Joe Hill på svenska

23 juli 2009 16:19 | Musik, Politik | 17 kommentarer

När jag 1969 gav ut ”Joe Hills sånger” (Prisma) på svenska, såldes den snabbt i tiotusentals exemplar, och jag bidrog på så sätt till att göra Joe Hill – Joel Emanuel Häglund, 1879-1915 – känd och sjungen i sitt gamla hemland, inte minst i dess arbetarrörelse.

I Första maj-numret av Aktuellt i politiken (s) 1979 (nummer 7, 12 april) skrev jag om några av de LP-skivor som kom i den här svenska Joe Hill-boomen:

Joe Hill

Riksteaterns stora turné med Barrie Stavis’ Joe Hill-pjäs (se Aktuellt 3/1979) har medfört en ny våg av intresse för Joel Emanuel Hägglund från Gävle.

Pierre Ström, Oscar Norrman och Anders Granell, som medverkar i den uppsättningen, har också gett ut LPn ”Joe Hill lever!!!” (Riksteatern/YTF MUD-501360, MUDIST), Det är ingen dum platta, även om det kunde ha varit lite mer jävlaranamma och kampglöd i den; det gäller till exempel ”Svarta präster”. Och nog gör Monica Nielsen ”Det är kraft i vårt förbund” bättre. Deras ”Halleluja gå och driv” är lite för popig i min smak. Och så vidare. Men åtskilligt är bra också. Till exempel ”Luffaren”, ”Allihopa kommer med” med dess barbershop singing, ”Vad vi vill”, ”Det är lång väg att gå i soppkön” och ”Världens alla slavar vakna” (jättebra!). ”Casey Jones” är i och för sig inte så dum, men den ska väl egentligen inte låta så här?

Det senare är en invändning som jag i än högre grad tycker gäller Mora Träsks LP ”Joe Hills sånger” (Mora Träsk Musik MTM 6, distribution Plattlangarna). Deras ”Casey Jones” – ursprungligen en järnvägsballad – är lite för snabb. I spänningsfältet mellan ursprungsmelodi och kampsång går åtskilligt intressant att göra. Men vad är poängen med att göra om Stephen Foster-melodin ”Vi ska sjunga” (med en ny, inte särskilt bra text av Leif Walter) till New Orleans-jazz? Men för att vara rättvis: Mora Träsk gör flera bra versioner av Joe Hill-sånger också. ”Räkna noga” (med banjo) och en inte så släpig ”Rebellflickan” till exempel.

Men den hittills bästa Joe Hill-LPn på svenska är fortfarande ”Joe Hill på svenska” (Intersound ISOLP 100-S, MUDIST) med Finn Zetterholm.

Pär Götrek, en tidig svensk utopist

23 juli 2009 9:17 | Media, Politik | 8 kommentarer

Det fanns en tid då svensk socialdemokrati intresserade sig för sitt socialistiska idéarv. Ett visst samband fanns det väl med att partiet ägde ett par egna bokförlag. Tidens förlag hade till exempel en serie med namnet Socialistisk bokklubb, där man bland annat gav ut Rosa Luxemburg. På 1970-talet redigerade Jan Lindhagen, chef för Gruppen för samhällstudier, som bland annat gjorde opinionsundersökningar åt socialdemokratiska partiet, åt Tidens förlag serien Tidens samhällsstudier, i vilken man kunde hitta böcker av Gunnar Gunnarson, Ernst Wigforss och Lindhagen själv – läs gärna ovan under Kulturspegeln, Politik, vad jag skriver om Gunnarsons ”Socialdemorkatiskt idéarv”. Prisma, då ett pocketförlag ägt av Tidens förlag, gav ut begåvade antologier med texter av Ernst Wigfross, Axel Danielsson och Hjalmar Branting. Inför programrevisionen 1990 återutgav jag i egenskap av huvudsekreterare i programkommissionen i samarbete med KF-ägda Norstedts, som nu hade slukat både Tiden och Prisma, några av de här böckerna plus Arnold Ljungdals mycket läsvärda ”Marxismens världsbild” i print-on-demand.

Om det fortfarande finns en programkommission, borde den ta initiativ till ett liknande samarbete med Norstedts-gruppen, där ju större delen av socialdemokratins bokliga historiska idéarv finns bevarat i arkivskåpen: genom print-on-demand-utgivning eller pocketutgivning göra de nämnda böckerna tillgängliga för nya generationer av socialdemokrater, anordna ABF-cirklar om dem, skriva om dem i och göra det möjligt att beställa dem via Tiden och Aktuellt i politiken (s) och varför inte till exempel Tvärdrag och Libertas.

En bok, värd att för det här ändamålet gräva upp ur Norstedts arkiv, recenserade jag i Första maj-numret av Aktuellt i politiken (s) partijubileusmåret 1979 (nummer 7, 12 april):

Utopist

Erik Gamby är värd mycket beröm för den forskningsinsats som ligger bakom ”Pär Götrek och 1800-talets svenska arbetarrörelse” (Tiden). Den här volymen handlar mest om en av de tidiga svenska utopisterna, Pär Götrek, men det material han har grävt fram är rikhaltigare än så – det räcker till minst en bok till, får man hoppas.

Gamby visar att det i 1830- och 1840-talens Stockholm fanns en krets av intellektuella och hantverksgesäller som introducerade den kontinentala socialismen, framför allt Cabets så kallade icariska kommunism, i Sverige och på så sätt förebådade den senare och egentliga arbetarrörelsen. Samma krets lät, när ”Kommunistiska manifestet” utkom 1848, utföra den enda översättningen redan samma år till ett främmande språk – svenska! Gamby visar också att De rättfärdigas förbund, sedermera Kommunisternas förbund, hade en stockholmsavdelning 1847-1851. (Förbundet sände till och med en agitator, den tyske typografen Albert Anders, till Sverige. Gamby citerar bland annat en fruktansvärt rolig reseberättelse om hur Anders slåss med knotten i Torneälvens dalgång ”vansinnig av smärta”, snarare än med lapska antisocialister. Anders var i Karesuando och Hammerfest 1847!)

Visst innehåller Gambys bok ibland lite väl mycket personalia och kuriosa, men även det är nöjsamt att ta del av. Framför allt ger dock boken en väldokumenterad bild av de första försöken att skapa en arbetarrörelse i Sverige.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^