Vatten, stan är full av vatten

Så sjöng Robert Broberg om Stockholm. Men också lilla Öregrund, dit många stockholmare kommer på somrarna, är en stad full av vatten. Öregrund ligger på en halvö, så nästan vart man går skymtar man eller kommer ner till havet.

Klara, 5, och Viggo, snart 8, är på sommarlov hos morfar och mormor, och då vill de förstås gå ner till havet för att bada.

Närmast till, om man tar de officiella badplatserna, ligger då Tallparken, ett jättestort friluftsområde till vänster om infarten till Öregrund. Närmast den stora bilparkeringen ligger tennisbanorna och deras dusch- och omklädningsrum samt toaletter, och därifrån går också motionsstigar ut i terrängen. En bit åt havssidan till finns en gammal dansbana med tak och bänkar. Fortsätter man någon av de båda stigarna ner mot havet, kommer man ner till en naturlig badvik omsluten av berghällar, men kommunen har anlagt en konstgjord sandstrand och också dragit en lång träbrygga över stenarna som skiljer strandens både delar åt. Det är mycket långgrunt i den här viken, så hit kommer många barnfamiljer, också vi med Viggo och Klara. Tyvärr drar vattnet sanden ut i havet, så närmast stranden är det alltid stenigt, och bottnen i den lilla badviken är också stenig att gå på. Det här hindrar inte barnen att vada omkring, bada och flyta på olika sorters badmadrasser, men själv gick jag lite längre ut, där det var djupare, för att få mig ett svalkande dopp.

Det område jag hittills har talat om är ett familjebad, det naturister kallar textilbad.

Om man korsar en bäck – där finns en spång utlagd – kommer man till ett vidsträckt och vackert strandområde som är skyltat som naturistbad. Det senare brukar inte hindra de textilbadare som söker mer utrymme och avskildhet att ockupera också området närmast badviken jag nyss talade om. För egen del tycker jag nog att textilbadarna borde låta bli att lägga sig i nakenbadet – Öregrund är ju så fullt av fina badklippor att man inte måste ta nakenbadarnas område i anspråk.

Det hindrar inte att det finns en bristande respekt också på den andra kanten. Vår familj har i åratal haft vår badplats på ett berg bortom nakenbadet, på en knalle bakom ett gammalt skyttevärn, men det har funnits perioder då hustrun ogärna la sig där att sola ensam – på bergkrönet ovanför, långt från nakenbadet, dök det då regelbundet upp nakna män – alltid män – som stolt kråmande visade upp sina manliga attiraljer.

Missförstå mig inte. Även jag kan tycka att det är skönt att sola och bada naken – jag gjorde en del försök att göra det i början av vår tillvaro i Öregrund men gav så småningom upp. Dels blev jag då några gånger kontaktsökt av homosexuella män, något som jag för min del inte är attraherad av. Dels kunde jag se hur ensamma solbadande nakna damer snabbt blev omringade av till synes också solbadande nakna män, samtliga märkligt nog med huvudet vänt mot damen i fråga.

Hur det är där numera vet jag inte. Dock läser jag i ett stort reportage i Upsala Nya Tidning att antalet nakenbadare i naturistbadet i Tallparken nu är påtagligt färre än när det inrättades. Kanske går det här med nakenbadandet, vilket några hängivna naturister säger i artikeln, i vågor – men man kan ju inte utsluta att den stora mängden ”naturister”, som varken bryr sig om naturen eller solbadandet, kan ha bidragit till den minskade populariteten.