Melodikrysset nummer 47 2009

21 november 2009 12:15 | Musik, Politik, Ur dagboken | 11 kommentarer

I dagens melodikryss spelades – för lodrätt 10 – en melodi, som jag inte kan identifiera. Jag har första och sista bokstaven av tre, N och T, så jag gissar att det sökta ordet är not, eftersom det var hämtat ur en engelsk melodititel. Men jag kan inte den här låten. /”I’m Not In Love” heter låten, upplyser mig genast ett par läsare. Vilket betyder att NOT var rätt svar./

I och med att jag fastnade där, på näst sista frågan, kom jag också ur slag, när jag skulle lösa allra sista frågan, lodrätt 4. Det sökta flicknamnet i titeln är utan tvivel Sue. Titeln har, minns jag, ytterligare ett ord före, men vilket det är minns jag förargligt nog inte. /”Peggy Sue” med Buddy Holly var det naturligtvis! Tack för påminnelsen!/

Resten hade jag inga större problem med.

Men jag hör ju till den där sortens musikälskare som i sin skivhylla har både ”Yesterday” av John Lennon och Paul McCartney och ”Pastoralsvit” av Lars-Erik Larsson.

Jag är en sån där som går på Operan och således har hört Siv Wennberg live, dock aldrig sjungandes duett med Siw Malmkvist – men jag har ingenting mot henne heller. Här hörde vi de båda damerna i ”Musik är ingenting för dig”.

Också Norah Jones finns i mina skivhyllor, dock inte med just ”Chasing Pirates”, som spelades i dag.

Nanne Grönwall har jag rent av hört på en socialdemokratisk partikongress. Fast ”Otacksamhet”, som spelades i dag, var en nyhet för mig.

Caroline af Ugglas såg jag i TV så sent som i går kväll, i Doobidoo. Hon vann inte där heller, men jag hör till dem som gillade hennes bidrag i årets melodifestival, ”Snälla, snälla”.

Som mina läsare vet vid det här laget, höll det nyligen för min del på att ta slut på ”De sista ljuva åren”, för att citera en av dagens skivtitlar. Svaret skulle bli år, och har jag tur, har jag ytterligare ”ett antal sådana” (för att citera Eldeman) framför mig.

Jag är inte religiös, så skulle hjärtat ändå sluta slå, räknar jag med att det då är finito. Jag är förtrogen med och gillar till och med delar av den religiösa repertoaren – ”Lägg din hand”/”Put Your Hand” är ett exempel, men jag undanber mig psalmer och liknande på min begravning.

Det leder osökt tanken till en annan fråga som Eldeman ställde: ”Vart tar man vägen?”. Svarsmelodin var ”Då går jag ner i min källare”, hit med Pierre Isacsson 1974. Den kan ni ju få spela på min begravning.

Jag är ändå glad och tacksam över att ha fått uppleva många glädjeämnen på vägen mot den där källaren, till exempel kärleken och dess frukter, barn. Så vad passar då bättre än att redovisa vilka som tillsammans sjöng ”Something Stupid”, Frank och Nancy Sinatra, far och dotter.

Då är det bara ett svar kvar att redovisa. Visserligen hörde vi här låten i fråga på finska, men visst minns jag ”Brittas restaurang”. Den som gjorde det fina originalet var Gösta Linderholm.

Han turnerade fordom i en valrörelse tillsammans med min kära hustru och framförde då bland annat ”Dina trosor blev kvar på linan”. Hustrun, då minister (när hon senare blev talman, fick hon sluta med politisk agitation), beslöt att tillsammans med den medföljande S-funktionären Eva Warnvik genomföra ett hyss och inhandlade för ändamålet ett par damunderbyxor modell större, som de slängde upp på scenen, medan Gösta sjöng. Enligt vad jag har hört rodnade han en smula.

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Melodikrysset? Prova då med att antingen gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.