 på listan).

Jag noterar också att en gammal enfant terrible i estnisk politik, Andra Veidemann, nu återfinns på 38e plats på socialdemokraternas lista. Hon har bland mycket annat varit ordförande för ett eget, nu sedan länge svunnet parti, Arengupartei (Utvecklingspartiet) men var nu senast med i Rahvaliit, där hon tydligen tillhörde den fraktion som förordade samgående med socialdemokraterna.

Politiskt är den estniska socialdemokratin ganska mittenorienterad, med en lätt dragning åt vänster. Till det som gör partiet en smula vänsterorienterat är dess förord för progressiv skatt samt förslaget om trefaldigade barnbidrag. Högre utbildning utan avgifter, ett annat av partiets vallöften, gör det naturligtvis lättare för ungdomar från obemedlade familjer att studera – men det här kravet passar också väl in i partiets väljarprofil. Att partiet sedan också har ett miljöprogram betyder att det måste räknas in bland de moderna progressiva partierna i Europa.

I det senare stycket får socialdemokraterna tävla med den enda nya uppstickaren i estnisk politik, Eestimaa rohelised, de gröna, som i den färska gallupen får 4 procent.

På väg utför, senast med hjälp av en ”affär” partiledaren Edgar Savisaar har valsat runt i i medierna, är det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet). Liksom Marju Lauristin var Savisaar en känd ledare för övergångstidens folkfront, och rivaliteten mellan dem på den tiden bidrog nog till att de kom att bilda och leda två rivaliserande partier. Både socialt och politiskt är Keskerakond ganska likt sin finska motsvarighet och har, liksom denna, alltså lyckats behålla ett förhållandevis brett folkligt stöd. Keskerakond får också brett stöd av Estlands ryssar – Savisaars ”affär” hade rysk anknytning, och medan sympatierna för hans parti har fallit bland ester, fortsätter alltså de ryska väljarna att stödja Savisaar. I den senaste gallupen får Keskerakond hur som helst 23 procent.

Det ska bedömas mot bakgrund av att Keskerakond länge har tävlat med Reformierakond (Reformpartiet) om att vara Estlands största parti, men nu har Reformierakond definitivt fått på sig ledartröjan; i den senaste mätningen får partiet hela 36 procent. Reformpartiet är de lyckades och de uppåtsträvandes parti, i många stycken ett nyliberalt parti.

Borgerligt men mer konservativt (i vissa stycken till och med med socialkonservativa drag) är valförbundet IRL, Isamaa ja Res Publica liit, som i den refererade mätningen får 16 procent. (Isamaa betyder Fädernes- eller Fosterlandet.)

Fortsätter socialdemokraternas lätt uppåtgående trend, kan det ju till och med hända att partiet i valet går om IRL och därmed blir Estlands tredje största parti.

Men man kan än så länge inte vara säker på någonting. I januarigallupen kan 22 procent inte uppge någon partisympati.