Sommar med Eva Gabrielsson

3 juli 2010 16:59 | Musik, Politik | 1 kommentar

Den som trodde att Eva Gabrielsson skulle ägna sitt sommarprogram åt arvsstriden med Stieg Larssons far och bror om alla miljoner som har rullat in, och fortsätter att rulla in, efter publiceringen av hans Millennium-trilogi blev möjligen besviken. Det här berördes bara indirekt: hon och Stieg hade bott ihop i årtionden, till och med varit förlovade, och ingen vettig människa skulle väl komma på någon annan tanke än att det var hon som hade åtminstone den moraliska rätten till arvet efter honom efter hans plötsliga och mycket oväntade död.

Men så är det det här med arvs- och äktenskapslagstriftningen. Birgitta och jag valde att, av bland annat just sådana här skäl, gifta oss efter 22 års gemensamt boende och två gemensamma barn.

Om sitt gemensamma liv med Stieg, ett liv präglat av radikalism och aktivism, berättade Eva Gabrielsson desto mera. Så vitt jag vet var båda aktiva i det trotskistiska Socialistiska partiet, men jag har som socialdemokrat verkligen inget att invända mot deras kamp mot rasister och nynazister, tror också att det inte är särskilt mycket som skiljer radikala socialdemokrater som mig och Birgitta från paret Larsson-Gabrielsson. Birgitta har för övrigt deltagit som talare på antirasistmöten tillsammans med Stieg Larsson.

Och att Eva Gabrielsson själv är av den rätta ullen visade hon i dagens program bland annat med den roliga men tänkvärda historien om hur hon – hon är arkitekt – under sin praktiktjänstgöring på ett bygge satte en osynliggörande leverantör på plats.

Heder åt sådana kvinnor!

Och hennes musik? Musikvalet var definitivt personligt, även om jag inte har ett personligt förhållande till en hel del av det hon spelade. Men både Kent och Jussi Björling finns också i våra skivhyllor.

Och så uppskattade jag mycket att hon spelade Steeleye Span, en mycket hörvärd folkrockgrupp.

Melodikrysset nummer 26 2010

3 juli 2010 11:59 | Barnkultur, Deckare, Film, Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 13 kommentarer

Sommarvädret är så vackert att man inte borde sitta inne, men vad gör man inte för Melodikrysset?

I dag hade jag problem bara med en enda fråga, den uppjazzade versionen av en barnvisa. Trots att jag fick båda bokstäverna och förstod att svaret måste bli ”ge” kom jag först ändå inte på vad det var för visa det handlade om. Trots att jag kan Astrid Lindgrens ”Madicken” från både böcker och film, tog det ända till slutet av krysset innan polletten trillade ner: Den här visan heter ”Ge mej mera köttbullar” och sjungs av Madicken och hennes lillasyster Lisabet.

Som om det därmed inte vore nog med Astrid Lindgren fick vi i dag dessutom höra den betydligt mer lättidentifierade ”Hujedamej”, som förekommer i filmerna om Emil i Lönneberga. ”Hujedamej, sånt barn han var”, utbrister där pigan Lina.

Vi som är lite till åren komna har under våra småskole- och folkskoleår också fått lära oss att sjunga ”Sommarvandring”, den som börjar ”Röda stugor tåga vi förbi”.

Sin ålderdomlighet till trots, med pluralskrivning av verb och allt, hör den hemma i det sommartema som fanns även i dagens melodikryss.

Vi hörde bland annat Östen Warnerbring drömma om sommaren med dig, ”En sommardröm i vitt”.

Och när Birger Sjöberg besjöng Frida i ”Den första gång jag såg dig”, här tolkad av Ernst Hugo Järegård, skedde ju detta en sommardag. Jo, jag har varit i Vänersborg i juni. På centerstämma. Som journalist.

Dagens allra första fråga har jag ett slags förhållande till som socialdemokrat. Ja, inte till själva låten, ”Stad i ljus”, känd från Melodifestivalen 1987. Men han som sjöng, Tommy Körberg, gjorde tillsammans med Monica Nielsen också en hörvärd arbetarrörelsesångplatta, ”…med hjärtat fyllt av trots”. Och Py Bäckman, som skrev ”Stad i ljus”, skickade tillsammans med Dan Hylander en av de största och vackraste kransarna till Olof Palmes begravning.

I årets melodifestival var en av de hyggligare bidragen ”Underbart” med Kalle Moraeus.

Ofta har jag svårt att komma i håg gamla melodifestivallåtar, men ”Upp o hoppa” från 2008 minns jag faktiskt spontant, kanske på grund av Frida Murenius’ frejdiga sångstil och kroppsspråk.

Vad jag kommer i håg, har jag aldrig sett TV-serien ”Cops”, vars signaturmelodi skulle leda oss till reggaebandet Inner Circle, som jag klarade utan större besvär. Jag gillar reggae, har faktiskt också varit en vecka på Jamaica.

Däremot var jag en hängiven TV-tittare, när ”Snobbar som jobbar” sändes. I den spelade Roger Moore och Tony Curtis ett par med rätt olika rollkaraktärer.

Kul med TV-serier som inte får en att med Magnus Uggla sjunga ”Jag mår illa”!

Sedan återstår det att redovisa ett par av dagens godbitar.

Jan Johansson gjorde underbar jazz på svenska av ”De sålde sina hemman”, som ju handlar om människor som står i begrepp att emigrera.

Och så hörde vi ett stycke mästerlig dragspelsjazz, Erik Franks ”Novelty Accordion”. När jag hör den, känner jag efterklanger av ett Sverige vi borde slå vakt om, ett land med folkparker och lövade dansbanor.

Skön sommar på er!

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.